Hej! Visste ni att det går mode även i hästfrisyrer? Det gör det faktiskt även om det kanske inte svänger riktigt lika fort om hästhårsmodet som för oss.

Jag växte upp med läran att det var en absolut dödssynd att sätta saxen i manen såvida man inte skulle stubba manen förstås.

En hästman skulle ryckas en handsbredd kort och lagom tunn. Jag har haft otaliga blåsor i händerna efter att ha ryckt hästmanar. Fortfarande är just ryckning av manen det bästa sättet att tunna ur och få en hästman jämn och snygg. Däremot så har jag med åren sett att det faktiskt inte är alla hästar som uppskattar att få sin man ryckt. Hästar kan också vara hårömma. Så idag anser jag nog att hästen ska få vara med och bestämma över sin frisyr. Det finns smärtfria metoder att korta av en man.

Hade man inte en kort, ryckt man så kunde man ha en stubbad eller rakad man. Detta var rätt så vanligt när jag red ponny. Då talar jag inte om en ren ”fjordingstubb” utan om att man rakade manen så att den blev endast några millimeter lång.  Formen var viktig och en liten spetsig ”ås” skulle löpa längs med mankammen. Gabbi hade sin ponny rakad på det viset och det var en del pyssel med att hålla ”tredagarsstubben” i skick. Denna frisyr klädde både ponnyer och halvblodshästar.

Ett tag på 80-talet så hade våra hästar precis som vi korta frisyrer men med en sparad ”popfläta”. Vi sparade en tunn fläta ungefär mitt på halsen och så ryckte vi resten av manen. Det blev något av en tävling att se vem som kunde spara ut den längsta flätan. Naturligtvis hade vi själva samma frisyrer. Kort hår och så en lång tunn fläta hängandes från nackhåret. Jag försökte prata med någon om det där men personen såg helt frågande ut. Jag kan väl ändå inte vara den sista människan i världen som minns popflätan?

Någon gång på 90-talet började hoppryttarna klippa manen rakt av i mitt-på-halsen-längd på sina hästar. Det blev snabbt en fluga. Förmodligen var det någon känd hoppryttare som hade lite för många hästar med sig på tävlingen. För att spara tid så klippte han helt enkelt hästarna med en stor vass sax enligt löpande band principen och vips så hade han startat en trend. Så måste det ha gått till. Tidigare hade den där längden på man alltid gått under benämningen ”travarman”. Vilket inte hade varit i någon positiv mening (inget illa ment mot travarna, vilka har rastypisk man).

Lång man har väl alltid varit mer rastypiskt. För vissa hästraser som shetlandsponnyer, Islandshästar och Nordsvenskar så ingår den långa manen i rasens igenkännande. Människor som äger en långhårig häst brukar bli experter på inbakade flätor, fisknätsmönstrade flätor och så vidare. För när det är dags för tävling eller uppvisning så vill man ju liksom ”fläta fram” den under manen varande hästen.

Tjock man kan vara ett gissel. Det blir svårt att få manen att ligga snyggt. Det kan också vara rent omöjligt att fläta en för tjock man. Många av oss ”hästfrisörer” som stött på en tjock hästman har nog gjort misstaget att försöka använda en tandad urtunningssax av den modellen man använder till människor. Har ni inte gjort detta ännu? Gör det inte!

Efter några tag med en urtunningssax så ställer sig manen garanterat rakt upp. Det spelar ingen roll om den är kort eller lång. Jag lovar att en enmetersman kan ställa sig rakt upp om du så bara nuddat den med urtunningssaxen. Jag vet för jag har provat och det var ingen rolig historia!

Nej, det är nog så att på en tillräckligt tjock man är det bara den gamla ryckmetoden som fungerar. Men kom ihåg att först kolla av att din häst tycker det är okej att få sina hårstrån utryckta med rötterna bara.