Hej! Igår eftermiddag när jag åkte till stallet var vår katt trind och go och skuttade som vanligt runt i diket och jagade möss. Vi har misstänkt ett tag att det inte bara är kattmat som jäser därinne.

Vid halv nio tiden kom jag hem från jobbet och mötte en betydligt slankare katt jamandes på trappen. Precis som i kändismagasinen! tänkte jag. Ena sekunden rund som ett klot och i nästa slank som om inget någonsin spänt ut kroppen inifrån.

-Var är kattungarna? ropade jag in till resten av familjen.

Sedan sprang vi runt ett bra tag utomhus med ficklamporna i högsta hugg. I uthusen, under bilarna, husvagnen. Till och med grannen fick sig en "omgång".

Vi letade inne,  i garderoberna, under sängarna, bakom TV apparater och på alla möjliga omöjliga ställen.

Katten hjälpte till. Hon sprang hack i häl och jamade. Efter att hon hade klämt i sig två stora portioner kattmat så beslöt vi oss för att lämna henne i fred en stund. Det är ju sommar och varmt ute, sa jag samtidigt som jag tänkte att det finns ju rävar också...

Barnen gick och lade sig.

Strax ropade Rasmus på oss. Han låg tvärs över sin säng med örat tryckt mot väggen.

-Det låter konstigt härbakom, som om något skrapar, sa han.

Vi hade redan tidigare dragit ut lådorna under hans säng och letat igenom allt utan att hitta något.

Men nu hörde vi också hur det skrapade och prasslade därbakom. Vi drog ut sängen en bit och lyste med ficklampan. Rasmus hämtade sin stora spegel och höll ner den under sängen.

Då såg vi dem. Fyra svarta kattungar som mamman hade lagt i en av Rasmus leksaker, en "Baybladearena" gjord av plast och kupad i mitten. Där låg kattungarna i en salig röra av snurror  och andra glömda leksaker.

En stund senare hade vi ordnat en lite trevligare boning för ungarna och mamman hade godkänt det hela och lagt sig till ro.

-Mamma, vi kan väl behålla allihop? sa Rasmus.

Jag himlade med ögonen...