Tre klubbar trotsade kylan och var med på vår inbjudningstävling idag, Säva, Bälinge och så vi själva så klart! -16 grader var det på morgonen men solen värmde bort ett par av graderna mitt på dagen.

Tävlingarna flöt på bra och alla klasser var ridna runt halvettiden. Alla ryttare red jättefint och samtliga rundor gick bra. Resultaten hittar ni på tävlingssidan http://www.uppsalaponnyklubb.se/Resultat%20100110.html .

Till alla våra hemmaryttare vill vi säga bra jobbat! Många av er gjorde er allra första tävlingstart och ni var jätteduktiga!

Alla ni som kom "utifrån" var också duktiga naturligtvis och ni är välkomna tillbaka på DM den 14 februari.

Stort tack till TK och alla som ställde upp som funktionärer trots vinterkylan! En guldstjärna till er som tog hand om cafeterian idag vilket var en ny uppgift för 2010. Nu hoppas vi få till stånd en "cafeteriagrupp" som kan hjälpa oss att ha cafeterian öppen under årets tävlingar. Så ni som känner att det är en uppgift ni kan tänka er att hjälpa oss med får gärna höra av er till upk@telia.com eller till tävlingskommittén upk_tavling@telia.com .

Hej! Häromdagen fick jag se Sara på väg till upprop mellan två lektioner. Det var hon men ändå inte. Iklädd en stor mössa och blåa kläder från topp till tå gick hon med armarna rätt ut och stolpade fram i gången med fullständigt raka ben. Detta var effekten av ett stort antal lager av kläder för att trotsa kylan under kvällen.

Det fick mig att tänka på tiden då Gabbi och jag hade våra hästar i den gamla Linnégården i Uppsävja. Vi hade ett antal riktigt kalla vintrar i det stallet. Så kalla att hästarna fick stanna kvar inomhus för att inte vattenledningarna skulle frysa sönder.

Trots det så funderade vi aldrig på ifall vi skulle rida eller inte. Vi klädde på oss istället och sedan satt vi upp på hästen och red så länge ögonfransarna inte frusit ihop och vi kunde se hjälpligt vart vi var på väg.

Mitt effektivaste vapen mot kylan var en äkta blå skoteroverall i bävernylon med rött teddyfoder invändigt och den traditionella "om-du-behöver-gå-på-toa-luckan" i bak. Den var dimensionerad för en vuxen man så jag fick plats med alla möjliga kläder inunder.

Tjockt fodrade vinterstövlar satt på fötterna och för att hålla värmen ytterligare satte vi raggsockorna utan på stövlarna. Det var ett väl fungerande trick!

Flera lager med vantar och mössa under ridhjälmen. Till sist drog vi upp mammas hemmastickade fuskolle ända under ögonen.

Så var man klar att ge sig ut i snön. Den största utmaningen återstod dock och det var att ta sig upp på sin häst trots att man var vinterförpackad. Oftast gick det bra och de gånger man missade hästen så landade man mjukt i snön. Där låg man och ropade på hjälp eftersom det var stört omöjligt att resa sig utan handräckning.

Hur lång ridturen blev bestämdes som jag sa tidigare av hur länge man kunde öppna ögonen. Det var nämligen så att den luften man andades ut steg uppåt och bildade rimfrost i ögonfransarna så rätt vad det var hade fransarna frusit ihop och man var "blind".

Idag funderar jag på varför vi inte använde slalomglasögon...

Hej! Dagen har för min del tillbringats i vertikalläge i soffan. Halsfluss... Igen...  Det är faktiskt synd om mig på riktigt!

Det tristaste med att vara sjuk är att man inte kan åka till hästarna. Det är inte bara tioåringar som tycker det utan även 40-åringar. Det där går aldrig över!

Tur att man hela dagen fått sällskap av en kattunge vid sängens fotände och en kanin på mattan nedanför sängen. Verkar som om katten och kaninen tycker det är befogat att ligga och lata sig en hel dag så länge "husets herre" (det är jag det!) gör så.

Ett tag kände jag mig lite som ur filmen "Den galopperande detektiven" med Jim Carrey. Han är ju alltid omgiven av djur. Fast de talar ju också.

Idag blev det inte mycket till prat i sovrummet. Min hals gör alldeles för ont och varken katten eller kaninen var särskilt pratglada heller för den delen.

Vi har umgåtts i största tystnad, men även tystnad kan vara talande!

På söndag är det dags för årets allra första tävling. Det är våran traditionella inbjudningstävling i hoppning för både ponny och häst. Kom gärna och titta! Tävlingen börjar klockan nio.

Hej! Jag vill minnas att på den tiden jag hade hästarna i stallet där mina föräldrar bor så var det alltid väldigt kalla vintrar. Eller så var det ett kallt stall. Så var det nog. Det var en riktigt gammal ladubyggnad med stenväggar och fönster med enkla och uråldriga glas. Sådana där som visar världen utanför som ett vågspel av olika färger och former. I långa stunder kunde man sitta i de där fönstren och titta på de roliga färgerna och formerna.

När det blev många muinusgrader brukade vi hålla hästarna inomhus. Annars frös vattenledningarna på ett kick. Fast som jag mins det så frös dom i alla fall och man tillbringade många långa timmar med varsin liten hårtork brassandes mot ledningarna. Så plötsligt släppte ispropparna och vattnet strilade fram i kranen. I alla fall en stund. Nästa morgon stod man där med hårtorken igen.

Man fick mycket tänkt där man stod!

Det där berättade jag senast i morse för de andra som var i stallet på UPK. Tänk vad skönt, sa jag, att det fryser så sällan här!

Två timmar senare hade vattnet fryst...

I hela stallet... Femtio vattenkoppar...

Så det blev mycket vattenbärande, tryckande på vattenkoppar, lagande av små läckor och värmanden av ledningar idag för dom som jobbade. Jag tittade upp till stallet en tre fyra gånger för att hjälpa till med det jag kunde och det var det fler som gjorde. "Man blir enade i svåra tider!"

Vid niotiden ikväll fungerade nästan alla vattenkoppar igen och de som fortfarande inte gjorde det var i alla fall på väg att repa sig. Alla hästar som behövde det fick en välfylld vattenhink.

Nu får man hålla tummarna till i morgonbitti för av erfarenhet vet jag att det kan komma överraskningar när frusna ledningar tinar...

Man får väl säga att idag var det riktigt kallt... Så där ladugårdskallt!

Hej! Oj vad jag är glad över vårt varma ridhus i denna vargavinter. Tänk att kunna rida ett pass utan tjock jacka och i tunna ridhandskar och slippa oroa sig för frusen ridhusbotten trots att det är över tjugo grader utanför. Det har vi stallbyggnaden att tacka för. Eftersom stallet ligger längs med hela långsidan så värmer våra hästar upp ridhuset åt oss.

Jag har stått i många ridhus och fått äran att känna efter vad som är kallt och vad som är kallt!

I morse red jag ett dressyrpass på Ronaldhino som liksom de flesta hästar trivs utmärkt i det kalla vädret. Pigg och glad med andra ord.

Vi övade på övergångar. Det är huvudövningen just nu för att få honom kvick och stark i sig själv. Skritt en bokstav, trav en bokstav och så skritt igen. Samla skritten, komma fram i trav, sakta av och så vidare. Tänk vad de där små övergångarna ger resultat! Riktig styrketräning är det och Ronaldhino tycker det är väldigt roligt!

I slutet av ridpasset gjorde jag några galoppombyten. Att byta från vänster till höger galopp tycker Rolle är busenkelt. Man riktigt känner hur han väntar på att få hjälperna för bytet och sedan byter han galopp med fin gest och tycker att han är väldigt duktig. Det är han också!

Därför har vi övat mest på de bytena en period. Så att de verkligen sitter och så att han ska få en stor portion självförtroende när det gäller galoppombytena.

Nu har det däremot börjat bli dags att ta itu med galoppombyten från höger till vänster galopp för att han ska bli färdig inför årets tävlingar.

Vi övar på enkla linjer och försöker få en bra galopp och jag känner hur han tänker, funderar och försöker och ändå blir det oftast lite tokigt. Benen trasslar ihop sig eller så kommer de bara i helt fel ordning.

Jag försöker hitta olika linjer att jobba på. Vilken fungerar bäst? Man får vara lite uppfinningsrik. Så plötsligt idag så satt det och ett helt rent byte kom ut innan vi riktigt fattat hur det gick till. Eller jag vet egentligen vad jag gjorde. Jag gjorde rätt.

Långa tyglar och massor av beröm. Jag stack ner handen i fickan och fiskade upp lite socker. Grovhugget ska det vara, hårda, kantiga oregelbundna bitar som låter så där extra goda när man tuggar dem.

Jag avslutade passet där. Satt av och ledde Rolle en stund i ridhuset medan han knaprade nöjt på sina sockerbitar.

Det är så roligt att rida!

Nu har vårterminen kommit igång och det känns jättekul att ”sätta tänderna” i er elever igen. Hoppas vi kan ge er en riktigt rolig och lärorik termin!

Blir du andfådd snabbare än din häst? Eller får du ont i ryggen efter tre varv nedsittning i trav? Ja de raderna läste jag på ”Det Norske ridemagasinets” hemsida här om dagen.

Det var lustigt för under den dressyrkurs jag hade precis före jul så diskuterade vi just en ryttares viktiga egenskaper. En av dessa var rubriken ”God allmänkondition”. Detta fick de flesta av kursdeltagarna inklusive mig själv att skruva lite på sig.

Att vi behöver ha bra allmänkondition för att rida bra är ju självklart. För hur ska vi kunna vägleda, inverka på eller ens begära något av vår häst i arbetet om vi får mjölksyra efter halva ridpasset?

Jag läste vidare i artikeln för att se vilka tips de hade att ge oss ryttare.

För den som har en väldigt snäll häst kan det ju passa bra att ta hästen med sig på joggingturen. Nytta för både häst och människa! Det är dock viktigt att hästen är av den typen att den följer med snällt vid sidan så att man kan pendla ordentligt med armarna medan man joggar. Annars kan man få spänningar i axlarna.

Ingenting för just mig och min häst med andra ord… Men annars en bra idé för den som har en lugn och snäll häst.

Under de mörka vintermånaderna kan det däremot vara svårt att komma ut på sina joggingturer. Så då tipsar ridemagasinet om att man kan ha någon slags crosstrainer eller liknande maskin i hemmet för att ta sina promenader/ joggingturer inomhus istället.

Det finns en uppsjö av maskiner på marknaden. Det är bara att slå på TV:n och bläddra till reklamkanalerna så får man se ett otal oumbärliga maskiner som kan göra underverk. Bara en liten parentes… Hur många av oss har så mycket självdisciplin att vi ställer oss på den där maskinen och verkligen använder den dagligen…? Eller hur många använder den istället som klädhängare i sovrummet?

(Självdisciplin var också en av rubrikerna på dressyrteorin som jag höll)

Byt ut din kontorsstol mot en gymnastikboll några gånger under dagen! Det stärker ryggmuskulaturen och förbättrar hållningen. Då och då kan man göra små övningar med bollen. Till exempel studsa lite upp och ned eller vicka från sida till sida. På så vis kan man imitera rörelser som man har nytta av i ridningen.

Detta med bollen tycker jag är en superidé. Tänk också att få sitta på kontoret och drömma sig bort. Låtsas att man sitter på hästryggen. Imitera galopprytmen och galoppera iväg längs stranden i solnedgången.

En varning kan dock vara på sin plats då jag själv har provat diverse övningar med Pilatesboll. Se till att göra rent en yta på några kvadratmeter runtomkring dig och bollen. Sätt gärna hörnskydd på skrivbordet också (finns att köpa i familjehörnan på IKEA). Anledningen är att det inte är alltid man är överens med bollen om vilket håll man är på väg åt.  Och (!) använd ridhjälm! Ska du ha ett viktigt kundmöte så kan det också vara idé att använda kontorsstolen för trovärdighetens skull.

På dressyrkursen så diskuterade vi några olika träningsformer som skulle kunna vara en bra kombination för oss ryttare.

Aerobics och dans är träningsformer som ger både kondition men också den för ridningen så viktiga kroppskontrollen. För visst är det så att dålig korordination sätter många käppar i hjulet för en ryttare.

Att ta cykeln när man ska någonstans. Det kostar inget, det är skönt och det ger bra motion.

Yoga i någon form var vi överens om är bra för både kroppskontroll, styrka, koncentration och avslappning. Yoga kan man utföra i grupp men likaväl hemma.

Gabbi och jag brukar utnyttja lunchtimmen för en promenad. Det är skönt att röra på sig men vi kläcker också en del bra idéer under promenaderna. Fast jag kan erkänna att det inte blir väst många promenader just nu när snön ligger halmeterhög. Å andra sidan får man sig en riktig genomkörare av att pulsa i snö. Får se om jag får ut Gabbi på måndag…

Nåja, lite skojande men också mycket allvar! Vill du utvecklas som ryttare så är din allmänkondition en viktig ingrediens och det främjar både ryttare och häst!

Pilatesbollar finns på Rusta för runt 150 kronor har jag sett. Vi ses kanske där!