Hej allihop! Vi ses väl på Hästfesten imorn?

I väntan på den så...

Hej! Det är bråda dagar nu! Igår fick vi alla bilder och texter till monterväggarna och sedan var det bara att börja brainstorma. Upp på väggarna skulle det men i vilken ordning?

Lite maskeringstejp till hjälp och sedan var det bara att sätta upp, flytta, sätta upp, riva ner, flytta och till sist häfta fast. Alltihop på "hemlig ort" förstås då vi inte vill bli avslöjade i förväg.

Idag har jag fixat en del text och bilder som fattades till US montergrupp. Dukar ska strykas och elsladdar ska hittas...

Vill ni se hur arbetet har fortlöpt från skratch? Läs mera hör http://www.uppsalaponnyklubb.se/upplandskridsport.html

Imorgon packar vi ihop alltihop och beger oss till ridhuset på Akademistallet där det ska installeras. Det lär bli en del kånkande och mekande för att få allt på plats. Men det blir bra!

Efter lördagen är det söndag och den stora dagen som vi har väntat på. Upplands Ridsportförbunds stora Hästevent "Uppländsk Ridsport 2010"!

Hoppas att ni alla har tänkt att komma dit. Det håller öppet mellan klockan 11 och 16 och det blir aktiviteter och uppvisningar hela dagen. Inte minst manifestationståget för ridsporten som avgår klockan 12.30 och där alla som vill får gå med.

Ta med er släkt och vänenr och så ses vi där!

Hej! Jag undrar, hur mycket kan man svettas egentligen? Idag drog Uffe-träningarna igång och jag fick äran att rida två pass förstås eftersom Gabbi gått och gjort illa sitt knä. Rimligtvis borde jag ha fattat att Uffe vilat upp sig från oss hela sommaren och inte tänkte göra det lätt idag. Men jag hade någon konstig föreställning om att det skulle bli mjukstart.

Vädret var grått men varmt och uppehåll. Jag tittade ut och inspekterade himlen en sista gång precis innan jag sadlade. Mmmm, det blir nog ute på det nya fina gruset på dressyrbanan, tänkte jag. Sen öppnade sig himlen...

Det blev till att lomma in i ridhuset. Clandestino och jag skulle kampera den första timmen och jag joggade igång honom lite försiktigt. Så dök Uffe upp i dörrhålet och därmed var latlivet slut.

Övergångar mellan skritt och trav, mellan trav och galopp, mellan skritt, trav och galopp, serpentiner med bakdelsvändningar eller som jag brukar säga gardinen (mina elever, ni vet vad jag menar...) vända över ridbanan vid varje bokstav utan att tappa takt och balans i trav och i galopp och med enkal byten och med galoppombyten, rida hörn och samla, rida långsida och öka med bibehållen takt, vända snett igenom i skänkelvikning och i sluta och efter att ha gjort det i trav sedan göra det i galopp.

Hur många minuter är det egentligen på en timme?

När klockan äntligen var prick igen så gick jag direkt ut i stallet, skötte av hästen förstås och sedan direkt till köket där jag drack en hel liter vätska. 

Jag fick en mycket kort timmes paus då de andra eleverna red innan det var dags att mjölksyresvinga sig upp på Ronaldhino alias Rolleracer. Medan jag skrittade fram så lutade jag mig mot Karoline som skrittade bredvid och sa; Eftersom vi redan har ridit en timme och vet vad vi ska göra så tycker jag att "ridfröken" kan åka hem. Detta var ett fruktlöst försök att slippa anstränga mig mer idag...

Fem minuter senare körde det igång igen...

Vill ni veta vad vi gjorde? Se ovan fast lägg till galoppombyten och galoppiruetter. Rolle skötte sig super men jag har annars inga klara minne av lektionen. Jag stapplade ut i stallet, spolade av hästen och gav honom lunch.

Sedan stapplade jag vidare ut i köket. Sträckte fram armen och sa; Finns det någon här, vem som helst som kan sätta ett dropp?

"This is Ripley, last survivor of Nstromo, signing of...

Hej! Ikväll ska vi hålla programridningar för dem som ska rida i storhästlagen i dressyr i höst. Första ryttaren rider klockan 18.00 om det är någon som vill komma och tjuvkika. De allra första lagomgångarna börjar redan om en dryg vecka 28-29/8 med Division I häst på lördagen vid Lurbo RK och division III häst på söndagen i Frösåker.

För mig innebär det att jag ska hålla tre olika program i huvudet då jag ska rida båda dagarna men på olika hästar. Det ska nog inte vara några problem. Jag brukar nämligen vädligt sällan  (nu ska man i och för sig aldrig säga så...) glömma programmet när jag tävlar.

En enda gång på trettio års tävlande har jag glömt programmet så totalt att jag blivit utblåst. Det är ju ändå ganska snälla regler i och med att man får rida fel hela tre gånger innan man får gå av banan och skämmas.

Det var heller inte så länge sedan det hände, kanske fem år nånting. Jag var på Säva och skulle starta det helt nya programmet LA:6 med Winston. Han kändes så bra på framridningen så det var med en mycket fin känsla jag gick in på banan. Elisabeth Lette var domare så jag visste att det också skulle bli en rättvis och proffesionell bedömning.

Jag red upp på medellinjen och började med att hälsa. Sedan körde programmet igång. LA:6 är ett roligt program att rida med öppnor och slutor och bågar åt alla möjliga håll. Enkla byten, förvänd galopp och ökningar. Svårighetsgraden kräver också en hel del av samlingar och väl visade gångarter.

Winston kändes toppen och publiken bland annat bestående av min pappa och Gabbi såg nöjda ut. Det hann jag minsann se när jag "svävade" förbi.

Så plötsligt i ett av de bortre hörnen så gick rullgardinen ner och jag var fullständigt vilse.

Några sekunder senare skar ljudet av visselpipan genom luften... Jag var inte överraskad. Men nu visste jag minsann vart jag skulle. Jag vinkade med handen åt domaren. lade en volt och...

...gjorde fel igen...

Upp med handen igen, det är lugnt jag vet vart jag ska!

Jag kom in på rätt linje och red vidare. Winston kändes fortfarande toppen. Galopprogrammet började och så...

...red jag fel igen... (Då fick man rida fel tre gånger och blev utblåst på den fjärde så jag var "fortfarande på banan".)

Ja "svävade" förbi läktaren och hann se pappa och Gabbi med aningen spändare ansiktsuttryck. Med bara ett par bedömningspunkter kvar så lyckades jag göra min fjärde och avslutande felridning. Elisabeth blåste hårt i visselpipan och nu var det färdigridet.

-Det var synd på en sån fin häst, sa hon när jag red förbi. Jag nickade tillbaka. Gabbi pch pappa verkade mer kunna se det roliga i det hela och stod och log. När jag skrittat till utgången så log även jag. Så det kan bli. Fast jag hade läst på och repeterat programmet in i det sista så blev det bara svart på banan. Sånt händer.

I protokollet som jag fick kunde jag se att jag trots alla felridningarna varit med i striden om de översta placeringarna ända till den sista felridningen då jag fick knalla ut. Lite surt men bara mitt eget fel.

Vad lärde jag mig av det? Jo att när rullgardinen går ner och man sitter på banan och inte har en aning om vad man ska göra så ska man ta tre djupa andetag, gå fram till domaren och lyssna noga på vad domaren säger! Då brukar det ordna sig nämligen.

Annars kan man få en sån där kommentar som jag fick... och man får också tåla att ens anhöriga sitter och fnissar i bilen på vägen hem till stallet.

Nåja, det är bara att på't igen! som jag brukar säga. Jag har ridit ett otal LA:6 program efter det och har tagit mig till målgång alltefter det.

Nu ska jag läsa på inför kvällen!

Hej idag finns en artikel i UNT om den kommande "Hästfesten" på söndag. Läs den här: http://www.unt.se/uppsala/hastar-showar-i-uppsala-1015967.aspx 

Kom ihåg att bjuda med er kompisar, kusiner och grannar dit!

Jag läste en intressant artikel imorse om den i ridningen så viktiga handen på www.hippson.se under rubriken "Ryttarträning".

"Hästens mun är oerhört känslig, därför är det viktigt att som ryttare lära sig rida med en lätt och känslig hand. Hur hårt man håller i tygeln är subjektivt och upplevs olika av olika ryttare. Dessutom kan typen av tygel påverka hur hårt vi håller."

I gamla ridhandböcker finns en massa olika inlevelseuttryck får hur man ska hålla i tyglarna. "Håll som om du hade en ,liten fågelunge i varje hand." "Tänk dig att tyglarna var gjorda av sytråd." "Håll handen som om du hade ett glas vatten i vardera hand" osv.

Jag brukar försöka tänka på att mina armar ska vara helt avslappnade när jag rider och att det är fingrarna som får reglera kontakten genom att krama och lätta försiktigt i tygeln. Om armarna tar över i tygelkontakten så blir man både stark och okänslig.

Om en ryttare klagar över att hästen är hård i munnen så bör man nog tänka efter hur man kan ändra sin inverkan till häst för att rida hästen till en mjukare kontakt.

I artikeln stod förresten att vanliga vävribbtyglar var de tyglar som var mildast att rida på.

Månmga andra intressanta artiklar under just ämnet Ryttarträning finns att läsa på www.hippson.se . Bland annat hur man lindrar träningsvärk. Den artikeln kan nog vara väldigt användbar för de elever som kommer och rider redan ikväll och som kanske inte har ridit sedan vårterminen slutade för drygt nio veckor sedan.

"Träningsvärk är en positiv effekt av träning. Det finns egentligen ingen anledning att undvika den. Man får bekräftelse på att man gjort något."

Påståendet är nog så riktigt men kan vara svårt att hålla med när man får ropa på hjälp för att komma ur sängen dagen efter den första ridlektionen.

"Träningsvärken ska gå över på 3-4 dagar, och vara som värst 48 timmar efter träningen".

Så ni som rider ikväll, måndag bör kunna gå utan större avvikelser i det normala rörelseschemat framåt torsdag igen. :)

Vi ses ikväll!

Hej! Ikväll har vi instruktörer varit och bowlat. Vi brukar alltid ha en Kick Off innan terminen sätter igång. Under många år har vi åkt till Gröna Lund och utmanat varandra i bergochdalbanorna. Men jag tror vissa av oss åldringar börjar må illa alltför lätt nu för tiden.

Bowling kändes liksom lagom i år. I vilket fall lever vi alla efter samma grundregel. Det viktiga är inte att vinna utan att komma etta. En filosofi som jag fått lära mig av min far.

Vi samlades vid bowlinghallen vid femtiden och det låg minst sagt spänning i luften. Förutseende som jag är hade jag köpt ett par snygga strumpor på Willys för att ha i de moderiktiga låneskorna som man måste ha för att bowla riktigt bra. Flera andra hade också med sig strumpor men några hade det inte... (trist...)

Vi delade in oss i tre grupper men tävlade inte i lag utan alla mot alla! Bara en kan segra! Som med det mesta så har jag stor fallenhet för bowling men jag ville inte verka skrytig så jag gick ut rätt så försiktigt de första slagen.

Jag delade min bana med Sandra, Sara och Ingrid. Sandra var rätt så duktig och var också uppe jämsides med mig poängmässigt någon gång men det var bara för att jag hade otur med några slag mitt i serien.

Sara, så liten hon är, greppade klotet och visade på fin stil och satte en och annan fullträff. Jag var imponerad av det mesta hon gjorde utom när hon fastnade med fingrarna i det lilla rosa barnklotet. Då visslade jag och låtsades titta på något annat!

Ingrid hade en alldeles egen "signaturewalk" när hon svajade sig fram mot banan med det tunga klotet. Hon wobblade till lite precis i släppet och lät sedan klotet rulla snyggt och rakt mot käglorna. Hon kom tyärrr sist den här gången, men inte mycket efter, fast jag har lovat henne att inte säga något om det. Jag gillade hennes stil skarpt!

Hur det gick på de andra banorna hannn jag inte se så mycket av under själva spelet. Vi hade nämligen ett par mycket intressanta grannar på banan till höger om oss. Ett gäng tuffa grabbar som spelade mycket annorlunda.

Speciellt en som kastade klotet uppåt varje gång vilket verkade bli värre allteftersom tiden gick.

Han greppade klotet, sprang fram mot banan och svängde till med armen. Kort därefter gjorde klotet sin resa mot bowlinghallens tak innan det påböjade nedåtkurvan och damp ner i backen med en gigantiskt smäll. Gång efter annan.

Jag skulle behövt pappas gamla hjälm från armén för att känna mig säker. Jag ska absolut ta med den nästa gång! Rädd var bara förordet!

Som tur var så fick vi ut allas poäng på ett papper då vi var klara . Det var mycket märkligt men jag kom bara trea. Jag får ta på mig det då banan verkade sned en stund i andra halvlek och jag kände av en gammal krigsskada i vänsterarmen.

Anna kom tvåa och verkade vara lika förvånad över det som alla andra. Det måste varit något vajsing på datorerna i lokalen.

Det mest uppseendeväckande för kvällen var dock att Matilda vann och det stort. Så här i efterhand tror jag det enbart var nybörjartur och att hon bör se upp för mig nästa gång vi träffas i bowlinghallen. Bara hon inte tänker gå runt och vara mallig  en lång tid framöver.

Efter bowlingen gick vi på restaurang och imponerade nog där också. Vi hästtjejer kan allt klämma i oss en ansenlig mängd mat på en och samma måltid!

Hej! Fredag och bara helgen kvar innan höstterminen startar på ridskolan. Det ska bli kul att träffa er alla igen! Hästarna på ridskolan får en helledig helg i hagarna som de kan ägna åt att käka gräs dygnet runt.  Hoppas bara att vi har sadelgjordar som räcker runt alla magar på måndag... Annars får det väl bli barbackavecka...

Det verkar också som att vi får lite värme igen och det är alltid härligt när sommaren stannar kvar några veckor in på skolstarten.

Ikväll är vi några stycken UPK:are som ska ner till Jälla och rida kvällstävling. Det blir dressyr och en klass som heter LA:6. Jätteroligt att det poppar upp kvällstävlingar då och då. Det känns så lagom att sticka iväg en fredagkväll och få rida en klass.

I övrigt verkar det som att tävlingssäsongen drar upp tempot nu framöver och det blir nog många tävlingsrapporter till hemsidan. Kom ihåg att rapportera era championatspoäng och skriv gärna ett kort referat från tävlingar ni varit på.

Klubbtävlingarna startar upp i oktober. Exakta datum läggs ut i helgen. De två sista omgångarna i Julshowskvalet ingår i klubbhoppningarna och det ska bli spännande att se vilka ekipage som går till finalen som rids på julshowen.

Fast jul känns rätt så långt bort idag ändå.

...och förresten nu går det att högerklicka på bilderna i bloggen och spara dem igen. Det var "bloggchefen" som lagt till en konstig funktion...

Hej! Torsdag och sista dagen på dressyrkursen. Näst sista dagen på igångsättningskursen och så programridning för höstens dressyrlag på stora dressyrbanan med start klockan 18. Full rulle med andra ord!

Vid förra veckan dressyrläger som varade hela fem dagar förärades jag med en present på den sista dagen. Jag blev så glad! Lite mysiga grejor inför det kommande höstmörkret var det och så en burk innehållande choklad också!

-Den här chokladen ska man äta med någon som man tycker om , sa gruppen. För den innehåller små ordspråk som man ska läsa hägt för varandra.

Ojdå, tänkte jag och såg mig själv sätta ett ordspråk i halsen. Bäst att tugga ordentligt! Då jag var ensam hemma med barnen över helgen så var jag tvungen att äta upp alltsammans själv. Stackars mig!

I vilket fall kände jag mig manad att försöka översätta några av de ordspråk som jag inte råkade svälja. De gick utmärkt att läsa när man var ensam. Fast jag ska erkänna att de gav mig smärre problem att översätta... Jag förstod inte ett dyft. 

Då var det lättare att översätta de där Isländska chokladbitarna som jag fick i julas. Hur som helst vill jag skicka ett stort tack för de lärorika chokladbitarna!

Igår skickade jag iväg en bunt trycksaker till tryckeriet inför hästeventet den 22 augusti på UVFK:s anläggning. Ni har väl bokat den dagen i era almanackor? Mellan 11 och 16 blir det masssor av uppvisningar på ridbanan, i ridhuset blir det mässhall med utställare av alla de slag. Gratis inträde!

Och viktigt!!! Klockan 12.30 går Manifestationståget för Ridsporten där alla kan vara med. Vi ska inte gå någon särskilt låg bit. Från Kvarnbo till fyrispark bara och polisen kommer att eskortera oss så det känns ju tryggt! UPK:are, ta på er en blå tröja och kanske några gula detaljer. Klubbtröja går fint eller bara en annan blå tröja som ni har hemma.

Föranmäl er gärna på listorna i stallet eller på mailen upk@telia.com

Vi ses där!