Hej!

Har ni sett att Ungdomssektionen utlyst en "citattävling"? Det blir priser till fem olika bidrag! Bland annat en strölektion och så några andra och hemligare grejor.

Vaddå citat? tänker ni då. Det här hör så klart ihop med tillverkningen av vår utställningsmonter som vi ska göra till höstens stora hästevent den 22 augusti.

Det enda ni behöver göra är att lägga en liten lapp med det ni har skrivit i US-brevlådan som sitter vid stallkontoret.

Vad ska man skriva då? Varför man gillar att rida. Vad som är så bra med hästar. Eller varför inte vart man vill komma med sin ridning. Eller som jag brukar säga; Man har ingen aning om vilken av alla de där små sjuåringarna som står framför en på uppropet som kommer rida OS i framtiden.

Det bästa av allt är att det inte är någon åldersgräns för att delta i tävlingen. Själv tänker jag lägga i flera små lappar med såna kloka saker som bara jag kan säga!

Jag önskar så att det kommer in några roliga lappar också! Det är nämligeninte bara jag som kläcker ur mig tokiga saker. Mina elever brukar säga många kuliga saker. Ibland med flit och ibland inte. Fast det blir oftast lika skoj ändå!

Som för några veckor sedan när en häst kom ut med senskydden sittandes uppe på halva benen och jag sa till eleven;

-Men nu har du väl ändå satt senskydden väldigt långt upp?

- Ja, det har jag kanske, sa eleven lite osäkert. Men du förstår att jag kunde inte sätta dem där nere!

-Hur kommer det sig, sa jag.

- Det var så mycket halm där! svarade eleven

Det var ett skojigt svar tyckte jag. Sen skrattade vi!

En gång hade min son som var nio år då ridit klart sin lektion för Karoline. Medan de skrittade av så gick Karoline igenom hästens färger och tecken. När hon var klar så frågade hon barnen i gruppen om det var någon som hade nån fråga. Det var bara Rasmus som räckte upp handen.

Han ställde sin fråga med största allvar;

- Karoline, är du ett barn eller en vuxen egentligen?

Eller mitt paradminne som jag gärna påminner mina elever om.

En elev räckte upp handen under början av en lektion på hoppbanan. Så sa hon;

-Hörudu Ulrika, nu har vi ju ridit så länge för dig och du känner oss.

-Ja, svarade jag.

- Jamen nu är det väl ändå så duktiga att vi kan hoppa över det här med framridning iallafall.

Här kommer förresten några "långa" bilder ;)