Hej! Nu är helgens tävlingar avslutade. Trots att vädret såg ut att bli lite halvskakigt när man kollade väderprognoserna så har vi haft fantastiskt väder så gott som hela helgen.

Under gårdagens ponnyhoppningar så sken solen hela dagen och under dagens hästhoppning så var det sol och blandat moln men varmt och skönt. Först i den sista klassen kom ett störtregn. Så summan får bli att vädergudarna verkligen var med oss!

Trots att det varit många starter under helgen (drygt fyrahundra stycken) så har det flutit på alldeles utmärkt. Tack vare alla duktiga och engagerade funktionärer. Så ett stort tack till alla er som ställt upp och hjälpt till under helgen!!!

I domartornet, i kiosken, i serveringen, vid grillen, på banan, på parkeringen och var helst ni har hållit hus.

Tack också och välkomna tillbaks till alla ryttare och hästar som besökt oss!

Rapporter från hemmaryttarna som deltog vid tävlingen kommer i början på veckan. Vill ni tjuvstarta så kan ni läsa Emilies Blogg så länge.

Det är inte var dag det är prinsessbröllop på riktigt. Men idag var det så och hästarna var naturligtvis inte sena att ställa till med eget kalas.

Sara och Vanja hjälpte hästarna att plocka fina blommor...

...och sedan pyntade hästarna sig inför festen...

... det var trångt men mysigt i all vänskap framför TV:n...

... inte ett öga var torrt... 

... och alla hästarna sjöng med i de sångerna de kände till... 

...Visst var bröllopet vackert men allra bäst tyckte de om den långa kortegen med hästar efter bröllopsakten. Titta där är min kusin, var det någon som ropade när en ståtlig fux skymtade förbi i rutan.

Så småningom började det skymma och hästarna skingrades för att äta (bara lite till) av det goda gräset.

Var det någon som missade den fina sången som barnen från Adolf Fredriks musikklasser sjöng vid gårdagens konsert? Här är den i så fall. Den blev genast Chilis favorit. Fast Putte tyckte Magnus Uggla var bäst!

Hej! Idag har det varit mycket på gång. Jag antar att alla som varit i stallet, vare sig det är personal, ridlägerdeltagare eller sommarjobbare kommer att sova gott redan tidigt ikväll.

Under veckan har två olika ridläger varit igång samtidigt.

Ett dagridläger med Elin som huvudlärare. Det har varit ett stort gäng glada, pratsamma och skojiga deltagare vilka har minst sagt hållit full rulle från morgon till eftermiddag ända sedan i måndags.

Ett hopp och dressyrläger har vi också haft. Anna har trimmat dessa duktiga och ambitiösa elever och idag var det banhoppning och dressyrprogram för dem.

På förmiddagen dök det plötslig upp två grabbar med vår varuautomat som vi ska ha i självserveringen. Det var ett gigantiskt åbäke med massor av knappar. Gabbi fick en snabb varuautomatslektion och tror sig nu veta ungefär hur man laddar i varor och bestämmer priser. I alla fall säger hon att hon tror att hon vet.

På förmiddagen hade Gabbi bokat in Förberedande Instruktörskurs. De fick vara med och se hur det går till när veterinären kommer till stallet och ser över skadade hästar. Jag hoppas verkligen att de lärt sig vad en initialhälta är nu och hur man gör när man palperar och hur viktigt det är att göra rent med sprit innan man bedövar en led.

Hästarna som kontrollerades skötte sig fint.

Stora Monark kollades efter den ledbehandling han fick för tre veckor sedan. Han har haft kvar en liten hälta på ett framben sedan "rymningen". Han hade blivit klart bättre och fick en andra behandling. Förhoppningen är att han snart kan gå ut på betet med de andra hästarna.

Zohar har haft en lätt vrickning på ett bakben. Vilan har gjort susen och han kan skrittas igång igen och sedan gå ut på betet.

Rowan kom in med en svullnad och hälta på ett framben i måndags. Han har vilat med bandage i veckan och nu var han frisk.

Vår fångbenägna Calippo har lyckats gå upp i vikt på ingenting och därmed fått en lätt fångkänning. Som tur är så känner vi igen symptomen och kunde sätta in behandling redan samma dag som vi såg detta. Idag var han betydligt bättre och Peter trodde känningen ska kunna gå över på en dryg vecka. Vi håller tummarna för det.

Instruktörseleverna fick vara med och titta när vi klämde, kände, böjde, longerade och sprang. Hoppas de lärde sig något nytt!

Vid ettiden byggdes banorna till helgens hopptävlingar. Det blir ponnytävlingar på lördagen och hästtävlingar på söndagen. Sisådär fyrahundra starter ska vi hinna med. Nu hoppas vi på att vädret ska vara med oss!

Kom gärna ut till oss och hjälp oss med marktjänsten. Även om ni inte anmält er som funktionärer så är det bara att höra av er i sekretariatet så får ni en uppgift.

På eftermiddagen hade vi montermöte inför det stora hästeventet  22 augusti.

( http://www3.ridsport.se/Distriktssajter/Uppland/Distriktet/UpplandskRidsport2010/ ) Just nu jobbar vi med texter  och bilder till foldrar och monterväggar. Vi har också gjort ritningar till vår monter vilken ska byggas inom kort. Montergruppen har kläckt en hel del idéer till montern. Många sensationella som Ingrid skulle ha sagt och en del helt galna som vi nog får lägga på is...

...och jag har snöat in på frigolit... nu igen!

Hej! Jag vet att jag har sagt det förr, men hästar vet verkligen hur livet ska levas på sommaren! Till skillnad från oss människor som ofta längtar hela året efter semestern och sedan fyller den med en massa måsten.

Här kommer några goda råd direkt från hästarna på betet;

Dit kommer man om man följer traktorvägen genom högt gräs...

...och genom ett hav av hundkäx.

Det första rådet lyder; Ät så mycket du orkar och vill och välj bara bland de godaste bitarna!  

Det andra rådet lyder; Ta hand om varandra!

Det tredje rådet lyder; Ha skoj!!!          

Det fjärde rådet lyder; Bry dig inte så mycket om vad du har på dig. Bara det är bekvämt!  

Det femte rådet lyder; Ta det lugnt!

Det sjätte, viktigaste och sista rådet lyder; Sluta dra in magen! Eller som vi säger på Uppsala Ponnyklubb; RUND ÄR OCKSÅ EN FORM!

Hej! Det är viktigt att man planerar sin ridning och funderar igenom hur man vill utveckla sig och sin häst. Men det är ännu viktigare att "känna in" hästen i det dagliga arbetet och se till att den mår bra och håller.

Det tråkigaste som finns är när ens häst är skadad och måste vila. Inte bara för att man inte får rida utan för att man blir orolig för hästen.

Vissa skador kan man absolut inte förhindra. Hästar kan vricka ett ben på väg in från hagen, under ridpasset eller när de reser sig efter att ha sovit i boxen. I dom fallen är det viktigaste att man handlar direkt. Genom att behandla skadan med stödbanage, kyla, värme, veterinärbesök eller vad det nu är som krävs.

Rena förslitningsskador kan man ofta förebygga och undvika tex genom att rida på bra underlag, ha rätt utrustning, bra hovslagare och träna och tävla i rätt mängd. Det är nog helt enkelt så att om man vill tävla mycket så måste man också ha många hästar!

Man måste vara uppmärksam inför förändringar hos hästen. Annat humör, värme i en hov, eller fyllnad i en led.

Om man sätter hästen inför uppgifter den inte är redo för, mentalt eller utvecklingsmässigt, så sliter det genom att hästen hamnar i spänning eller inte kan bära upp sig på rätt sätt.

En sak som förvånar mig är att folk kan bli så förvånade inför det faktum att hästar också har bra och dåliga dagar. Något som jag tycker är helt självklart. Varför skulle inte en häst kunna känna sig trött i kroppen, oinspirerad eller hängig i vissa perioder. Vare sig det beror på hårfällning, förkylning eller årstider så är det något som ingår i livet.

När hästen hamnar i en "svacka" så måste vi hästägare ta vårt ansvar. Man kanske är tvungen att hoppa över den där träningen som man sett fram emot. Man kanske får stanna hemma från tävlingen som man längtat efter.

När har du planerat in vila för din häst? Frågar någon.

Jag har ingen aning, brukar jag svara. Han talar själv om när det är dags för paus! Sådana "mikropauser" på tre-fyra dagar brukar han få regelbundet under året på grund av olika skäl. Nu senast för att han fick en "proteinknöl" på ryggen när det färska gräset började sticka upp i hagen. För någon månad sedan fick vi stå över den heliga Uffeträningen eftersom han varit lite avslagen dagarna innan.

Pauser får han när jag märker att det behövs. De kan komma att ligga mitt i tävlingssäsongen, på vintern eller sommaren. Men hästar talar ganska tydligt om när det är dags.

Vi hästägare är ändå väldigt måna om våra hästar! Ofta är hästens välmåendekonto  långt dyrare än vårt eget. Det vi ytterligare kan göra för hästen är att kosta på oss att missa roliga saker ibland bara för att få behålla och njuta av våra hästar länge framöver!

Träna är roligt, hästen bör också tycka det!

Tävla är roligt, hästen bör också tycka det!

Vila och springa i hagen är också roligt, hästägaren bör också tycka det!

Hej! Den första måndagen på sommarlovet och man känner sig en aning bortkommen.

I stallet brukar det vara lugn och ro hela dagen fram till fyratiden. Men idag står en massa förväntansfulla ridlägerbarn och trampar utanför stallkontoret. Deras föräldrar håller sig lite i bakgrunden.

Sommarjobbarna tar in gräsmätta hästar och ponnyer från betena.

Några i personalen gör rent boxar. Några andra sitter och planerar det sista inför veckans läger. Erica åker för att handla färskvaror till lunchen.

På kvällen har vi ett sista personalmöte inför sommaren. Vi går igenom agendan och äter mat som vi grillat.

Natten mellan söndag och måndag har mina rutiner vänts upp och ned.

Klockan halvåtta måndagkväll är jag hemma istället för att stå på ridbanan och hålla lektioner och sedan dra hövagnen genom stallet och dela ut kvällsmat till femtio hästar.

Ikväll har jag har en sån där känsla av att jag glömt något. Man blir lite rastlös...

Ge mig en vecka så vänjer jag mig vid sommaren!

Hej! Idag kom det regn på mig! En väldans massa... Detta trots att jag försäkrat alla att det inte alls skulle regna på mig. Ibland är vädret av en helt annan åsikt.

Jag tror på positivt tänkande. Jag har brukat detta hela dagen inför kvällens tävling.

Imorse till exempel så klev jag upp vid sju för att rasta Rolle en stund så att det värsta "Rolleriet" skulle vara över när det var uppvisningsdags. Man får inte lämna något åt slumpen. Det var knappt något "Rolleri" i ridhuset så jag red bara tjugofem minuter och sedan släppte jag ut Rolle i hagen.

Till lunch stålsatte jag mig för att bada en lerig häst. Men trots att alla i stallet kunde intyga att han sprungit som en skottspole i vanlig ordning under hela förmiddagen så kunde jag ta in en förvånansvärt ren häst.

Vid tretiden var jag tillbaka i stallet för att förbereda inför avfärden .Vi skulle åka vid kvart i fem för att komma fram precis lagom för att startanmäla, lasta ur och sitta upp.

Putsning av mundering och så fläta hästen. Gott om tid över så jag satte mig i köket för att koppla av en stund. När jag kom tillbaka ut i stallet hade Rolle endast rullat sig två gånger efter vittnens utsagor. Han hade prickat en bajshög på halsens högra sida och en annan på vänstra låret. Vilket måste anses som rekord i få fläckar inför avfärd! Tre knoppar var fullständigt demolerade och de andra mest halmiga och spretiga i största allmänhet.

Mitt positiva tänkande lönade sig alltså fortfarande!

Klockan 15.30 började det åska och sedan spöregna! Ingen fara deklarerade jag till de andra i stallet. Det här har blåst över för länge sedan när det är min tur att rida! Jag trodde på mig själv!

Prick kvart i fem (kan man säga så?) lastade vi och åkte mot tävlingsplatsen. Ovanför UPK lyste himlen klarblå. Vi styrde bilen mot molnet och åkte in i det svartaste svarta... Jag höll hårt på mitt positiva tänkande och sade; Jag tror minsann att det ljusnar? Men istället för ett utropstecken på slutet kunde jag själv höra ett frågetecken.

Började jag att vackla?

Till sekretariatet för att startanmäla. Håller ni tiden, frågade jag och sekretariatet sa att det gjorde dom, på ett ungefär.

Så började det att regna...

Jag väntade in förra klassens sista ryttare för att sitta till häst under fyra ryttares uppvisningar innan det var min tur. Det är oerhört viktigt att rida exakt rätt antal minuter på Rolle. För få minuter= inte klar, för många minuter= överslag och en het häst som komponerar sin egen uppvisning. Trettiofem minuter exakt. Varken mer eller mindre!

Nu öste regnet ner och jag blev snart varse att begreppet att hålla tiden på ett ungefär kan vara en aning vagt. Efter en dryg timme i ösregnet var ridbyxorna sedan länge genomskinliga och snyggt färgade av min bruna sadel i ett klädsamt batikmönster. Vattnet rann innanför kavajen. Ner i nacken och sögs i det längsta upp av min tröja. Sedan började det rinna in i stövlarna.

Rolle hade gått över gränsen.

Rolle och jag gjorde vår blöta uppvisning vilken innehöll en hel del skutt, spöken och sprall förstås. Läskig högtalare, läskiga människor som öppnade och stängde dörrar, läskigt underlag. Vår familj stod tappert vid sidan av banan under tiden. Dyngsura men alltid trogna! 

En sådan här dag har till och med jag svårt att se tjusningen.

Rolle var rätt så nöjd att få komma hem, rulla sig än en gång och sedan äta sitt hö. Jag förstår honom!

Ridklubbarna ställer politiker mot väggen

Läs hela artikeln i UNT

http://www.unt.se/sport/ridklubbarna-staller-politiker-mot-vaggen-974615.aspx