Hej! Idag kom det regn på mig! En väldans massa... Detta trots att jag försäkrat alla att det inte alls skulle regna på mig. Ibland är vädret av en helt annan åsikt.

Jag tror på positivt tänkande. Jag har brukat detta hela dagen inför kvällens tävling.

Imorse till exempel så klev jag upp vid sju för att rasta Rolle en stund så att det värsta "Rolleriet" skulle vara över när det var uppvisningsdags. Man får inte lämna något åt slumpen. Det var knappt något "Rolleri" i ridhuset så jag red bara tjugofem minuter och sedan släppte jag ut Rolle i hagen.

Till lunch stålsatte jag mig för att bada en lerig häst. Men trots att alla i stallet kunde intyga att han sprungit som en skottspole i vanlig ordning under hela förmiddagen så kunde jag ta in en förvånansvärt ren häst.

Vid tretiden var jag tillbaka i stallet för att förbereda inför avfärden .Vi skulle åka vid kvart i fem för att komma fram precis lagom för att startanmäla, lasta ur och sitta upp.

Putsning av mundering och så fläta hästen. Gott om tid över så jag satte mig i köket för att koppla av en stund. När jag kom tillbaka ut i stallet hade Rolle endast rullat sig två gånger efter vittnens utsagor. Han hade prickat en bajshög på halsens högra sida och en annan på vänstra låret. Vilket måste anses som rekord i få fläckar inför avfärd! Tre knoppar var fullständigt demolerade och de andra mest halmiga och spretiga i största allmänhet.

Mitt positiva tänkande lönade sig alltså fortfarande!

Klockan 15.30 började det åska och sedan spöregna! Ingen fara deklarerade jag till de andra i stallet. Det här har blåst över för länge sedan när det är min tur att rida! Jag trodde på mig själv!

Prick kvart i fem (kan man säga så?) lastade vi och åkte mot tävlingsplatsen. Ovanför UPK lyste himlen klarblå. Vi styrde bilen mot molnet och åkte in i det svartaste svarta... Jag höll hårt på mitt positiva tänkande och sade; Jag tror minsann att det ljusnar? Men istället för ett utropstecken på slutet kunde jag själv höra ett frågetecken.

Började jag att vackla?

Till sekretariatet för att startanmäla. Håller ni tiden, frågade jag och sekretariatet sa att det gjorde dom, på ett ungefär.

Så började det att regna...

Jag väntade in förra klassens sista ryttare för att sitta till häst under fyra ryttares uppvisningar innan det var min tur. Det är oerhört viktigt att rida exakt rätt antal minuter på Rolle. För få minuter= inte klar, för många minuter= överslag och en het häst som komponerar sin egen uppvisning. Trettiofem minuter exakt. Varken mer eller mindre!

Nu öste regnet ner och jag blev snart varse att begreppet att hålla tiden på ett ungefär kan vara en aning vagt. Efter en dryg timme i ösregnet var ridbyxorna sedan länge genomskinliga och snyggt färgade av min bruna sadel i ett klädsamt batikmönster. Vattnet rann innanför kavajen. Ner i nacken och sögs i det längsta upp av min tröja. Sedan började det rinna in i stövlarna.

Rolle hade gått över gränsen.

Rolle och jag gjorde vår blöta uppvisning vilken innehöll en hel del skutt, spöken och sprall förstås. Läskig högtalare, läskiga människor som öppnade och stängde dörrar, läskigt underlag. Vår familj stod tappert vid sidan av banan under tiden. Dyngsura men alltid trogna! 

En sådan här dag har till och med jag svårt att se tjusningen.

Rolle var rätt så nöjd att få komma hem, rulla sig än en gång och sedan äta sitt hö. Jag förstår honom!

 

A R

13 juni 2010 23:56

Men det haglade inte och du har helt unika ridbyxor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...