Nu för tiden har i princip alla människor en mobiltelefon. Unga och gamla. Jag tror å det bestämdaste att de unga mobiltelefonägarna är rent tekniskt duktigare på att utnyttja funktionerna i mobilen. Men även äldre kan imponera!

Igår blev jag nämligen uppringd på eftermiddagen. Jag svarade och hörde en raspig röst i andra änden.

-Det är Beda från kören, jag vill prata med Ulla?

- Då måste du ha ringt fel, sa jag vänligt, här finns ingen Ulla.

-Jodå, jag ringde 070****43.

-Jag har en tvåa på slutet av mitt nummer,  svarade jag.

-Så underligt, jag som slog en trea, sa Beda.

Så lade vi på luren.

Några sekunder senare ringde det igen. Jag svarade med mitt fullständiga namn.

-Det är Beda från kören, är det Ulla?

-Nej, nu har du kommit till mig igen, svarade jag.

- Nej men jag som ringde 070****43.

-Du måste ha slagit en tvåa på slutet, svarade jag, för så slutar mitt nummer.

-Nej, det kan jag aldrig ha gjort, svarade Beda och la på.

Tystnad.

Så ringde telefonen igen. Jag svarade. Tveksam röst i andra änden;

-Är det Ulla?

-Nej du är fortfarande hos mig, svarade jag.

Luren lades på.

Efter några tysta sekunder ringde telefonen ännu en gång. Skulle jag svara? Bestämde mig för att trycka på upptagetknappen istället och telefonen tystnade.

…tre sekunder senare kom ett meddelande…”Ulla, ring Beda.”

Så ett litet råd som jag hörde Gabbi ge i morse. Frågan var; Om man ska köpa en häst, ska den då vara stor eller liten?

Själv har jag ju senast inhandlat en relativt liten häst, 163 centimeter över manken ungefär.

Gabbi å andra sidan har en häst som mäter 180 centimeter över manken. Vilket måste anses som onaturligt stort och jag har också uppmanat henne att donera hans skelett till forskning den dagen han blir gammal och går bort. Eller åtminstone skänka det till något museum.

Tänk er vilken syn att komma in i de stora valven på naturhistoriska museet och se Winstons skelett torna upp sig bredvid en mammut eller något liknande.

I vilket fall så påstod Gabbi imorse att små hästar är betydligt mer benägna att vara viga och rörliga i kroppen än de stora och tunga. Helt enkelt spänstigare. Detta gör ju i sin tur att ett bocksprång på en stor häst blir fjuttigare vilket gör att man rätt och slätt dimper rakt ner i spånet.

-Men från en liten häst, sa Gabbi, ramlar man ju alltid uppåt en bit innan man ramlar nedåt!

Jag håller med!