Hej!  Vad är det hästarna gör nu på sin semester egentligen?

Är det fullt drag?

Galopp från morgon till kväll?

Nä!

Ni vet det är ju såååååå varmt.

Så hästarna gör som tonåringarna- hänger.

Dom hänger lite med varandra bara.

Gärna i dungen där flugorna är färre.

Kanske kliar sig lite mot ett träd.

Så här ser det ut med semesterhäng:

Alltså man blir lite trött av sommaren och allt gräs!

Skönt trött!

Så här trött:

Hej! Efter hundrafemtio mil i bil så vet man sannerligen vad ordet träsmak står för. Trots att jag kom hem i går kväll så sitter träsmaken alltjämt där den ska och jag går runt med aningen korta steg härhemma.

Trots det så är detta en stor dag. Jag har nämligen ridit på Ronaldhino efter att han vilat sina utsatta två veckor. Som jag har längtat. Klcokan sju imorse stod jag utanför hans box med sadeln i högsta hugg. Med tanke på hur pigg han var under ridturen så var det nog inte en sekund för tidigt att avsluta vilan...

Tillbaka till Skåneresan. Gabbi och jag tog en sväng till Skurup för att titta på hästar. Denna gång för eget bruk och inte till ridskolan. För er som inte vet exakt var Skurup ligger så kan jag säga att om man tar ett kliv utanför stadsgränsen så står man i vattnet mellan Sverige och Danmark.

Vi stack iväg tisdag morgon klockan sex prick. Niclas var chaufför så jag var väl förberedd på att få svara på frågor om omgivningarna under resans gång. För er som inte känner Niclas kan man helt enkelt säga att han är en levande version av facit till "På spåret". Han anser också att alla i hans omgivning bör vara det likaså och ger inte upp i första taget när det gäller att hamra in fakta i andras trötta skallar.

För att skydda mig något mot denna faktabombardering så låtsades jag sova stora delar av nedresan varvid Gabbi fick ta de största smällarna. Men det är ju också hennes sambo så jag tycker inte det var mer än rätt.

Förutom att titta på fina och intressanta hästar så ville jag helst av allt se en pilallé, men också några skånelängor, vindkraftverk, väderkvarnar och korsvirkeshus. Är man i Skåne så vill man ju att bilden av det i verkligheten ska stämma överens med sin egen. Så när vi närmade oss  Sveriges nederdel så började jag stirra ut genom fönstret och spana efter Skånetecken.

Skånelängorna var det första jag fick syn på. Strax därefter såg jag vindkraftverken och väderkvarnar. Korsvirkeshus såg jag när vi åkte genom Helsingborg.

Men pilalléer är det inte speciellt gott om och ändå är de där vindpinade pilträden det första jag tänker på när någon säger Skåne. Däremot måste jag säga att landskapet var mycket mer inbjudande än när vi åkte där sist i januari.

Vi var framme vid Gunnarlunda och Bjarke Laustsens dressyrstall vid halvtvå tiden på tisdagen. Gabbi och jag hoppade i ridbyxor och stövlar bakom bilen och stegade in i stallet. Bjarke själv var i Falsterbo och visade unghästar så idag fick vi hästarna visade av hans "försteberidare".

På Gunnarlunda finns det inte tillstymelse till uppsittningspallar. Alla som rider där är killar med sju meter långa ben som bara svingar sig upp i sadeln. I avsaknad av pall så fick vi använda Niclas. Han fick lyfta upp Gabbi och mig på hästryggarna. Då vi red runt åtta olika hästar och vissa red vi båda två så räknade vi lite snabbt vi ut att han lyft sisådär sjuhundra kilo. Så där fick han ett helt gratis gympass! Hoppas han är tacksam.

Lagopm svettiga satte vi oss i bilen, vevade ner rutorna för att alla skulle överleva och för att få in lite ny fräsch luft och sedan körde vi vidare mot Skurup där vi skulle rida en endaste häst.

Vi var framme vid femtiden och red hästen där. Sedan var det färd mot Malmö och hotellet. På kvällen fick vi i oss lite mat (äntligen) och sedan stupade vi  i säng efter en minsta sagt anträngande dag.

Onsdagen var det åter ridning av en häst och sedan vid lunchtid påbörjade vi hemfärden mot Uppsala. Det var då jag såg pilallén, äntligen!

Därmed hade alla mina föreställningar om Skåne på sommaren uppfyllts och jag var helt nöjd. Resten av bilfärden hemåt tillbringade jag med att lösa korsord och med ett halvt öra lyssna på Niclas som fortsatte prata oavbrutet.

Vi körde in i vårt kära Uppsala vid halvniotiden på onsdagkväll. Borta bra men hemma bäst! Visst hade jag en viss träsmak då jag steg utr bilen men den fulla träsmakseffekten kände jag inte av förrän i morse. Jag säger bara jisses!

Hej! Den här veckan finns det två olika situationer att befinna sig i om man är häst. Den ena och lite ovanligare sitsen är att man körts genom hela Sverige för att vara med vid hästtävlingarna i Falsterbo.Då har man som häst en hård vecka framför sig!

Den andra och mycket vanligare situatuionen för hästar denna vecka är att man har vila/ semester/ ledigt helt enkelt. Det beror i så fall på att ens matte eller husse packat in sig i bilen och åkt till Falsterbo för att titta på dem som är där och tävlar.

Det är konstigt att inte Sverige ställer sig på högkant den här veckan när varenda människa i hästfolksfacket dragit söderut.

Fast det kan förstås vara överdrivet. När jag var liten var det prat i tidningarna om att Öland skulle sjunka på sommaren när turisterna invaderade ön. Öland finns fortfarande kvar.

Om vi övergår till att tänka på hästfolket/publiken i Falsterbo så kan dom hamna i två olika scenarier. Antingen (vilket är det vanligaste) så regnar det precis hela veckan. Det brukar regna så mycket att arrangörerna lägger ut brädor som man får balansera på för att ta sig fram överhuvudtaget.

Ett år regnade det så mycket i Falsterbo att gummistövlarna tog slut i både Skåne och Danmark.

Så finns det den soliga Falsterboveckan vilken inte inträffar särsklilt ofta. Fast i år gjorde det så! I år är det extremt varmt och naturligtvis är alla läktare vända mot solen. Det kommer inte att finnas en enda solhatt, solkräm, nässkydd eller parasoll att få tag på. Varken i Skåne eller Danmark.

De som är där kommer att gå runt och skratta rått åt andras brända ryggar, skenben och överarmar. När de själva anländer till vandrarhemmet kommer de tillbringa reten av kvällen i hemska plågor och önska att de var nedsänkta i ett kallbad. Tyvärr brukar man dela badrum med tjugo andra på vandrarhem så det gäller att gå hem i tid!

Jag åker inte till Falsterbo i år. Men jag får önska er alla en trevlig vecka!

Kanske kommer jag nästa år då jag tror det skulle vara en ruskigt bra affärsidé att packa en liten buss full med solkräm, parasoll och gummistövlar och dra till Falsterbo i Falsterboveckan. Man skulle kunna bli rik!

Nu får ni förbereda er på två dagars bloggtystnad då jag faktiskt ska bila ner till Skåne. Men inte till Falsterbo utan till Skurup. Vilket är precis lika långt bort.

Ha en fortsatt skön vecka! Vi hörs på torsdag.

Hej! Hästarna går ute på betet hela helgen. De äter gräs och viftar flugor. Det är väl i stort sett hela rapporteringen.

De enda ridskolehästarna som är inne på natten är Bingo, som är  i startgroparna nu att få gå med de andra efter sparkskadan som han fick tidigt i våras.

Calippo sover inne pga sin fångkänning men blir bättre för varje dag. Felix har också haft en kortare vila pga en vrickning men ska få beta nästa vecka igen.

Med andra ord så ekar stallet med sina femtio platser tomt. Vilket är bra då det underlättar när vi ska skura boxar, väggar, golv och fönster.

Det är varmt, väldigt varmt, precis som det ska vara på sommaren! Man får se till så både människor och djur får i sig ordentligt med vätska.

Detta har varit ett problem på hemmafronten då gamla kaninen Stampe har varit lite krasslig i magen ett par dagar. Eller inte så lite heller... Det kan dessvärre ha  börjat efter att han knaprade i sig några blad från en blomma som jag ställt på golvet då jag vädrade.

Dagen efter var han precis så där som killar med ont i magen brukar vara. Han bara låg raklång på mage med huvudet nedborrat i spånet och ville vara i fred. Då detta har inträffat förut och han har överlevt så tog vi inte ut någon sorg i förväg utan tänkte att vi kunde avvakta någon dag.

Imorse drack han lite vatten och tyggade i sig lite morot. På bättringsvägen alltså. Till saken hör att han alltid brukar vilja vara med familjen vid TV:n, i hallen, i köket och inte minst vid kylskåpet.

Detta bringade honom stor ansträngning i dag. När han märkte att barnen kom upp och satte på TV:n så tog han några raska skutt till sin lilla blå matta och slängde sig raklång med öronen rätt ut åt sidorna för att markera sin svaghet.

När barnen sprang ut i trädgården för att bada hängde han med ut i hallen men tyckte att vägen fram till dörrmattan var en lagom utflykt. Så slängde han sig omkull igen mitt i dörröppningen och bredde ut öronen.  

En liten stund senare tog jag ut honom i köket och gav honom vatten. Det är inte bra med för mycket sol när man är lite svag speciellt inte för kaniner som lätt får värmeslag. Han la sig raklång i spånet och blundade.

Själv ville jag ha lite mer sol och satte mig på altanen för att läsa en bok.  Efter en stund kände jag mig iaktagen och vred huvudet åt vänster. Inklämd bakom ytterdörren och en gammal låda låg Stampe i hemlighet och mös i skuggan.

På eftermiddagen blev han mycket piggare och käkade lite mer morötter och jagade ut katten ur köket i vanlig ordning. Det kanske är som min mamma alltid har sagt. "Lite friskluft är aldrig fel!"

Hej! I våras kom en DVD om hur man rider olika dressyrprogram. En jättebra film som förklarar vad det är som bedöms i ett dressyrprogram. Man kan se tio olika dressyrrpogram  från lätt till svår klass där Elisabeth Lundholm förklarar under hela ritten vad man ska tänka på.

Ridskolan har köpt DVD:n för att ha på teoriundervisning. Men det bästa är att den finns att se på nätet också.

Brukar du tävla i dressyr eller är du sugen på att prova? Titta på filmen för det är verkligen bra tips man får!

Här är länken dit:

http://www.ridsporten.tv/ShowMedia.aspx?id=338abd3d-33dc-470d-934c-fc6cc80c2cab

Hej! Nu har Ronaldhino vilat åtta av sina utsatta tio dagar. Han har behandlat en liten hudknöl på ryggen som måste vila från tryck i exakt tio dar. Det känns som en mycket lång tid! Läget börjar bli ohållbart. Inte så mycket för Rolle som för mig. Han äter gräs men det gör inte jag.

Man blir fruktansvärt rastlös när man inte får sitta till häst på ett par dagar.

Inte kan jag rida på ridskolehästarna heller för de har s-e-m-e-s-t-e-r och vill inte bli störda vad det ser ut. Dom bara lyfter på huvudet och blänger när jag kommer.

Annat är det minsann under vintern då stämmer de upp i ljuvliga gnägg så fort man rör sig mot foderladan. Nåja, jag får titta på konstiga rid- och hästklipp på youtube så länge.