I morse hände något märkligt. Ett nytt och konstigt ljud hördes i stallet. Det var de som hade stalltjänst som påtalade det först men sedan kunde jag själv inte undgå att höra ljudet hela tiden.

Först tänkte jag att det var svalorna som fått pippi. Svalor kan nämligen sjunga i många stämmor samtidigt trots att de är ensamma.

Men efter att ha lyssnat en stund tyckte jag nog att ljudet lät lite väl mekaniskt. Samma tonart och samma trudelutt om och om igen.

Nu har jag lovat att inte skriva ut namnet på mannen i familjen som hade stalltjänst. Av hänsyn till honom så gör jag inte det heller. Men det är svårt att berätta om någon utan att ha ett namn på denne så jag skapade en liten sifferkod istället.

Tänk er själva om man numrerar bokstäverna i alfabetet och sedan byter man ut bokstaven till morsvarande siffra istället. Fiffigt vad!

Det gör att den här personen kallas 1 7 14 5, ungefär som C3PO eller R2D2 i stjärnornas krig. Fast ändå inte…

-          Jag hörde det där ljudet direkt när jag steg ur bilen på parkeringen imorse, sa 1 7 14 5.

-          Sedan hörde jag det i foderladan också. Det var märkligt! fortsatte 1 7 14 5.

Jag lyssnade och såg hur han funderade.

-          Det hörs i den här änden av stallet. Men också i den där änden, sa han och gick bortåt i stallgången för att illustrera hur det var.

-           Kan det vara någon fläkt som krånglar? undrade jag som också hörde ljudet.

1 7 14 5 ryckte på axlarna och såg uppgiven ut.

Jag sadlade min häst och gick in i ridhuset. Jag red och funderade. Så kom jag att tänka på att det regnat en del ute under natten. När det regnar så kan gummibandet på stallets elevator gnissla en del.

-          Där har vi svaret! tänkte jag.

Så satt jag av och ledde ut min häst i stallet igen.

Stalltjänstfamiljen hade hunnit till den övre delen av stallet och var i färd med att halma och sopa.

-          Jag fick en idé om vad det kan vara, sa jag.

-          Det behövs inga idéer längre, sa 1 7 14 5. Vi har löst problemet.

Han lyfte lite på tröjan och visade en stegräknare som satt fäst på byxlinningen.

-          Jag har visst någon slags överfallslarm på den här…

Han tryckte på en knapp och ljudet hördes åter i stallet. Följde honom vart han gick…

-          Jag tänkte inte säga något först, sa 1 7 14 5. Fast sedan insåg jag att det skulle komma fram i vilket fall.

-          Jag kanske skrivet något om det, sa jag. Men jag lovar att inte avslöja ditt namn!

1 7 14 5 såg lättad ut!