Hej! I söndags höll vi årets första klubbtävling i dressyr. Det var många anmälda. Runt trettioåtta ekipage i LC:1 och arton ekipage i LB:1. Det är verkligen roligt att så många törs utsätta sig för att vara med. Skämt åsido så är det rätt så tufft att rida dressyrprogram. Ensam inne på banan med domarens kritiska ögon riktade mot sig under fem minuter eller ibland mer. Hästarna blir också annorlunda mot vad man är van vid. Tävlingsmomentet kan göra dem pigga, nervösa och ibland busiga. Mycket att hålla reda på för en lite ovan ryttare!

I söndags fick de som red LB:1 möjligheten att bli bedömda av en domare som både har tävlat Grand Prix och dömer de högsta klasserna i dressyr. Trots att de domarna vanligtvis ser hästar och ryttare som befinner sig på elitnivå brukar dessa domare vara rätt så snälla när de kommer ut och dömer på klubbnivå. Det är roligt att se ekipage precis i början av sin ”karriär”.

Själv satt jag inte som domare den här gången utan som så kallad ”skuggdomare”. Det betyder att man sitter jämte en domare och dömer klassen. Sedan jämför man poängen och kan diskutera hur man har tänkt och tyckt. Detta gjorde jag eftersom det ingår i den utbildning till LA-domare som Sara och jag precis har påbörjat.

Jag satt i både LC:1 som Sara dömde och i LB:1 som Yvonne dömde. Så totalt såg jag nära sextio ekipage rida. Det kräver en del koncentration. Men det var också väldigt roligt. I vanlig ordning blev jag stolt över många fina ritter där ni ryttare både red mjukt, noggrant och framförallt satt så fint till häst.

Jag hörde lite halvt om halvt att några tyckte domarna dömde hårt. Men sanningen att säga så fick ryttarna ganska mycket betalt poängmässigt i både i LC:1 och i LB:1 i förhållande till sina uppvisningar! Det är noga reglerat i tävlingsreglementena vad som gäller för godkänd poäng och över i de olika programmen.

När jag kom hem jämförde jag mina poäng med domarens och det visade sig att jag låg i princip helt jämnt med henne både vad det gällde poängskalan och ordningen på ekipagen.

Jag vet att en felaktig uppfattning som råder är att hästen inte behöver vara på tygeln i LC till exempel. Men det är faktiskt så att alla delar av utbildningsskalan: Takt- Lösgjordhet- Kontakt/stöd- Schwung- Rakriktning – Samling ska finnas med i varje klass från LC och uppåt. Detta ska vara för klassen tillfredsställande!

Jag tycker att målet för att rida en klass ska vara att rida på i alla fall 60 %. Man brukar säga att när man rider på 70 % eller runtomkring så är det dags att rida en svårare klass. Då menar jag inte att man ska rida på 60 % i sin första start. Men man ska vara kvar i klassen tills man ser resultat i sin träning. Det krävs mycket, mycket rutin för att tävla i dressyr.

En annan sak som hjälper för att rida program är att verkligen träna på och lära sig det program man rider. Det är stor skillnad att rida ett program där man hela tiden får sitta och tänka på vart man ska, mot att rida ett program där man istället kan tänka på vilken känsla man har.

Ett råd som jag skulle vilja ge till er som rider är att inte ha så bråttom att börja rida LB. Kraven höjs avsevärt mellan LC och LB främst vad det gäller hästens form. I en LB kan man inte få ett godkänt betyg om inte hästen är på tygeln. Det blir som bäst en 5:a. Händer det något mer i momentet som bedöms t ex att hästen tappar takten eller är felställd så blir det ännu mindre i betyg.

Under 2010 kommer det att vara fyra klubbdressyrtävlingar och två skogsbärsdressyr. Så var det trögt denna första tävling så är bara att ta nya tag och anmäl er i den klass där ni kommer att vara nöjda efter ritten!