Hej! Idag fick jag en laddning med bilder av Alva. Hon har varit vid sommarhagen och fotograferat ponnyer och så lämnade hon en hel del bilder från skötarlägret också. Jag har lagt hennes bilder i vår Pixbox i albumen bete 2009 och skötarläger våren 2009. Gå direkt dit via den här länken: http://www.pixbox.se/usr_show_id44112_page0_order1.html

Tack för bilderna Alva!

Hej! Idag hade vi det avslutande träningspasset för Uffe för denna termin. Även vår "ridfröken" behöver sommarlov. Fast han ska inte vara för säker på att slippa oss. Vi brukar nämligen åka hem till honom i det närbelägna Tierp för att träna och njuta av de broms och mygg som bor där.

Trots allt så var det avslutning och då brukar vi köpa en avslutningspresent för att han stått ut med oss hela terminen. I år har han halkat in på den nyttiga banan och blivit GI-fantast, eller åtminstone något åt det hållet.

Så det fick bli en laddning med nyttigheter. Avocados, nötter och mörk choklad (fast vi sa åt honom att man för allt i världen inte får klämma i sig två hela kakor samtidigt utan det är två rutor som gäller, annars är man "far from GI"!)

Längst ned hade vi stoppat en kokbok med GI recept fast ingen av oss kan riktigt se Uffe stå och läsa en kokbok framför spisen. Fast vad vet vi. Han kan ju alltid ha den liggande i hallen så att hans gäster får dåligt samvete. Sånt känns också bra!

Tack Uffe Lind för alla svettiga pass under våren. Tänk på att gömma dig ordentligt bakom gardinen om du hör motorljud på din stallplan i sommar. Det kan vara vi.

Hej! Idag har jag åter igen letat staden runt efter gipsformar och då helst liknande en häst på ett eller annat sätt.Jag håller ju som ni vet på att sätta ihop lite pyssel som barnen på våra ridläger ska kunna syssla med i händelse av regn.

När jag var liten så gjorde vi alltid gipsfigurer. Vi blandade och hällde  i formar och så när gipset stelnat så målade vi figurerna och sedan lekte vi med dem i timmar.

Men nu finns det inte en gipsform att få tag i. Jag har letat i verkligheten och på nätet. På Uppsala Färg stirrade man på mig som om jag var den sista levande gipsgjutaren i hela universum. Jag sträckte på mig och sa att "När jag var liten så gjöt vi minsann i latexformar, så det så!" Sedan vände jag på klacken och stegade ut från affären. Hrmpf!

Jag funderar själv över hur jag kan ha blivit så besatt av att vi ska göra gipshästar. Det har nästan blivit som en fix idé. Kanske kommer det av en hemsk händelse som jag var med om i min barndom.

Jag var sex år och gick på  "lekis". En dag skulle vi göra gipsavgjutningar av våra ansikten. Dessa skulle utsmyckas och hängas upp i lekisets fönster.

Fröknarna började med att smörja in alla barnens ansikten med vaselin sedan fick vi lägga oss i en rad uppe på det stora pysselbordet och så täcktes våra ansikten med gipslindor. Vi fick tack och lov ha sugrör i munnen för att kunna andas, fröknarna var snälla på den tiden!

Så skullle vi ligga stilla i tio minuter medan gipset "brann".

Där låg vi och trummade med fingrarna mot bordet. Tio minuter är lång tid för en sexåring i en gipsmask!

Sedan började fröknarna lossa på gipset. När de kom till mig så satt masken som gjuten i ansiktet. Fröken hade glömt vaselinet... Hon ropade på hjälp och snart var det tre fröknar som drog och slet i min mask.

Vilken kamp! Fröknarna drog från utsidan och mitt ansikte höll liksom emot från insidan...

Så efter en evighet, plopp, lossnade masken. Jag var fri!

När mamma hämtade mig den dagen var jag alldeles röd i ansiktet. I fönstret hängde en rad fina målade gipsmasker och så en ensam på kanten som var sned och vind och trasad i kanterna. Det var min...

Sedan dess ryser jag varenda gång jag ser en sån där gipsmask som man kan hänga på väggen.

Ändå så dras jag på nåt sätt till gips...Det är som att jag bestämt mig för att möta fienden öga mot öga!

I dagsläget har nu jag samlat ihop de formar som jag hade hemma. De föreställer Nalle Phu, några monster och ett lejon. Zorro la jag åt sidan. Förvisso djur, men hästtjejer är skärpta och går inte på vad som helst.

Hoppet står nu till alla er hästälskande människor i min generation eller däromkring. Kanske, kanske finns det någon som har en latexform föreställande en häst. I så fall kan ni väl skänka den till en behövande förening vid namn Uppsala Ponnyklubb. Det finns en människa där som skulle bli såååååå glad!

Tänk att vi idag går in på vårterminens sista lektionsvecka. På söndagkväll börjar sommarlovet.

Några hästar går direkt ut på semester och några ska jobba på dagridläger. Alla hästar kommer att få sin välförtjänta vila och framför allt har vi ju betet på hemmaplan och hästarna har redan nu gått ute på nätterna under flera veckor.

Vi har det oförskämt bra som har tillgång till så fina betesmarker för våra lektionshästar. Det är inte många ridskolor som är bortskämda med att kunna ha sina hästar "hemma" på betet.

Det känns också så skönt att kunna ha uppsikt över alla hästar dagligen när de vilar. När det blir riktigt varmt eller mycket flugor kan våra hästar få komma in i det svala stallet och vila sig en stund.

Glöm inte att ni kan vara med på programridningarna under juni. Både ridskoleelever och privatryttare med egen häst. Några datum är fyllda nu. Läs mer på http://www.uppsalaponnyklubb.se/extprogramny2.pdf 

Uteritter för den som vill mysa i naturen blir det också. Läs om det här: http://www.uppsalaponnyklubb.se/extuteritt.pdf 

Vi kommer fortsätta rapportera från ridskolan och klubben här på bloggen under sommaren. Så häng med så ni inte missar något!

Vårt ponnylag vann hoppfinalen i allsvenskans division III på hemmaplan idag. Suveränt jobbat och jag ska ge en kort rapport här!

Men först vill jag å tävlingskommittens vägar säga:

Ett stort tack till ALLA de funktionärer som jobbade under dagens lagtävlan! Över fyrtio funktionärer fanns på plats för att tävlingen skulle snurra på! Rent fantastiskt att så många kunde ställa upp och varmt välkomna tillbaka på övriga tävlingar.

Innan jag berättar om själva tävlingsmomentet vill jag också uppmärksamma hejarklacken som jobbade röststarkt idagför att peppa alla våra ryttare på banan. Pannband och banderoller i högsta hugg occh så en massa ramsor! Hur kul som helst!

Så till tävlingen: Det reds tre klasser under dagen och alla kategorier var representerade från de minsta A-ponnyerna (som stal allas hjärtan) till D-ponnyerna.

Första klassen var en LD. I kategori B kom Isabell Lide och Russin på en andraplats efter felfri ritt i både grund och omhoppning.

I kategori C var Anna Schenning och Putte dubbelnollor och bara några futtiga sekunder från placering.

I kategori D hade UPK inga placerade men väldigt många fina rundor av hemmaekipagen. Vanja Qvarfordt var närmast med en felfri grundomgång och fyra fel i omhoppningen på Lopiks Felix. Med det halkade hon precis under placeringsstrecket.

Bra jobbat alla i LD:n!

Nästa klass var en LC där vi också plockade ut dagens lag efter vad hästar och ryttare visade upp för dagsform i klassen.

Först ut var förstås kategori B-ryttarna. Både Jennifer Karlbom på Porslin och Jennifer Palm på Amadeus red dubbelnollor. Jennifer Karlbom tog fjärdeplacering i klassen.

I kategori C gjorde Rebecca Angeldahl en jättefin ritt på Whisper och tog hem en tredjeplacering.

I kategori D var Matilda Modig och Waldemar näst snabbast av alla i den kategorin och kammade hem andraplatsen och den fjärde lagplatsen.

Därmed utgjordes laget denna dag av Jennifer- Porslin, Jennifer- Amadeus, Rebecca- Whisper och Matilda- Waldemar.

Laget låg i klar ledning efter de föregående omgångarna med sina 15 seriepoäng. Laget som låg på andraplats hade med sig elva poäng. Men det kan ändra sig fort i hoppning. Några petade bommar och så är man borta. Så UPK:s lag hade inte tagit ut någon seger i förskott utan tänkte kämpa till sista blodsdroppen.

Lagklassen reds också i LC. Tio lag hade kommit till start. En ryttare i taget red ur varje lag och när klassen var klar visade det sig att UPK var enda lag med fyra felfria ryttare och därmed var segern i hamn. Det behövdes inte ens någon omhoppning.

Grattis till alla som kämpat i framridningklasser och lag under vårens division III serie!

fullständiga resultat hittar ni på : http://www.uppsalaponnyklubb.se/resultat%207%20juni%2009.html

Hej! Oj så fel jag hade igår. När jag sa att vi hade tur som har tak över huvudet… Bara några minuter efter att jag skrivit det så fick vi strömavbrott.

Det blev kolsvart helt enkelt. Som tur är så har v i nödbelysning i ridhuset så några lysrör lyser på batteri i ungefär 20 minuter trots att strömmen går. Lektionerna som hade börjat i ridhuset fick lov att rida ut i regnet och avsluta lektionen där. Nästkommande två lektioner fick också rida ute.

Kvart över fem och endast en kvart innan uppropet till min första lektion så surrade elen igång igen. Till min stora lycka! Fast mina elever han ändå bli lite nervösa över att de kanske skulle tvingas rida i regnet, hihi!

Nåja, resten av kvällen kunde vi vara inne och höra regnet smattra på plåttaket. Vi är så bortskämda!

Framåt sena kvällen så hade regnet givit med sig och hästarna fick få ut på betet över natten. Vilket de mer än gärna gjorde.

På förmiddagen idag så fick de gå in lite tidigare än de brukar och äta ordentligt med hösilage och sova i halmen.

Fast två hästar ville inte komma in…

Akilles och Dutch ”rymde” allra längst bort i den stora vallhagen. Detta var dessutom inte första gången de två tjugoåringarna gäckade oss. Så här har de hållit på hela veckan!

De kommer upp till grinden med de andra hästarna när det börjar närma sig intag. Vi stänger för alla trådar och släpper hästarna till stalldörren.

Det är då man ser en brun rumpa och en fuxfärgad rumpa som smyger sig iväg bortåt horisonten och försvinner runt hörnet där borta och ut på vallen.

Stallets gula halm, goda hösilage och havren i krubban lockar inte de två äldre herrarna. De har tydligen redan ”gått på semester”.

Jag tror dom skrattar rått åt oss när vi tvingas gå den långa vägen till sommarhagen för att hämta dem.

Hej! Vad det regnar idag. Ihållande från morgonen och fortfarande nu vid fyratiden. Det får tyvärr bli lektioner inne ikväll.

Den här säsongen tar det emot att använda ridhuset. Man vänjer sig snabbt vid ytorna utomhus och när man sedan tar in gruppen känns det trångt och instängt.

Fast å andra sidan ska man vara glad att man har tak över huvudet en sådan här dag. Det är många som står utan ridhus och de kommer att hålla sina lektioner utomhus som vanligt ikväll. Kläder efter väder!

Tävlingssektionen efterlyser fortfarande hjälp vid sommarens tävlingsarrangemang. Det första är redan nu på söndag. Final i division III ponnyhoppning. Funktionärslistorna till den tävlingen hittar du på http://www.uppsalaponnyklubb.se/090607funktionarslista.pdf

Efterlysningen av sjukvårdspersonal har givit resultat och niu fattas det endast sjukvårdare till tävlingen  den 5 juli. Läs mer här http://www.uppsalaponnyklubb.se/sjukvardare.html

Den 4 och 5 juli är det tävling för ponny den ena dagen och häst den andra. Passa på att ta plats i grillen där man ser hela arrangemanget. Det finns även andra roliga poster. Varför inte parkeringsvakt? Hör gärna av er, det finns en uppgift för alla! Välkomna!

Nu ska jag strax hoppa i vadarbyxorna och ro till jobbet. Vi ses!

Hej! Idag har Linda skickat över en bunt med jättefina bilder från Division III omgången i söndags. Jag har lagt dem i ridskolans Pixbox http://www.pixbox.se/usr_show_id44112_page0_order1.html .

Emilie Wass fotade också på tävlingen och hennes bilder ser du på  http://www.freewebs.com/wassphoto .

Tänk så bekvämt det är med digitalkameror! Man kan fota i massor och sedan plocka ut de kort som är bra. Så raderar man minneskortet och börjar om igen.

Ska det bli riktigt fin kvalitét så måste man naturligtvis kosta på sig en dyrare kamera och även utbilda sig i hur man fotar. Men ändå!

Tänk att för bara några år sedan (okej, lite mer då) så gick man till fotoaffären och köpte en rulle film med 24 bilder på si så där.

Så stoppade man in filmen i sin kamera, vevade lite på veven för att filmen skulle rullas upp på en vals i kameran.

Så spatserade man trunt med sin kamera runt halsen och väntade på att något fantastiskt motiv skulle komma farande.

Man höll hårt i de där 24 bilderna för att inte slösa bort dem på vad som helst. Vid speciella tillfällen knäppte man några bilder. så rätt vad det var så var filmen slut och man gick till fotoaffären för att framkalla.

Så fick man vänta ett par dagar eller nån vecka. Om man inte var beredd på att betala lite extra förstås för då gick det snabbare.

När filmen var framkallad så lämnade man den lilla lappen till mannen i fotobutiken och så fick man sina bilder i ett fotokuvert. Oj, vad spännande det var!

Så öppnade man kuvertet och började bläddra bland sina fotokopior...

Där var hästar som små prickar i horisonten. Ett öra på en häst fast man såg inte vilken. Där var en kompis på ridlektion fast halva hästen hade redan sprungit förbi när knäpp-anordingen äntligen ville fungera. Och så en hel bunt med suddiga bilder.

Rätt vad det var så bläddrade man fram en riktigt hyfsad bild på lillesyrran som höll i ens sköthäst. Visst ekipaget var avklippt vid knäna men skärpan var riktigt bra och hästen hade åtminstone ena örat framåt.

Den bilden rundades genast av i kanterna, syrran klipptes bort och sedan stoppades bilden i plånboken.

Jag gillade min kamera men var inte riktigt överens med bilderna som kom ut ur den. Det löste sig så småningom av sig självt då jag spillde Cola i maskineriet. Den blev sig aldrig lik mer.

Så småningom gick jag också över till det digitala undren och nu för tiden får man bara se de där "plånboksbilderna". Alla andra bilder raderas fortare än kvickt från minneskortet och några dåliga fotografer finns knappt längre.

Teknikens under!