Hej! Vems hästar var det som smet idag mitt på dagen? Javisst, våra! Precis en vecka efter att jag skrev inlägget om hästar som bryter sig ut ur hagen...

Jag var precis klar med ett läkarbesök och skulle åka mot stallet när de sa på radion att det var lösa hästar vid Jälla.

I förra veckan kunde jag efter ett snabbt överslag lista ut att det inte var våra hästar. När det första larmet om åtta lösa hästar kom stod jag vid hagen och såg dem allesammans. Dessutom var de lösa hästarna närmare Gimo.

På eftermiddagen samma dag kom ett nytt larm om sju lösa hästar men då stod samtliga femtio hästarna hos oss inne i stallet och käkade hö. Trots det var det flera besökare som rusade runt för att kolla om det verkligen inte saknades några.

Så gick veckan. Mera snö kom. Elen i trådarna blev ännu sämre och trådarna sticker knappt upp ovanför snön längre.

Fast det var inget av detta som gjorde att tio hästar kom lös hos oss i dag. Det var helt enkelt så att Anna hämtade en Poppe i hagen och övriga blev så sugna på att följa med så de helt enkelt forcerade grinden.

Sedan tog de en liten tur över hoppbanan och vidare längs stallvägen och ut mot 288:an (gud förbjude).

Åt det hållet har det tack och lov aldrig sprungit lösa hästar någon gång förr.

Ja, om man bortser från när Räkan "tappade" Fritte och han i sakta mak började gå hemåt av egen maskin. Fritte gick i precis lagom "du-hinner-inte-ifatt-mig-fart" och Räkan sprang efter i "jag-hinner-precis-inte-ifatt-dig-fart".

Fast till slut hann hon ifatt och Fritte fick åka trailer hem som det var tänkt från början istället. Det är säkrast så för hästar är inte speciellt uppdaterade med fartregler och högerregeln och annat som gäller i trafiken.

Hästarna som rymde idag hann ända ner till vägen. Där mötte de några bilar och bestämde sig rätt så snart för att springa hemåt igen. De fångades in och fick gå in i stallet och äta havre vilket förmodligen var vad de velat från början.

Ett stort tack till dem som var med och föste dem åt rätt håll!

Apropå hästars inbyggda "du-hinner-precis-inte-ifatt-mig-fart" så har nog de flesta av oss fått både se och prova på den. Det är ett speciellt kännt fenomen när man ska fånga in en häst i en hage full med gräs en lagom varm sommardag.

Man kommer ridsugen och glad i hågen till hagen och får den där blicken från hästen. Sedan börjar något som kan liknas vid en "följa John lek". Nu säger alla NH-människor att "du ska ju inte jaga din häst utan låta den komma till dig".

De har nog aldrig försökt fånga en ponny i en hage med gräs...

En gång skulle jag hämta in Mysak från sommarhagen som vi kallar "Stora Vallen" på UPK. Han var varken gammal eller speciellt tam på den tiden och jag visst redan innan att det skulle kunna bli trixigt. Mysak kunde vara envis, men det var jag också.

Snäll som jag är så hade jag fyllt fickorna med belöningar i den händelse att han skulle låta sig fångas.

Det gjorde han inte och efter en timme låg godiset fortfarande kvar i fickan. Jag hade blivit både stum i benen och svettig av att försöka lura honom. Han vände bara på huvudet och höll sin  "du-hinner-precis-inte-ifatt-mig-fart".

Jag gjorde alla trix jag kunde. Vände ryggen till, tog nya vägar, sträckte fram godis, avvaktade, var bestämd. Ja, jag till och med svor tyst för mig själv.

Mysak såg nöjd ut.

Jag var envis!

Efter ytterligare en stund hade vi vandrat till den bortre delen av hagen där det växte en del unga aspar med tunna stammar tät intill varandra.

Då gjorde Mysak ett misstag som skulle bli ödesdigert! Det var sommar. Det var gräs. Mysak hade en ny form.

Kanske hade "Mysak-om-våren" passat mellan de två trädstammarna som han försökte gå emellan. "Mysak-om-sommaren" passade inte där utan fastnade helt sonika med framdelen på ena sidan om träden och bakdelen på den andra. Kalaskulan satt fast mitt emellan.

Jag tog det som en seger även om det var en liten gnutta tur inblandat... och sent omsider den dagen kunde jag ta min ridtur.