Hej! Jag håller på att uppdatera lite på sidan med "gamla hästar". Det är en sida där det finns bilder och en kort text om hästar och ponnyer som funnist på ridskolan.

1987 stod ridanläggningen klar vid Jälla. Det är hela tjugotre år sedan. Jag kommer ihåg hur vi följde bygget. När de första fyra boxarna stod klara stallade vi in våra hästar medan man byggde vidare på resten av anläggingen.

I ridhusmanegen var det bara ett meterdjupt hål så den första sommaren och tidiga hösten red vi utomhus medan man färdigställde manegebotten.

De första ridskolehästarna anlände på sommaren och vi började rida dem för att de skulle vara igång till ridskolestarten i augusti. Oj ,vad vi red... Alla sadlar var nya också och inte ett dugg insuttna så vi blev både ömma och härdade.

På tjugotre år har det hunnit passera en del hästar och det är så roligt att ha fått ihop den här sidan med "gamla hästar" där man kan gå in och titta och minnas. Olika elever minns förmodligen olika hästar.

Törnrosa var en av de första hästarna som kom på sommaren 1987. Hon var korsning mellan arab och nordsvensk med nordsvenskens figur och arabens färg. Törnrosa stannade i många år på ridskolan och var en sådan där häst som många fäster sig vid lite speciellt.

Varje kväll när vi drog fram foderkärran så ställde hon sig på bakbenen och stoppade framhovarna i krubban. Så tittade hon ut över boxkanten och spanade efter maten.

Iver kom också till ridskolan det första året. Han var redan då en äldre herre på runt tjugo år. Det var precis vad vi behövde när vi startade upp. Iver var lugn och snäll och kunde sin sak. Trots sin ålder så jobbade han kvar under flera år innan han pensionerades.

Cuba var en häst som jag tyckte om. Under tidiga nittiotalet gick ridskolan med en rejäl förlust och vi var tvugna att hyra in hästar istället för att köpa dem. Cuba kom från polen och hade nog varit körhäst. Han var kanske inte den mest gymnastiske hästen... Men han var alltid genomsnäll! Det roligaste han visste var när vi lade på honom tömkörningsgjorden för ett pass i ridhuset. det var något han kunde!

Alladin var en irländare som vi köpte i mitten på nittiotalet. Han var söt, lagom stor och "tanternas" favorit. Alladin var alltid pigg och glad coh en sådan där häst som bara fann sig och passde in i gruppen.

Jag skulle med enkelhet kunna skriva något gott om varenda häst som stått hos oss under de här tjugotre åren. Jag tycker det finns förtjänster hos varendaste häst och det finns något att lära sig oberoende på vilken hästrygg man har turen att få sitta! 

Jag undrar lite vad ni har för minnen av ridskolehästar som har betytt något speciellt för just er? Skriv gärna en kommentar!