Hej! När Picador var unghäst så hade Gabbi och jag våra hästar i ett stall mycket nära huset där vi bodde. Det medförde att vi gärna tog en tripp upp på gräsmattan på husets baksida när vi var ute på ridtur.

Om hästarna hade tur så var mamma och pappa hemma och kunde mata dem med morötter och äpplen.

En dag under tidig höst hade min mamma skördat löken fårn trädgårdslandet och lagt den att torka i en lång rad vid husets altan. Gabbi och jag red upp på gräsmattan i vanlig ordning. Då fick Picador syn på "äppelhögen". Han drog tyglarna ur mina händer och skyndade sig fram med vidöppet gap mot högen.

Han drog ner huvudet och högg ett par lökar. Det smaskades högljutt i några sekunder innan han upptäckte att äpplena inte var äpplen.

Den gången är nog den enda gången jag sett en häst gråta...

Man säger att hästar är "selektiva betare". Det betyder att dom omsorgsfullt väljer ut vad dom vill äta. När de ser en äng med gräs så betar de de olika grässorterna i en speciell ordning. Vissa gräs ratar dom helt.

Men jag vet att hästar är selektiva i högst olika grad. Vissa går försiktigt fram med läpparna sökandes över gräset medan andra jobbar som den värsta skogsskövlingsmaskin.

Picador har för det mesta skövlat! Han har satt i sig toffsar från mössor, knappar, skosnören, blommor och en febertermometer. Han gillar filmjölk och älskar bananer.

Ronaldhino är likadan. Han har redan ätit upp ett par knappar och en rem från en jacka. Han gör sitt bästa för att tugga i sig grimskaft, tyglar och annat som han kan tänkas komma åt.

Jag ska ta och slå upp det där ordet selektiv i ordlistan och kolla vad det egentligen betyder.