Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under april 2009

Av Ulrika Pernler - 20 april 2009 11:04


Hej! Här kommer kort referat från några av helgens tävlingar:

 

Söndagen den 19 april var det återigen dags för ponnyryttarna att dra till Bälinge. Denna helg arrangerades lokal dressyr med Ekohus Cup.

 

Ett gäng tjejer åkte från ridskolan och flera av klubbens privata ponnyekipage var också på plats.

 

Dagens första klass var en LC:1. I kategori B körde Tova Gustavsson och Pepperoni en repris från helgen före genom att vinna klassen. Även Julia Hänström red på Peperoni och gjorde också hon en väl genomförd ritt.

 

I kategori C var det fler UPK:are som deltog. Bäst gick det för Vanja Qvarfordt och Whisper som tog en fjärdeplacering i klassen. Christine Jacobsson som också red på Whisper kom direkt efter Vanja med bara en poäng mindre i bagaget!

 

Sist ut i första klassen, kategori D. Sara Wångmar och Rowan plockade hem femtepriset där och det gjorde att UPK var representerade i prislistan i alla tre kategorierna i klass 1.

 

Resultatlistorna ligger ute på http://www.idrottonline.se/uppsala/balingerf-ridsport

 

Björklinge ryttarförening arrangerade dressyrtävlingar både lördag och söndag vid Jällaskolans anläggning. Det var en minst sagt blåsig helg och under söndagen då det var Medlesvår B och St Georges fick man verkligen användning för uttrycket ”håll i hatten”.

 

Lördagens tävlingar var regional ponnydressyr med division 1. UPK har inget lag som deltar i år men representerades ändå av Saga Ström på Funny Face som klämde i bra i rådande konkurrens genom att komma precis utanför placering i både LA:1 och Lagtävlansprogrammet. Mycket fint ridet!

 

En liten påminnelse….

Kom ihåg att redovisa era championatspoäng till kontoret, upk@telia.com

Vill också gärna ha in flera ekipagepresentationer. Skicka dem till 018500749@telia.com

Man behöver inte tävla på någon speciell nivå för att vara med. Beskriv dig själv, din häst/ hästar och dina mål framöver lite kort. Skicka gärna med en eller flera bilder.


Det märks att det är vår förresten. Inte minst på ridkolans söndagsridning för små barn. Igår fick hästarna gå i långa rader i skogsbrynet med pyttesmå men mycket lyckliga barn på ryggen. Några vägrade blankt att sitta av efter den första rundan och föräldrarna fick snällt betala för en runda till. Vad gör man inte för husfriden?

Av Ulrika Pernler - 18 april 2009 21:04

Hej! Så här stod det på klotterplanket ikväll: "Det var JÄTTE kul idag vi red ute på dressyrbanan. Jag red Clou <3<3.Hon var jätte fin. "
Det gjorde mig glad och jag är helt övertygad om att Clou också tyckte det var ett roligt arbetspass.


Tänk vad man kan uträtta med tankens kraft. Både bra och dåligt. Det bästa är att man själv kan bestämma över sina tankar! Om man bara vill. Ska man syssla med hästar och ridning är man tvungen att göra det. Annars kommer man för alltid att stampa kvar på ruta ett.

 

För någon vecka sedan stod jag och höll i min häst som skulle få sina skor bytta. Flera gånger gick människor förbi bakom hovslagaren och hästen trots att hon uttryckligen bett dem gå en annan väg för att inte störa. Vår hovslagare är en duktig hästkännare med långt tålamod och alla våra hästar tycker mycket om henne.

Då någon passerade för den fjärde gången så reagerade plötsligt min häst genom att hoppa rakt upp i luften. Han slog huvudet i taket och krossade en lamparmatur och hovslagaren tappade greppet och flög en bit åt sidan.

-          Oj, nu kände han att jag blev arg, sa hovslagaren. Sedan klappade hon om hästen som precis som hästar gör hade känt av den förändrade sinnesstämningen på en kort sekund.

-          Förlåt mig sa hovslagaren.

Hon var ju naturligtvis inte arg på hästen utan bara irriterad på springet av folk. Men en häst som känner av en sinnesstämning kan ju inte ha en aning om vem eller vad vi människor är irriterade på.

 

En häst kan känna lukten av adrenalin på långt håll. Den kan också läsa av människans kroppsspråk på stort avstånd. Så om du är rädd, arg eller stressad när du kommer med sadeln genom stallgången så kan du vara säker på att hästen vet det långt innan du är framme vid boxdörren.

 

Betänk bara att du är sen till din lektion. Du var tvungen att jobba över och dessutom var det kö när du skulle köra till stallet. Uppropet har redan varit och de övriga eleverna håller som bäst på att sadla sina hästar när du kommer instormandes genom stallgången.

Du får en häst av instruktören, springer in i sadelkammaren, sliter ner sadeln och jäktar mot boxen. I samma sekund har du i stor sett ruinerat dina möjligheter till ett bra pass och hästens puls har gått upp med åtskilliga slag per minut.

 

Detsamma gäller människor med yviga rörelser, höga röster eller hårdhänt sätt vilket är väldigt stressande för hästen. Vi människor uttrycker oss väldigt olika och är olika till sättet. Men ska vi bli duktiga på att hantera hästar så måste vi ha god kännedom om hur vi ”uppför” oss. Man har till exempel mätt pulsen på hästar när deras ryttare klappar dem under ridning. Det visade sig att när man klappade hästen med slag på halsen så gick pulsen upp åtskilligt och hästarna visade tydlig stress. När man däremot strök över halsen som beröm, sjönk pulsen och hästen sänkte huvudet och slappnade av.

Målet med ridningen skall alltid vara att hästen ska vara både psykiskt och fysiskt avspänd när den jobbar under ryttare men det är minst lika viktigt när hästen hanteras eftersom det är då man skapar grunden i förtroendet mellan häst och människa..

 

Så att jag alltid ber de elever som ser jäktade ut att ta tre djupa andetag innan de går till sin häst har en mycket uttalad anledning!

 

I jobbet som instruktör kan jag se tydliga exempel på vad som händer med en häst på grund av elevens sinnesstämning. Samma häst kan reagera på helt olika sätt under samma kväll och timmarna efter varandra. Därför försöker jag lägga jag mycket jobb i undervisningen på att få eleverna att rida avspänt och med positiv inställning.

 

Två av de sämsta känslorna vi människor kan ha i kommunikationen med häst på marken och uppsuttet tycker jag är frustration och ilska. Frustration kan vi till exempel känna när vi inte kan förmedla det vi vill till hästen. Men då är det ju faktiskt vi själva som äger problemet! Frustration kan också växa till ilska och då är det verkligen dags att ställa in hästen i stallet och ta ut sina känslor på något ”dött” ting.

Känslor som frustration och ilska skrämmer alla hästar och en rädd häst kan aldrig någonsin ta till sig en instruktion varken på marken eller under ridning.

 

Det bästa är att man faktiskt själv kan bestämma om man vill känna frustration eller ilska.

 

Jag brukar säga att alla hästar vill göra rätt. När hästen inte gör det vi ber om så finns det alltid en anledning. Den förstår inte eller den kan inte. Jag tycker inte om att säga att hästar inte vill! Vår uppgift som ryttare är att förbereda hästen på ett sätt som gör det möjligt för den att göra det vi ber om. Gör vi en galoppfattning utan att få galopp så har vi inte förberett hästen så att den kan utföra galoppfattningen. Hästen har inte den rätta balansen därför att vi inte har gjort någon halvhalt, vi har släppt stödet på yttertygeln, vi sitter inte mitt över, vi rider inte i takt, vi har för bråttom med en häst som inte är tillräckligt stark eller inte har kommit tillräckligt långt i sin utbildning, vi kanske ger ofullständiga eller motsägelsefulla hjälper och så vidare. I samtliga fall så är det vi själva som äger problemet och det är bara vi själva om kan göra något åt det.

 

I samma stund som man förstår det så kan man ägna sig åt att känna i ridningen och rätt som det är får man känslan! Det är en fantastisk betalning för oss instruktörer att få höra er elever beskriva hur ridningen får er att släppa all stress på jobbet och annat och att stunden i stallet bara är njutning. Det mår hästarna bra av!

 

Ja, hästar är stora djur men de är också otroligt känsliga.

 ”Optimism är att se varje problem som en möjlighet!”
Av Ulrika Pernler - 17 april 2009 15:34

Hej! Så var det fredag igen. Året är fullt av fredagar tycker jag. På något sätt så blir det fredag så snabbt efter att det blivit måndag. Inte för att det gör något eftersom jag gillar fredagar. De flesta människor man möter är extra nöjda på fredagar och det blir en skönt avslappnad stämning. Härlig dag helt enkelt och bra att den kommer så ofta!


Imorgon har jag stalltjänsten och börjar klockan 06.15 Fodring och mockning står på schemat till att börja med. Det är ett tungt jobb att göra rent åt så många hästar men vi är flera som hjälps åt. Samtidigt är det så mysigt att få utfodra hungriga hästar på morgonen och sedan höra på ljudet när det tuggar sin havre och sitt hösilage. Och till sist få en pratstund med var och en av hästarna när man gör rent deras boxar.


Man får en otrorligt fin kontakt med varje häst på det viset och att man känner varandra väl har man nytta av när man håller lektion sedan. När man håller lektion i grupp så har man en massa olika vägar att hålla kommunikationen under passet. Ridlärare-ryttare, ridlärare-häst och häst-ryttare och då är det bara ett av ekipagen. Samma kommunikation har man med de övriga i gruppen. Så det är inte utan att hjärnan får jobba. Då är det en stor fördel om man förstår varandra redan från början.


På söndag åker en del ponnyer och ryttare till Bälinge igen på dressyrtävling. Flera av klubbens privata ekipage åker också dit. Jag önskar alla lycka till och hoppas på att få något litet referat och bilder att lägga ut på hemsidan sedan.


Ha en riktigt bra och förhoppningsvis solig helg!

Av Ulrika Pernler - 16 april 2009 14:11

Nu för tiden har i princip alla människor en mobiltelefon. Unga och gamla. Jag tror å det bestämdaste att de unga mobiltelefonägarna är rent tekniskt duktigare på att utnyttja funktionerna i mobilen. Men även äldre kan imponera!

 

Igår blev jag nämligen uppringd på eftermiddagen. Jag svarade och hörde en raspig röst i andra änden.

 

-Det är Beda från kören, jag vill prata med Ulla?

- Då måste du ha ringt fel, sa jag vänligt, här finns ingen Ulla.

-Jodå, jag ringde 070****43.

-Jag har en tvåa på slutet av mitt nummer,  svarade jag.

-Så underligt, jag som slog en trea, sa Beda.

Så lade vi på luren.

 

Några sekunder senare ringde det igen. Jag svarade med mitt fullständiga namn.

-Det är Beda från kören, är det Ulla?

-Nej, nu har du kommit till mig igen, svarade jag.

- Nej men jag som ringde 070****43.

-Du måste ha slagit en tvåa på slutet, svarade jag, för så slutar mitt nummer.

-Nej, det kan jag aldrig ha gjort, svarade Beda och la på.

 

Tystnad.

 

Så ringde telefonen igen. Jag svarade. Tveksam röst i andra änden;

-Är det Ulla?

-Nej du är fortfarande hos mig, svarade jag.

Luren lades på.

 

Efter några tysta sekunder ringde telefonen ännu en gång. Skulle jag svara? Bestämde mig för att trycka på upptagetknappen istället och telefonen tystnade.

 

…tre sekunder senare kom ett meddelande…”Ulla, ring Beda.”

 

Så ett litet råd som jag hörde Gabbi ge i morse. Frågan var; Om man ska köpa en häst, ska den då vara stor eller liten?

 

Själv har jag ju senast inhandlat en relativt liten häst, 163 centimeter över manken ungefär.

 

Gabbi å andra sidan har en häst som mäter 180 centimeter över manken. Vilket måste anses som onaturligt stort och jag har också uppmanat henne att donera hans skelett till forskning den dagen han blir gammal och går bort. Eller åtminstone skänka det till något museum.

Tänk er vilken syn att komma in i de stora valven på naturhistoriska museet och se Winstons skelett torna upp sig bredvid en mammut eller något liknande.

 

I vilket fall så påstod Gabbi imorse att små hästar är betydligt mer benägna att vara viga och rörliga i kroppen än de stora och tunga. Helt enkelt spänstigare. Detta gör ju i sin tur att ett bocksprång på en stor häst blir fjuttigare vilket gör att man rätt och slätt dimper rakt ner i spånet.



-Men från en liten häst, sa Gabbi, ramlar man ju alltid uppåt en bit innan man ramlar nedåt!

 

Jag håller med!

Av Ulrika Pernler - 15 april 2009 15:13

Hej! För oss som arbetar på ridskola så är mycket av arbetstiden förlagd till kvällar eftersom det är då våra elever är lediga från skolan och arbetet och har tid att komma och rida. En del skulle kalla det för ”obekväm arbetstid” men jag tycker inte att det är så.


Genom att arbeta en del av mina timmar på kvällen så har jag kunnat hämta mina barn från skola och dagis tidigt på eftermiddagarna ända sedan de var små. De har aldrig behövt gå på fritids eller varit länge på dagis. Så för mig har visst kvällsarbete gett mig kvalitetstid med pigga barn vilket jag är mycket tacksam för.

 

Däremot så missar man ju en ”viktig” bit av det dagliga livet för många människor. Nämligen TV! Det går inte att bestämma sig för att följa någon TV-serie eller bestämma att man ska se något speciellt TV-program när man jobbar i stall. Antingen har man lektioner och skulle man mot förmodan vara ledig när det går något bra på TV så blir någon häst sjuk och man måste sitta vakt i stallet istället.

 

Ibland hamnar jag i något TV-programs-konversation och man pratar om ”Lost”, ”Desperate houswives” eller ”Van Veeteren” och jag står som ett fån och har ingen aning om vad det handlar om.

 

Jag ska däremot erkänna att jag brukar slötitta en stund på TV på kvällen när jag kommer hem från jobbet. Fast oftast är jag så trött att det inte spelar någon roll vilket program det är eftersom jag ändå inte hänger med i handlingen. En fördel dock har jag märkt och det är att jag nästan jämt somnar innan programmen är slut. En kvart innan eller så där. På så vis kan jag se alla program flera gånger och ändå inte veta hur de slutar.

 

Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är att nuförtiden är jag inte så intresserad av TV. Annat var det förr, när jag var yngre och det fortfarande bara fanns ungefär två kanaler på TV.

Då kunde man sitta helt fanatiskt framför ”Dallas”, ”Lilla huset på prärien” eller Familjen Macahan.

 

Apropå familjen Macahan, igår hände en sak som skrämde mig rejält och som fick mig att omvärdera vad som egentligen döljer sig i en människas hjärna.

 

Jag låg om vanligt och halvsov i soffan när Björn zappade och hamnade på någon konstig kanal. Där visade man just ett avsnitt av familjen Macahan! Bilden var gul, raspigt och svajig.

 

-Wow! Hörde jag Björn utbrista.

Jag sneglade ditåt och undrade om jag hört rätt. På TV:n stod familjen Macahan uppställd på rad utanför sitt lilla trähus. Plötsligt hördes klappret av hästhovar och sheriffen kom ingalopperande på stallplanen.

 

-Drop the gunbelt boy! Rösten var hög och bestämd! Men den kom inte från TV:n…

Den kom från soffan…

Björn satt rak i ryggen med blicken på TV-rutan.

Sekunden efter drar sheriffen sin pistol och siktar på Luke Macahan.

Så säger han -Drop the gunbelt boy!

 

Tiden står stilla. Jag tittar på Björn utan att säga något.

Han rycker på axlarna och säger; -Jag bara visste…

 

Kanske skulle våra föräldrar varit mer restriktiva med vad vi fick se på TV… Vem vet vilka repliker som döljer sig i hjärnans vindlingar. Och VEM vet när de dyker upp och man råkar säga något knäppt nästa gång…

 

-Eat my shorts!

Av Ulrika Pernler - 14 april 2009 13:51

Hej! Idag skulle jag vilja analysera ämnet ”dressyrbanan”- en rektangulär ridyta ofta inramad med lågt vitt staket, utställda bokstäver och ibland dekorerad med blommor.

 

När man är på dressyrtävling så är dressyrbanan och dess omgivning det givna samtalsämnet. Antingen är blommorna för stora, bokstäverna snett utställda, domarbordet för nära staketet eller läktaren byggd på ett sätt så hästarna skräms för livet.

 

Kort sagt: Det är ALLTID dressyrbanans utseende och omgivning som står för resultatet. Hästar som spänner sig, kikar snett på publiken, skyggar för bokstaven A och så vidare.

Det är så behändigt att ha något att skylla på! 

För några veckor sedan hade vi dressyrtävlingar hemma i ridhuset och flera av ponnyerna som var där kikade på den nedfällda handikapprampen, skyggade för speglarna och frustade åt domaren, även våra egna ekipage!

 

Oj, vad läskigt med de där speglarna! Hörde jag någon kommentera.

 

I lördags var vi i Bälinge och tävlade på deras utebana. Där fanns det naturligtvis också en hel del grejor att spänna sig för. Livsfarliga ensilagebalar i hagen, knäppande elstaket och läskig domarkur. Hästarna pustade och frustade och dansade runt med sina ryttare.

 

Vis av egen erfarenhet vet jag att det finns saker att spänna sig för i alla nya miljöer och för all del i hemmamiljön som ju ser annorlunda ut på tävling. Det är fullständigt normalt och det handlar helt enkelt om att lära sig hantera situationen och lösa den på bästa sätt.

 

Och det var något jag tänkte på vid ridskole-DM i helgen. Där befann sig många, många ovana tävlingsryttare. Några var ute på sin allra första tävling och när hästarna skyggade för domarboden så visste de helt enkelt inte hur de skulle hantera situationen.

 

Fullt förståeligt naturligtvis eftersom de flesta ridskolehästar i princip aldrig någonsin skyggar för någonting i hemmamiljön. Ridskolehästar är ju ett hästsläkte för sig och ofta blir jag så imponerad över att de inte låter sig skrämmas.

 

Jag har ett mycket bra exempel som inträffade för några veckor sedan hemma i ridhuset. Spegelfirman hade varit och satt upp hälften av speglarna i ridhuset under förmiddagen. När de var klara för dagen lämnade de två långa brädor som de använt för att stötta konstruktionen kvar i ridhuset. Brädorna låg lutade uppe på sargkanten på ett egentligen väldigt dumt sätt men vi som jobbade på kvällen missade detta.

 

Under en av de tidiga lektionerna, en grupp barn som ridit i ett par terminer, så stod hästarna uppställda för genomgång på spåret. Moki och Chili stod precis vid brädorna. Då Moki ändrade sovställning och trampade om så råkade han komma åt sargen som skakade till, varvid de långa och tunga brädorna dunsade ner med ett brak i backen och träffade både Moki och Chili på benen. De båda hästarna rörde inte en fena! Bard som stod på den andra långsidan höjde lite på huvudet för att kolla vad de sysslade med där på andra sidan. Ingen av de andra hästarna reagerade.

 

Jag säger bara ”Ridskolehäst”!

 

Tillbaka till hästar som skyggar på tävling. Det man märkte på de orutinerade ryttarna var att de kunde sitta och kämpa i många långa minuter för att få sin häst att gå nära det där läskiga hörnet. Resultatet blev hästar som snurrade runt, runt, hästar som sprang baklänges eller hästar som helt enkelt inte kom någonstans alls.

 

Nu kommer tipset! När hästen spänner sig i ett hörn till exempel så ska ryttaren bara slappna av, vända lite tidigare över banan och låtsas som ingenting alls. Det finns inte en enda häst i världen som i längden tycker det är roligt eller lönsamt att spänna sig om inte ryttaren bryr sig om det.

 

Eller som jag säger- Man ska belöna det beteendet som är bra och ignorera det som är dåligt! På så vis får man en häst som är trevlig att rida och hantera.

 

För egen del är det så att jag vill ha en del spänning i hästen eller om vi kallar det för laddning för att kunna visa upp oss på ett bra sätt. Men det är en smal spång man balanserar på mellan bra laddning för uppvisning och att ramla över gränsen och ”flippa ur” för en människa som dyker upp i trappen med ett flak läskburkar precis när man rider förbi.

Det var precis vad som hände mig förra helgen på Jälla. Arrangerande klubb skulle forsla upp alla inventarier till sin kiosk under min ritt så det blev många, många moment med freestyleuppvisning den dagen. Läskflak avlöstes med chokladbollar i trappen . Men däremellan skötte sig min häst superbt så jag var mycket nöjd med ritten ändå!

 

Det ingår att lära sig att hantera de spänningsmoment som uppstår på banan. Hästar som blir spända av omgivningen eller helt enkelt bara av att vara i ny miljö. För att inte glömma bort spända och nervösa ryttare som rider på mindre än hälften av sin vanliga kapacitet på grund av orolig mage.

 

Lösningen heter RUTIN! Det betyder träning, träning och träning! Läskig omgivning ingår i tävlingsmomentet!

 

För övrigt vill jag säga att alla ryttare, (samtliga) som vanligt satt jättefint och red lugnt och prydligt. Jag blir så stolt! UPK:s ryttare är snälla och rättvisa ryttare!

Av Ulrika Pernler - 13 april 2009 16:32

Hej! Måndag, annandag påsk och klockan är 16.30 Snart dax för arbete alltså. Får se om det är fullt i grupperna ikväll eller om några fortfarande sitter hemma och knackar äggskal.


Nu när påsklovet är över så känns det verkligen som man går mot sommarlov. Eftersom banorna är snöfria och har torkat upp fint så kan vi ha de flesta lektionerna utomhus.


Det brukar faktiskt kännas som en befrielse för oss instrutörer efter att vi stått inne och hållt lektion under många långa vinterveckor. Man blir lite "fyrkantig" till slut.


Vi hade faktiskt smygpremiär på utomhusridningen den sista veckan före lovet och så har åtminstone jag hållit påskkursen utomhus. Det var så härligt!


Så "tanterna"; Långärmat på!


För någon vecka sedan fick våra elever hem ett brev i brevlådan angående anmälan till höstterminen. Faktum är att det blev två brev... För vi kopierade fel prislista i det första. Summorna stämde men inte datumen då prislistan gällde nya elever. Så kan det gå. Men ännu ett brev är utskickat och har ni inte fått det ännu så kommer det imorgon eller på onsdag.


Observera att det är ett nytt tidigare datum för bokningsavgiften i år. Vi har valt att tidigarelägga bokningsdatumet för att hinna klart med det mesta av planeringen innan alla åker på semester och blir svåra att nå.


Hästarna springer numer omkring täckesfria i hagarna och "lapar" sol och busar i vanlig ordning och det ser så skönt ut!

Av Ulrika Pernler - 12 april 2009 21:04

Hej! Idag har det varit Distriktsmästerskapen i Dressyr. Bälinge Ryttarförening stod som arrangörer och det var perfekt vårväder med sol och lagom värme. Ett stort tack till Bälinge både för arrangemanget och för det fina vädret samt för sin otroligt charmiga tävlingsledare Helen!

 

Resultatlistorna ligger redan ute på hemsidan om ni följer länken ”startlistor till DM” på www.uppsalaponnyklubb.se under nyheter.

 

Dagen startade med Klass LC:1 kategori B. Segrare där blev Tova Gustavsson från UPK på Peperoni med 61,8%.  I kategori C vann Anna Jernlund och Whisper på 67,4 % och Sara Åkerblom och Saffran var tvåa med 60 %.

 

I kategori D var Matilda Modig trea med Waldemar på 68, 5% och i kategori Häst var Carolina Engström och Lola E tredjeplacerade på 66,6% .

 

En bra start av UPK:arna med andra ord.

 

Eftersom hela nitton hästar åkte till tävlingen och några av dem med två ryttare så var det rekordmånga hästar, ponnyer, ryttare och anhöriga från UPK på plats. Lastningen av alla hästar på morgonen flöt på otroligt smidigt och alla skötte sig jättefint. Både till häst och på marken.

 

Dagens andra klass var en LB:1 och DM klass. Ingen ponny deltog i kategori B.

 

I kategori C ledde Anna Jernlund och Whisper med 57,2 % till sista ryttaren hade ridit. Då blev de slagna av Matilda Modig och Tiffy som därmed tog guldet i kategori C med 60,6 %. Men ska man bli slagen så är det okej om det är av en klubbkamrat. Båda red jättefint!

 

I kategori D blev det vinst för Jenny Olsson och Queens Clou på 72,4 % och dagens andra guld till UPK.

 

Kategori häst bedömdes i både junior- och seniorklass. Sara Wångmar snodde dagens tredje guld med fina Goliath på 67,5% i juniorklassen . Karolina Engström och Lola kammade hem silvret för seniorer på 64,8 % och endast en poäng efter segraren.

 

Detta år var det nog mest starter av alla de år som DM:et arrangerats så dagen blev lång.  UPK:arna var nog alla mycket nöjda med alla sina individuella insatser. Alla de som var ute på ”riktig” tävling för första gången red väldigt fint och prydligt!

 

Det blev tre av fyra guld till UPK och ett silver samt en del individuella placeringar. Jag skriver lite mer om tävlingen och hoppas kunna lägga ut bilder inom någon dag. Är det någon av er tävlande som vill skriva ihop något så är det välkommet!

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards