Grannens hund råkade äta en persikokärna och det blev tvärstopp i mag- tarmkanalen... Stackaren fick åka till doktorn och till och med bli opererad för att kärnan skulle komma ut.

Sista dagarna har jag sett honom stolpa fram vid vägkanten med sin matte. Svag och matt. Oj, oj, oj så synd det är om honom! Matte har fått lyfta honom försiktigt över tröskeln.

Tills igår...

Ingen matte inom synhåll och hunden mår genast lite bättre och galopperar glatt iväg hem till mig för att kolla läget i köket. Ett vigt skutt uppför trappen och så den där viftande svansen och Cocker Spaniel ögonen. (Nu blev det dock inget godis till hunden, inte ens en persika)

Jo minsann, man ut i fingerspetsarna!