Hej! Trots att kattungarna hemma hos mig fortfarande är både blinda och döva så kan man börja skönja deras personlighet. De vilar gärna intill kattmamman som lägger en skyddande tass över dem.

De sover mycket och äter mycket. Men de har också fått börja vänja sig vid att bli upplyfta och klappade av människohänder.

Minsann tror vi att den helsvarta katten ovan är en hane. Han är störst och äter mest hela tiden. När man lyfter honom jamar han högljutt och ska tillbaka till mamma så fort som möjligt.

Nästa helsvarta unge är minst i kullen. Hon vet att man gör bäst i att sova och äta för att växa ikapp sina syskon. En dag råkade hon somna under filten och vi trodde hon var försvunnen...

Tredje ungen tror vi också är en hona. Hon går gärna åt fel håll och virrar bort sig, en riktig tuffing. "Man ser att det är en hon på de långa ögonfransarna" säger Rasmus.

Så har vi den där sista. Kan vara en hona det med. Hon som alltid lyckas hamna upp och ned... Mest man tittar in i katternas "gömma" ligger hon på rygg och sover gott. Kan vara något för den som vill ha en annorlunda katt!

Inom en vecka från nu kommer de att öppna sina ögon och öron för omvärlden och då antar jag att det kommer bli än mer livat härhemma.