Hej! Man kan lätt ramla i många olika situationer.

När man håller på med hästar så tänker man väl främst på att ramla av. Det händer oundvikligen att man tappar balansen och får markkänning som ryttare.

Som jag har berättat förut så förstår sig oftast hästarna inte på oss människor när vi ligger i spånet och spottar ut sanden. De vänder på huvudet och tittar med stora ögon på en. Vad gör du där?

Men det går bra att ramla på fler ställen än från hästryggen!

Jag ramlade till exempel i stallgången i vintras. Det var dags för utfodring och hökärran skulle över tröskeln och in i stallet. Jag tog sats utanför dörren. Ett…. Två… tre…. Så sprang jag mot dörröppningen med hökärran på släp. Det var bara det att kärran tvärnitade vid tröskeln men det gjorde inte jag.

I vertikalt läge for jag genom gången. Hann vinka till både Poppe och Amber och landade sedan rakt på ajbågen (mina barn säger så av förklarliga skäl).

Hökärror är farliga!

Man kan ramla hemma också!

En gång hade min pappa lyft bort trappen från köksutgången eftersom den skulle renoveras på något vis. Det är bra att laga sådant som är sönder men det är också bra att veta vad som är på lagning.

Det visste inte jag så jag öppnade dörren vid köksutgången och klev rakt ut i luften. Även den gången ramlade jag i vertikalt läge. Det är bra för då fördelar sig det onda över hela kroppen.

Nu verkar det kanske som jag ramlar en förfärlig massa och det gör jag också.

Men andra kan också ramla!

I eftermiddags var jag och Björn ute i skogen för att leta svamp.

Plötsligt kom han farandes förbi med ett illvrål och ramlade raklång på stigen.

Det kallas för vrickning.

Jag slet förstås upp mobilen och tog ett kort. Sedan frågade jag hur det gick.

Jag fick bara ett stön till svar men benet såg rätt så rakt ut.

Man borde ju faktiskt se svamparna bättre när man ligger ner!