Hej! Igår hade jag en elev som gjorde en "vurpa" på min dressyrlektion. Allt gick snyggt och rätt till. Hästen tog ett skutt åt sidan och eleven fick båda benen på högersidan om hästryggen. Som ni förstår så är chanserna till "kvarsittning" därmed förverkade och i nästa stund landade hon med ett poff i spånet.

De andra eleverna reagerade genast med ett excelent "Nu gör vi halt!" 

Vilken fantastisk ridskoleuppfostran! :)

Den fallne eleven borstade av sig, satt upp och så fortsatte lektionen.

Efter lektionens slut var det en annan elev på gruppen som berättade att hon var den siste i gruppen som ramlat av innan dagens "vurpa".

Vi började räkna och kom fram till att det nog var för en sådär fem- sex år sedan...

Man sitter med andra ord rätt så säkert på en Dressyrgrupp!

Sedan många år så för vi statistik över våra avfallningar på ridskolan. Det är viktigt för att få en bra helhetsbild över hur det går till när våra elever ramlar av. Vi antecknar också om det blir några efterföljder.

Under ett år har vi ungefär trettiotusen uppsittningar på ridskolan. Med det menar vi varje gång någon sitter upp på en häst och rider.

Vid den senaste uträkningen över höstens ridlektioner kunde vi konstatera att man statistiskt sett ramlar av en gång på trehundra uppsittningar. Rider man en gång i veckan så gör man cirka fyrtio uppsittningar på ett år.

Faktum är att jag har elever som ridit för mig i mer än femton år och ännu inte ramlat av en enda gång vilket är rätt så otroligt när man tänker efter!

Själv minns jag inte min första vurpa från hästryggen. Det är så länge sedan. Men som liten så trillade jag av då och då.

Däremot minns jag en gång  när Gabbi och jag var ute och red i skogen och mötte en älg eller nåt annat läskigt stort djur. (Vi hann aldrig se vad det var för hästarna tvärvände och stack hem mot stallet) (Tänk om det var en Björn eller en varg...) (Eller en förrymd tiger...) (usch , jag har aldrig tänkt på att det kunde vara en tiger...)

I vilket fall så flög Gabbi av i den första tvära kurvan i vanlig ordning. Det var snö och hon landade i ett moln av snöflingor. Gabbis lösa häst rusasde förbi min och sedan började det gå riktigt fort så jag hoppade helt enkelt av i farten (Det hade jag sett på cowboyfilm!) och landade i mitt  eget moln av snöflingor.

Sedan fick vi gå hem till fots.

Så något annat från "en ridlärares vardag". Ni kanske minns min yngste sons alla träslöjdsalster som jag visade upp här på bloggen i våras? Under hösten har sonen istället haft syslöjd. Inte ett endaste alster har kommit hem och jag har tålmodigt frågat varje vecka hur det går på syslöjden.

-Det går bra mamma, jag syr svenska flaggan.

Veckorna har gått och jag har frågat. Samma svar. Jag har tittat upp mot flaggstången och undrat om vi borde köpa en högre...

Så kom vårterminen och sonen deklarerade: Mamma, jag ska ha syslöjd några veckor till för min flagga är inte klar.

Så igår! En stor dag! Sonen kom hem med flaggan i väskan. Locket öppnades andäktigt och vi höll andan inför vad som komma skulle.

Sonen rotade runt i väskan en stund. Sedan fiskade han upp flaggan!

Nu sitter den på kylskåpet, en tändsticksask bredvid för att visa skalan-

Kanske blir min son syslöjdsfröken när han blir stor. Vad tror ni?