Hej! Idag åkte Kenneth och Erica och hämtade hem "Stora E" från sjukhuset. Borta bra men hemma bäst! Han ska få några dagar på sig att komma igång med ätandet och sedan börja jobba så smått igen. "Lite jobb om dagen får fart på magen" som jag brukar säga.

I skrivandes stund sitter jag fortfarande och klurar på medlemsfilen som bara vägrar att hoppa över till Idrott Online. Jag har bränt åtskilliga tusen hjärnceller på detta idag. Tur att jag suttit själv så ingen känner den brända lukten som sipprar ut från mina öron...

På förmiddagen blev det tack och lov paus i arbetet då Uffe kom för att hålla onsdagsträning. (eller paus och paus...) Vi övade på lite olika programdelar inför helgens dressyrtävlingar.

Jag kom på att det kan vara bra att öva några ryggningar också innan jag går in på banan. Det har jag helt förträngt. Jag tycker det är så träligt med ryggning. Inga hästar gillar att rygga och inga ryttare heller för den delen. (tror jag)

Hoppas att ryggning som ridövning läggs ner någon gång i snar framtid. Kanske ska skriva en motion om det till ridsportförbundet...Fast jag skriver nog under med Gabbis namn ifall att dom tycker det är en dum idé. Man vill ju inte verka besvärlig, menar jag.

Jag gjorde några halvdana ryggningar men övergick sedan till att rida mellantrav med fina upptagningar. Det var mycket skojigare tyckte både jag och Ronaldhino.

Efter träningen brukar jag gärna sitta på läktaren och såsa, äta lite lunch och titta på de andra grupperna. Men idag var det bara att sätta sig framför datorn igen... Jag har hört att  hjärncellerna slutar återbildas efter 25-årsåldern... Bäst man tar det försiktigt eftesom jag snart är där...

Hej! Jag är mitt uppe i födelsenummer, fyra sista siffror och lokala aktivitetsstöd. Det är jag för det mesta nu för tiden tycker jag.

Det hela började efter att man skulle effektivisera redovisningssättet för lokstöden. Efter att ha suttit i över femton år och ritat tusentals små streck för hand på ett papper med en hel väldans massa rutor så blev det nytt redovisningsförfarande och allt skulle matas in i datorn.

Gabbi och jag fick gå på kurs…

På den kursen var det folk från alla möjliga olika föreningar. Syföreningen på tio medlemmar var där och förfasade sig högljutt över att de inte ägde någon dator. Men garn och sytillbehör det hade de så att det räckte och blev över.  Scoutföreningen var också där och förfasade sig över att det var så svårt att hitta någon kontakt till datorn när man var ute på hajk i skogen. Det var höga diskussioner i lokalen den kvällen.

Vi var också där som sagt och kom hem med vetskapen om att vi skulle få lägga in alla våra listor i datorn vilket i och för sig inte var så dumt och man förstod ju att det skulle bli mer enhetligt och överskådligt för dem som skulle sitta och räkna samman alla föreningars lokstödsstreck.

Jag satte mig vid datorn och började jobba. Det tog inte lång stund förrän jag gick på det första grundet. Födelsenumren i vårt medlemsregistersprogram var inskrivna utan små streck mellan år, datum och dag… Det nya programmet sade blankt nej! Det där funkar inte. Ett födelsenummer är bara ett födelsenummer med de små strecken på rätt plats!

Så jag satte mig och klickade in små streck… Två streck i varje födelsenummer… Över sexhundra medlemmar…  Blä!

Lite i efterhand beklagade jag mig för Marianne som enligt mig är expert på programmet Excel vilket medlemsfilen låg i. Hon berättade förstås att det fanns långt enklare vägar för att sätta dit och ta bort små streck. Jodå, det kunde jag ju ha anat. Men strecken var satta och jag jobbade i det nya programmet under året.

Så kom 2009…

Nytt år och naturligtvis kom det nya regler! Nu ville man ha in de fyra sista siffrorna i alla ridsportföreningars register.

Vi började samla på nummer! Väldigt många siffror blev det. Sedan skrev vi in alla de nya siffrorna vi samlat in i vårt gamla medlemsregister.

Jag sparade registret i en Excelfil (det programmet gör mig livrädd!). Så var det åter dags för mig att lägga in medlemsregistret i den nya databasen, med fyra sista siffrorna och allt.

Då vart det stopp! Ånej, inga streck mellan siffrorna tack! Allt i en enda lång rad såklart!

Men nu hade jag ett trumfkort i bakfickan. Nämligen den hemmagjorda manual som Excelproffset Mariann snickrat ihop åt mig. Med bilder och allt så att till och med en Anti-Excell-person som jag skulle förstå.

Mycket snygg manual Marianne!

Jag följde manualen och satte muspekaren i högra hörnet, väntade på krysset och så vidare. Det såg riktigt bra ut.

Tills jag gjorde det sista trycket… Det var då siffrorna förvandlades till X,Z,5,3,B… Det såg ut som allt annat än födelsenummer och jag anade att databasen skulle smälla av om jag försökte lägga in dom där siffrorna och bokstäverna som låg i min Excellfil.

Men Marianne, jag tror fortfarande du är ett proffs och jag är en Excell-förlorare.

Jag satte mig vid datorn, gick in i medlemsregistret och började sudda streck på det gamla goda sättet, med ”suddknappen” på tangentbordet… Det tog två timmar och sedan var strecken borta.

Jag sparade mitt nya, streckfria medlemsregister i datorn i en Excellfil förstås.

Det är där jag är nu. Medlemsfilen ligger på skrivbordet och jag ska gå in i den nya databasen och lägga in registret. Men jag vet inte om jag törs…

Det är som med trisslotter, vet ni. Så länge lotten ligger oskrapad i fickan så kan det vara en vinstlott…

Just nu stålsätter jag mig! Vi hörs.

Det är nu fri passage! Nästan så att man kan sätta en ficklampa i munnen och så lyser det under svansen. Eller inte riktigt...

Men Big är pigg och väldigt hungrig låter man hälsa från djursjukhuset. Så nu ska han få börja äta igen. Små portioner först och när det går bra får han äta mer och sedan åka hem.

Det blir nog framåt onsdagen tror vi.

Vi längtar!!!

Hej! Har faktiskt inte hört något om bajsläget för Big i dag vilket tyder på att allt är väl. När något blir sämre så ringer veterinärerna direkt men så länge man inte hör något är läget oförändrat och oftast till och med bättre.

Bara att fortsätta att vänta!

Tack och lov är det inte så ofta vi råkar ut för att någon häst får kolik. Det står ändå 50 hästar i stallet så att någon då och då skulle få problem med magen är bara att räkna med.

Man lär känna sina hästar och deras magar!

En häst som var riktigt illa ute en gång  är O'boy. Han hade under en period ont i magen till och från. Det var ganska akuta smärtor dessutom. Hans mage fylldes av gas och blev som en ballong. Gaskolik gör väldigt ont och hästen visar väldigt tydligt att den är dålig genom att rulla sig, svettas och titta sig mot magen.

En gång blev läget så akut att vi tvingades lasta honom och åka till veterinär högskolan. Han var mycket dålig och visade tecken på att ha dålig cirkulation i kroppen. Slemhinnorna i munnen var alldeles vita och veterinären var mycket orolig. Så plötsligt när han stod uppställd i undersökningsspiltan på djursjukhuset kollapsade han och rasade omkull på golvet och veterinären utropade; Nu dör han!

Detsamma trodde personalen från ridskolan som var med. Nu var det slut!

Men O'boy tog igen sig en stund på golvet och repade sig på något sätt och ställde sig upp igen inför allas förvånade blickar. Han var helt enkelt inte klar än.

Efter avslutad behandling kunde han komma hem till oss på ridskolan och efter den dagen har han peppar peppar inte haft några mer kolikanfall.  En daglig skvätt med olja på höet håller hans mage i trim nu för tiden.

En annan kolikhistoria som jag varit med om och som jag brukar berätta när jag har teori om hästars sjukdomar är den gången en av våra hyrhästar fick kraftig kolik. Detta var för många, många år sedan...

Vi ringde veterinär som kom och behandlade på plats. Men eftersom hästen blev sämre så tyckte veterinären att vi skulle åka in till djursjukhuset.

Då det inte var vår egen häst så måste vi först ringa hästägaren och rådgöra och kolla upp försäkringar och så vidare.

Hästägaren var en riktigt gammeldags hästkarl. Han bara fnös tillbaka i luren när vi nämnde djursjukhuset.

-Jag har då aldrig behövt åka till nåt djursjukhus, sa han. Sätt vattenslangen direkt i rumpan på hästen och vrid på vattnet. När ni har fyllt på en stund så tar ni ut hästen och longerar den. Så har jag alltid gjort och det fungerar utmärkt!

Om det sättet fungerar eller inte har jag ingen aning om då vi beslutade oss för att stå för sjukhusbesöket själva. Hästen blev bra och knepet med vattenslagen blev en bra historia. Fastän man ska inte skratta åt gamla hästkarlars råd, det kan ligga något i dem...

Hej! Jag kan meddela att det nu har löst sig till en del. För Big E alltså. Hans förstoppning har ju blivit hett nyhetsstoff här på bloggen.

Veterinären Malin ringde nu på eftermiddagen och meddelade att det ser ut att gå åt rätt håll. Det vill säga , det har börjat hända saker baktill...

Big har inte behövt någon smärtlindring sedan igårnatt, vilket också känns skönt. Så nu fortsätter vi att hålla tummarna för att det blir mycket bajsande under söndagkväll och natt.

Det är nervöst att vänta på att kolikhästar ska bli bättre. Men det känns bra att ha hästen" inlagd" för då vet man att den hela tiden får den bästa vården.  

För några år sedan höll Uppsalas djursjukhus stängt nattetid och en gång fick vi köra en väldigt sjuk häst till Strömsholms djursjukhus mitt i natten  vilket inte var kul. Så nu känns det oerhört skönt att ha tillgång till ett djursjukhus i samma stad!

Hoppas på stora högar för Big.

Hej! Vår stora svarta ridskolehäst Big E tillbringar helgen på djursjukhuset vid Ulltuna. Han fick koliksymptom i fredagskväll och veterinären som kom för att göra en undersökning märkte rätt så snart att han var rejält förstoppad. Hoppas han inte tycker det är pinsamt att jag berättar det för alla...

Förstoppning kan bero på flera olika saker. Det vanligaste är att hästen har druckit för lite vatten och maginnehållet blir för torrt och sätter sig som en propp. En sådan propp löser man genom att ge hästen massor av vätska i dropp för att lösa upp proppen så att maginnehållet kan passera ut som det ska.

Hästar har väldigt långa tarmar och det kan ta mellan 24 och 70 timmar innan det som gick in i fram kommer ut i bak. Under tiden som man väntar på att tarmarna ska börja släppa igenom innehållet igen så måste hästen ”svälta”. Annars kan man fylla på tarmarna ännu mer och det kan vara mycket farligt för hästen. Så det är viktigt att komma ihåg att inte ge en häst med kolik något att äta utan veterinärens inrådan.

Allt foder som hästen äter passerar också igenom blindtarmen. Till skillnad från människans lilla daggmaskliknande blindtarm så rymmer hästens blindtarm mellan 25 och 35 liter foder! När det blir stopp i magen på en häst så är blindtarmen ibland överfylld.

En annan orsak till att det blir stopp är när det har blivit ett veck någonstans i hästens tarmar. En bit av tarmen kan ha vikt sig och då kommer inget foder igenom. Att tarmarna viker eller vrider sig är inte bra och kan bli allvarligt. Förutom att man ibland behöver öppna hästens buk och operera så behandlar man ungefär på samma sätt som vid vanlig förstoppning. Man ”svälter” hästen och ger mycket vätska och hoppas på att det blir tillräckligt mycket plats i magen för att tarmarna ska räta ut sig igen.

Kolik kan ta ett par dagar att komma tillrätta med. Under tiden så får hästen både muskelavslappnande medel och smärtstillande för att slippa ha ont.

När hästens mage börjar fungera igen så mår den börja äta små mängder mat i början eftersom det är viktigt att man ser att det är fri passage genom hela mag- och tarmkanalen. Ger man för mycket foder direkt så kan man orsaka ett återfall.

Veterinären på Ulltuna har rapporterat att Big E har mått hyfsat under lördagen men att det fortfarande är stopp i magen.

Håller tummarna för att det släpper under natten eller morgondagen och återkommer med hur det går.

Hej! Idag var det bra att krypa ner under skrivbordet igen. In i hörnet för att möta alla dammråttorna och sladdmonstret. Det var nämligen installationsdags av vår nya dator med tillhörande mojänger.

När det handlar om sladdar så kallas jag alltid in för att reda ut det hela. Jag är hedrad! Själv tycker jag att det är en slags utmaning att packa upp alla nya sladdar, lägga dem i en stor hög och sedan börja leta efter passande kontakter. Det finns alltid många olika alternativ till vart sladdarna ska fästas.

Vi började med att koppla ur den gamla datorn som skulle flyttas cirka 1,5 meter åt vänsterhållet. Naturligt vis var alla sladdar nedstuckna genom ett hål i bordsskivan så det var bara att dra ur alltsammans.

Om man drar ur den ena änden på sladden och sedan drar lite försiktigt i den så kan man följa den under skrivbordet till sin slutstation. Denna procedur upprepades tills alla sladdar kopplats ur. De återstående sladdarna i härvan fick vara kvar eftersom de säkert fyller någon slags funktion. Om inte annat så blir man imponerad när man ser dem i härvan.

Efter bara en liten stund var den gamla datorn på sin nya plats och fungerade dessutom!

Sedan fick vi packa upp den nya datorn! Gabbi var ivrig med brevkniven och skar så att kartongbitarna rykte alla världens väg. Vi packade upp skärm, tangentbord (utan sladd), mus (utan sladd) och hårddisk. Så var det bara att koppla ihop det hela och sedan hitta någon plats att stoppa i de sladdar som blivit över från den gamla datorn.

Efter en enda felkoppling så kunde vi slå på strömmen och datorn brummade igång. Oj, vad jag kände mig oumbärlig! Tänk vad man kan åstadkomma fastän man är född innan dataåldern!

Så något helt annat. Om någon såg Gabbi ligga i stallgången igår så behöver ni inte bli oroliga. Hon mår fint och har inte för vana att ligga och lata sig i spånet.  Det var bara det att Bard hade fått ett sår och behövde få en stelkramsspruta. Men när det var dags för sprutan så svek modet och Bard bestämde sig för att springa i full fart genom gången hem till sin box.

Gabbi tänkte inte ge upp i första taget utan tryckte ner hälarna i spånet och liksom surfade efter Bard i en snyggt bakåtlutad stil.

Så plötsligt kapitulerade Bard, tvärnitade och vände sig om i gången.

Det gjorde inte Gabbi...

Hej! Vintern verkar verkligen vara osäker på om den vill vara kvar eller inte. Varannan dag så töar det och man hör småfåglar som kvittrar försiktigt i buskagen. Så nästa dag snöar det för fullt igen. I morse hade jag för avsikt att fotografera hästarna när de var ute i hagen.

Det brukar vara så roligt att bara stå och iaktta dem när de leker och rasar runt. Det är full fart även på gamlingarna Bard, Sorbits och Akilles. Men på grund av ymnigt snöfall så liknade dagens bilder mest någon reklam för mjällschampo. Så det får bli fotografering en annan dag…

För varje dag som går kommer påsklovet lite närmare. Efter önskemål så har vi ordnat så att även vuxna på nivåerna S2 till S6 kan anmäla sig till allroundkursen den 9-11 april. Läs mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se och skynda er att anmäla till de platser som finns kvar.

Fyra klubbtävlingar och ett Klubbmästerskap i både hoppning och dressyr har vi hunnit genomföra under vårterminen. Nu är det bara Skogsbärsdressyren och Blåbär- och Lingonhoppningen som återstår. Lappar för anmälan till dessa sitter uppe på ridskolan just nu.

När de sista klubbtävlingarna är avklarade kör den intensiva tävlingssäsongen igång med både individuella och lagtävlingar i hoppning och dressyr. Jag håller tummarna för alla våra ekipage som kommer att tävla under våren. Kom ihåg att skicka era resultat till Championatet senast en vecka efter ni har varit på tävling.

Ungdomssektionen har satt upp lappar för att anmäla sig till deras frossarkväll. Vad är det nu då? Tänker ni. Precis vad det låter. Det gäller att klämma i sig så mycket godis som möjligt helt enkelt.  

Datum och tid för er som inte åker ut till ridskolan kommer på hemsidan under morgondagen. Men tänk på att man kan behöva träna lite godisätande innan frossarkvällen om man ska kunna klämma i sig stora mängder godis utan att få ont i magen. Välkomna