Här om dagen skrev jag om en speciell liten ponny som hette Neuthron. En egensinnig liten häst som man bara var tvungen att älska.

Det har funnits många speciella hästar för mig. Många. Det kommer att komma fler och det finns gott om plats!

En häst som jag fäste mig alldeles speciellt vid var Aron. En kolsvart korsningsponny med en vit stjärn i pannan. Han var fem år när jag träffade honom för första gången och han stod i den boxen som Akilles bor i nu.

Aron var kusligt lik en ponny som hette Arino vilken jag hade ridit och tävlat mycket under mina ponnyår. Arino var också en häst som jag tyckte väldigt mycket om och jag hade blivit ledsen när han var tvungen att avlivas efter en svår skada i ena frambenet.

Kanske var det likheten med Arino som gjorde att jag tog mig an den svarta ponnyn. Han hade fortfarande inte gått in i lektionsverksamheten eftersom han inte var så förtjust i att bli riden. Eller så var det just förstjust han var…

Ridturerna på Aron bjöd alltid på något extra i form av bocksprång eller andra fartfyllda moment. Men däremellan var han väldigt fin och lättsam att rida.  

En dag hade jag sadlat och suttit upp i ridhuset. Jag hade bara hunnit skritta och trava en liten stund när Aron tyckte det var dags för bus. Han satte av i vanlig ordning i vilda bocksprång runt i ridhuset. Men jag hade bestämt mig för att sitta kvar och tog ett stadigt tag i sadeln.  Hela stora varvet runt hoppade han med huvudet mellan frambenen och ryggen krökt i en båge.

Så plötsligt stannade han och sänkte huvudet. Han andades häftigt efter sin uppvisning. Uppe på ryggen satt jag med fingrarna hårt slutna kring framvalvet i sadeln. Min mamma och Arons skötare stod på läktaren med uppspärrade ögon.

Jag satte mig tillrätta i sadeln och travade ut på spåret igen. Jag red ytterligare tio minuter och Aron skötte sig exemplariskt. Han var en smart häst och efter den gången bockade han aldrig mer med mig på ryggen.

Snart kunde Aron börja gå med på vissa lektioner med rätt ryttare i sadeln. Vi tänkte att det nog skulle bli bra med tiden. Att han skulle mogna.

Trots att jag hade två egna hästar att rida varje dag så red jag Aron så ofta jag hann. För mig var han en mycket speciell ponny och han stal mitt hjärta.

Om allt hade gått bra hade förmodligen Aron sällat sig till livet som ridskolehäst. Men det blev inte så. Min pappa ringde mig en dag då jag var hemma och berättade att Aron hade dött. Att han hade fallit olyckligt och brutit benet i hagen så illa att han fick avlivas.

Med det var Aron borta. Jag var så ledsen.

Inte ett endaste kort har jag på Aron men jag vet precis hur han såg ut och hur hans mjuka päls kändes under fingrarna. Jag tänker fortfarande ofta på honom. Numera är det glada tankar på hans lyckliga uppsyn och busiga ridturer. Han var speciell!

Hej! Idag har vi ridit för Uffe. På grund av förkylda omständigheter så föll en och annan bort vilket gjorde att jag och Therese fick rida bara två stycken i första gruppen. Sånt är inte roligt... Eller roligt är det men man får en nära döden upplevelse. Jag skulle tro att våra hästar kan skriva under på detsamma!

Under eftermiddagen har jag känt flera utomkroppsliga fenomen. Jag har rört mig med viss möda och en märkbart stel gång.

Det är roligt att träna!

Nu ska jag fortsätta att skriva in alla  anmälningar till vårterminen. Det är lite jobbigt att det bara finns en enda sista oktober. Det gör ju att alla anmälningar kommer samtidigt. Kunde man inte sprida ut den sista i månaden under en hel vecka? Det skulle hjälpa min skrivkramp i alla fall...

Är du en av dem som missat betala in din anmälningsavgift innan den sista oktober så får du gärna maila till ridskolan på upk@telia.com och bekräfta att du vill ha kvar din plats och att du är på väg med inbetalningen.

Jag kommer skicka ut påminnelser i slutet på denna vecka.

En liten låt till kvällstéet!

Hej! Tänkte att jag lägger ut detta både på denna bloggen och på US-bloggen så att alla ser det!

Nu är det dags att anmäla sig till årets luciatåg på julshowen.

Listor sitter uppe i stallet.

Alla får vara med och det behövs tärnor, pepparkakor, stjärngossar och stjärnflickor, och så tomtar förstås!

Är du privatmedlem så kan du maila till oss upk@telia.com så skriver vi upp dig på listan.

Datum för sångövningstider kommer läggas ut snart.

        

Det är också dags att hämta ut era biljetter till globen!

Hämtdatum är:

3/11 kl 17.15-18.15

5/11 kl 18.45- 19.15

7/11 kl 11.45- 12.45

9/11 kl 18.45- 19.45

 

Bussen avgår från UPK:s parkering den 28 november klockan 13.30

och ankommer till Uppsala Centralstation klockna 00.30 cirka.

Hej! 1987 köpte ridskolan in en femårig ponny vid namn Ekens Neuthron. Han var en renrasig New forest av den gamla stammen och född på Ekens New Forest stuteri utanför Uppsala. Då visste vi inte att den lilla fina fuxen med bläs skulle bli kvar hos oss på ridskolan tills han var runt tjugo år gammal.

  

Neuthron var en sådan där häst som man aldrig kommer att glömma! Han hade många olika specialiteter och ett stor register som han körde med. I grund och botten berodde det nog på att han var en ovanligt klok liten häst som ville att det skulle hända saker och när det inte hände fick man liksom roa sig själv!

Som femåring var Neuthron full av bus precis som det ska vara. Trots sin rondör så kunde han bralla ordentligt och vi var många som fick oss en luftfärd under hans utbildningstid. När han gick in i  lektionsverksamheten så hade han lugnat sig betydligt. En egenhet behöll han dock under hela sin tid hos oss och det var sin rutin vid uppsittningen inför lektion. Om inte ryttaren började skritta direkt efter att den suttit upp så kastade han helt enkelt av denne. Vi är rätt så många som fått sitta i spånet bredvid den röda lilla ponnyn som tittade på oss med spetsade öron och en uppsluppen min! :)

En annan sak som Neuthron höll fast vi var i vilken ordning han skulle gå in från hagen. Då de övriga ridskolehästarna stod utanför dörren i en lång rad för att komma in och äta lunch så kröp Neuthron helt enkelt under staketet och så sprang han och öppnade en av de andra stalldörrarna. När övriga hästar började tas in hade han redan ställt sig i sin spilta och börjat äta. Detta var han mäkta nöjd över!

Som tävlingshäst var Neuthron outstanding. Han tävlade division I i både hoppning och dressyr. Dressyren belv hans paradgren när han var äldre och flera av oss som är instruktörer i dag har ridit och tävlat honom under ponnytiden.

Efter nästan femton års arbete på ridskolan beslutade vi oss för att det var dags för Neuthron att gå i "pension". Inte för att han verkade berörd av sin ålder utan mer för att han skulle få göra något annat.

Det var med stor saknad som vi lät honom flytta från oss och börja ett annat liv!

Under åren som gått sedan han såldes så har det kommit spridda raporter om hans framfart men nu har det varit tyst ett tag. Till i förra veckan... Då fick jag nämligen ett mail från Elisa. Ett mail som gjorde mig glad. Se här bara ;

Jag hade Ekens Neuthron först som sköthäst, sedan köpte jag honom av ägaren som köpte honom från er direkt tror jag.
Han var den absolut mest envisa ponny man kan tänka sig!!! I  början när jag red honom kunde jag knappt lämna stallbacken ensam på honom... han totalt vägrade gå,, men efter många om och men och en
massa tålamod så gick det bra...
Han testade mig MYCKEToch mest hela tiden när jag red honom och orutinerad men hästtokig som jag då var så gav jag mig inte haha. Han kastade av mig minst 2 gånger varje gång jag red och stack hem till stallet så det var ett flertalet gånger jag svor över den ponnyn, men det har jag honom att tacka för idag för ingen häst eller ponny har lärt mig så OTROLIGT mycket som den här killen gjorde och jag älskade honom skyhögt trots att jag ofta hade ont någonstans tack vare honom :)

Han öppnade mina ögon för dressyren och hur underbart det är att utvecklas ihop med sin häst och han var en supergo lärare som trots sin höga ålder var mer som 5 år i sättet än 20år.

Vi hade långa härliga promenader i skogarna med fikapauser där vi sadlade av och hästarna fick beta medans vi åt matsäck och neutron var en så härlig kille för han skulle vara med och äta kladdkaka och dricka saft :)
Han älskade glass och gnäggade varje gång man hade godsaker och inte han fick något.

Hur som helst, han var den bästa läraren för mig och jag skulle aldrig i mitt liv kunna ersätta honom med någon annan häst eller ponny för jag tror inte att någon annan skulle kunna ha lärt mig allt det han gjorde under de åren jag hade honom.

Vet inte var han är nu eller hur man mår om han ens lever idag men med den envisa vilja han hade så skulle det inte förvåna mig det minsta. :)

Några vänner till mig fick veta att jag hade Neuthron och de sa, LYCKA TILL! han kastar av allt som sätter foten i stigbygeln, och det gjorde han också, men jag vann hans förtroende och till slut kunde bara jag rida honom och han var min bästa fyrfota vän.

Har mycket minnen med den ponnyn och jag tänker ofta på honom och hoppas att han har det bra var han än är...
 
Ville bara dela med mig av det här för han gjorde ett starkt intryck på mig och jag, som säkert många andra som har varit omkring eller ridit honom, kommer aldrig att glömma den här fina envisa, gamla fux med vita "ögonbryn" Ekens Neuthron
 
Med vänlig hälsning
Elisa Palomäki, Alunda

Tack snälla Elisa för rapporten! Man blir varm i hjärtat. Jag är fullständigt säker på att Neuthron lever än i dag och att han har humorn i behåll. Till hundra procent!

Här nedan en bild på Neuthron som föl. Bilden är Carola Karlssons. Hon kände Neuthron redan som föl !