Hej! Idag gjorde jag en quiz som min gamla Ridfröken Räkan, numera min "kollega" Helen snickrat ihop. Frågorna gällde händelser, hästar och stamtavlor från Eke under 70- och 80-talet.

Jag gjorde quizen och fick titeln "stammis". Jag hoppas det var bra!

Frågorna gjorde att jag fick några härliga flashbacks från tiden som tonåring i stallet.

På den tiden fanns till exempel inga micvrovågsugnar utan vi åt i mat-termosar. Det såg ut som en vanlig termos fast lite större så att man kunde böka ner ett gäng makaroner och sedan trycka i en varmkorv i mitten.

I mat-termosen höll sig maten så där lagom varm eller rättare sagt fisljummen. Jag antar att man blev härdad och bacilltålig för såvitt jag minns så blev man aldrig sjuk av maten.

Däremot kan jag fortfarande tydligt minnas både lukten och smaken av ljumna, svullna makaroner och grön-grå varmkorv.

Tack gud för microvågsugnarna!

Jag minns faktiskt den allra första gången jag skulle använda en microvågsugn. Det var också i stallet på Eke eller rättare sagt i köket hos Janne och Gertie.

Jag och Stina var stallvakter och skulle sova över i det stora huset när Janne och Gertie var bortresta. -Ta vad ni vill i kylen, sa Gertie innan de åkte. Det fick bli varmkorv.

-Vi gör den i micron, sa Stina. Jag tittade misstänksamt mot maskinen som stod på bänken. Jag hade aldrig sett en micro förut!

Men Stina stod på sig så korvarna åkte in och Stina vred på ratten som bestämmer tiden. Åtta minuter fick det bli för man vill ju inte äta ljummen korv mer än nödvändigt ofta!

Vi satt oss i soffan i vardagsrummet och väntade på plinget.

Åtta minuter senare- Pling! Vi gick till köket och öppnade den lilla dörren till micron. Där låg korvarna! Det hade blivit fullständigt skrynkliga och ändrat färg till mörkt rödbrun.

Stina lyfte på en av korvarna, tittade på den, vred och vände. Så böjde hon den och sa: -Den har blivt till gummi!

Hon provade att studsa korven mot golvet och jag hade aldrig sett maken till välstudsande korv. Jag tog den andra korven och testade. Jodå, den studsade precis lika bra som den första. Vi hade uppfunnit studskorven!

Fast det var inte mycket att äta... Det fick bli chips istället den kvällen. Det gick också bra!