Hej! Jag har en naturlig förmåga att improvisera och jag är också väldigt duktig på att hålla teorilektioner. Det har jag varit ända sedan jag höll min första teorikurs. Så här var det;

När jag var fjorton-femton någonting så gick jag ungdomsledarkurserna. Efter den första kursen fick vi i hemläxa att ha en studiecirkel. Jag bestämde mig för att ha en kurs i stallsäkerhet med en av ridskolans vuxengrupper.

I studiematerialet ingick ett protokoll som skulle gås igenom och fyllas i. Det handlade om säkra dörröppningar, trösklar, bredden på spiltor och sånt där.

Vi traskade runt i stallet och kollade in dörrhandtag och krokar. När vi kom till rutan för spiltor så upptäckte jag att jag inte hade något måttband. Jag frågade om någon av vuxeneleverna möjligtvis hade ett måttband i fickan. Men inte då.

Så fick jag en idé! Jag visste bestämt att jag var etthundrasjuttioen centimeter lång. Så det var helt enkelt bara att slänga sig ned på golvet. Med fötterna kant i kant med den ena spiltväggen så kunde jag sedan se hur mycket huvudet stack utanför den andra väggen. Pannan borde ju vara ungefär en decimeter hög med tanke på min höga IQ, tänkte jag.

Så jag la mig där på stengolvet. För säkerhetsskull utanför en spilta där det inte stod någon häst för tillfället. Något annat hade ju varit förskräckligt dumt! Vuxeneleverna tittade misstänksamt.

Precis som jag låg där i stallgången och mätte så kom ridskolans ägare in i stallet. Han stannade upp och tittade konstigt på mig,

-Vad gör du där? Frågade han.

Åh, jag mäter bara spiltan, svarade jag.

Han tittade på mig igen, skakade på huvudet och gick.

Därefter vred jag aningens på huvudet och såg att spiltväggen nådde mig till nästippen.

En och femtiofem, sade jag tvärsäkert och tittade upp på eleverna. Det passade ju utmärkt eftersom det stod en liten D-ponny i den spiltan.

Vi antecknade i protokollet och gick vidare för att kolla spången till dyngstacken.