Hej! Ikväll har vi instruktörer varit och bowlat. Vi brukar alltid ha en Kick Off innan terminen sätter igång. Under många år har vi åkt till Gröna Lund och utmanat varandra i bergochdalbanorna. Men jag tror vissa av oss åldringar börjar må illa alltför lätt nu för tiden.

Bowling kändes liksom lagom i år. I vilket fall lever vi alla efter samma grundregel. Det viktiga är inte att vinna utan att komma etta. En filosofi som jag fått lära mig av min far.

Vi samlades vid bowlinghallen vid femtiden och det låg minst sagt spänning i luften. Förutseende som jag är hade jag köpt ett par snygga strumpor på Willys för att ha i de moderiktiga låneskorna som man måste ha för att bowla riktigt bra. Flera andra hade också med sig strumpor men några hade det inte... (trist...)

Vi delade in oss i tre grupper men tävlade inte i lag utan alla mot alla! Bara en kan segra! Som med det mesta så har jag stor fallenhet för bowling men jag ville inte verka skrytig så jag gick ut rätt så försiktigt de första slagen.

Jag delade min bana med Sandra, Sara och Ingrid. Sandra var rätt så duktig och var också uppe jämsides med mig poängmässigt någon gång men det var bara för att jag hade otur med några slag mitt i serien.

Sara, så liten hon är, greppade klotet och visade på fin stil och satte en och annan fullträff. Jag var imponerad av det mesta hon gjorde utom när hon fastnade med fingrarna i det lilla rosa barnklotet. Då visslade jag och låtsades titta på något annat!

Ingrid hade en alldeles egen "signaturewalk" när hon svajade sig fram mot banan med det tunga klotet. Hon wobblade till lite precis i släppet och lät sedan klotet rulla snyggt och rakt mot käglorna. Hon kom tyärrr sist den här gången, men inte mycket efter, fast jag har lovat henne att inte säga något om det. Jag gillade hennes stil skarpt!

Hur det gick på de andra banorna hannn jag inte se så mycket av under själva spelet. Vi hade nämligen ett par mycket intressanta grannar på banan till höger om oss. Ett gäng tuffa grabbar som spelade mycket annorlunda.

Speciellt en som kastade klotet uppåt varje gång vilket verkade bli värre allteftersom tiden gick.

Han greppade klotet, sprang fram mot banan och svängde till med armen. Kort därefter gjorde klotet sin resa mot bowlinghallens tak innan det påböjade nedåtkurvan och damp ner i backen med en gigantiskt smäll. Gång efter annan.

Jag skulle behövt pappas gamla hjälm från armén för att känna mig säker. Jag ska absolut ta med den nästa gång! Rädd var bara förordet!

Som tur var så fick vi ut allas poäng på ett papper då vi var klara . Det var mycket märkligt men jag kom bara trea. Jag får ta på mig det då banan verkade sned en stund i andra halvlek och jag kände av en gammal krigsskada i vänsterarmen.

Anna kom tvåa och verkade vara lika förvånad över det som alla andra. Det måste varit något vajsing på datorerna i lokalen.

Det mest uppseendeväckande för kvällen var dock att Matilda vann och det stort. Så här i efterhand tror jag det enbart var nybörjartur och att hon bör se upp för mig nästa gång vi träffas i bowlinghallen. Bara hon inte tänker gå runt och vara mallig  en lång tid framöver.

Efter bowlingen gick vi på restaurang och imponerade nog där också. Vi hästtjejer kan allt klämma i oss en ansenlig mängd mat på en och samma måltid!