Hej! Igår var som sagt Sara och jag på domarkurs på Strömsholm. Vi hade väldigt roligt och kursen var jättebra med teori på förmiddagen och "praktik" på eftermiddagen.

Sara och jag länmnade Uppsala redan vid 07.20 på lördagsmorgonen med ett stopp vid macken för inhandlande av godis och dricka förstås.

Morgonen var som alla morgnar har varit i januari. Snöig och hal. Därför hade vi åkt lite extra tidigt så att vi skulle både hinna köra försiktigt och även göra någon felkörning. Sådant vet man aldrig...

I baksätet hade vi stuvat in våra varma kläder i form av dubbla tröjor, överdragsbyxor, tjocka jackor, mössor, vantar och extra tjocka skor så jag måste säga att vi var väl rustade för en dag i ridhus.

Sara hade kört ut en sådan där vägbeskrivning från Eniro. De är som gjorda för att man ska köra fel tycker jag. 497 meter hit och 314 meter dit och så in på en väg där det inte ens finns någon. Efter att ha kört tre varv i rondellen bortom Enköping så övergav vi bägbeskrivningen och litade på oss själva istället. Detta gick utmärkt och med en halvtimme tillgodo steg vi ut bilen vid röda ridhuset på Strömsholm.

Kursen började naturligtvis med fika, det var lunch mitt i och fika som avslutning. Det är vad jag menar är en väl upplagd kurs. Om man slår upp ordet "kurs" i en ordbok är jag säker på att det står; Tillställning bestående av mat och fikabröd i olika former blandat med några små inslag av prat.

Teori stod på fömiddagens schema och vi gick i genom Tävlingsreglementena, vilka rörelser de olika klasserna innehåller och i vilken form hästen ska arbeta i de olika klasserna.

Utbildningskalan låg till grund för dessa disskusioner och det var ju bra eftersom jag precis haft teori hemma på klubben om utbildningskalan och kände mig rätt så uppdaterad.

Faktum är att alla de sex grundstenarna; takt, lösgjordhet, kontakt och stöd, schwung, rakriktning och samling ska finnas med redan från LC som är den enklaste klassen.

Dessa ska vara tillfredsställande för klassen för att ge ett godkänt betyg!

Så efter teorin var det lunch på "Gula hästen". I lunchen ingick också att bygga fram dressyrstaketen för kort och lång bana i röda ridhuset.

Sedan var det dags att titta på olika ekipage och olika program i ridhuset. Disskutera uppvisningarna och sätta en del poäng.

Det som var roligt var att alla de ekipage vi fick se passade bra in i den klass de red. Annars är det vanligt att man får se "för duktiga" ekipage på clinics och kurser tycker jag.

På en dressyrtävling i lätt klass kan spannet vara väldigt stort mellan dem som precis kommit ut på tävlingsbanan och dem soom är rutinerade i klassen.

De två ekipage som visade dagens svåraste klasser LA:6 och Medelsvår C:2 visade sig ingå i Svenska handikapplandslaget". Det var vädligt inspirerande att se dem rida!

Så Sara höll utan att tveka upp en nia på flera av rörelserna!

Och det var faktiskt det bästa med kursen; att både Cissi och Agneta verkligen tryckte på att domare behöver utnyttja hela skalan! Siffran 8 står ju för uttrycket "bra!" och är något bra så ska man sätta en 8!

Så framtiden ser ljus ut för oss som också rider och tävlar. Snart kan man kanske snudda även vid en 9!

Hemvägen kändes kort som det alltid gör när man åker hemåt. Vid sjutiden släppte Sara av mig och åkte hem till sig. Vi satt båda en stund hemma och väntade på att klockan skulle inta en tid då man slipper skämmas för att man redan gått och lagt sig. Men varken Sara eller jag härdade ut utan somnade gott redan innan barnprogrammen slutat...