Hej! Ett bra träns måste sitta som ”handsken”, precis som en bra sadel. När man har passat ut tränset åt sin häst och hittat bettet som hästen vill ha så ska man vara väldigt rädd om konceptet. För min del så är det inte ”mode” som styr vad jag väljer åt (eller för all del tillsammans med) min häst utan det är vad som fungerar bäst eller helt enkelt vad min häst trivs bäst med.

När tränset är utpassat som hästen vill ha det så blir det en viktig komponent i det dagliga arbetet.

Ärligt talat så skulle jag aldrig komma på tanken att byta en endaste liten del i min hästs utrustning till exempel inför en tävling. Det skulle verkligen kunna äventyra utfallet.

Överdrivet? Nej, jag tycker inte det. Av den orsaken så ratar jag helt ”tävlingsträns” och rider på mitt ”vardagsträns” för bästa resultat!

Så nu till dagens stora händelse som handlar om mitt kära kandar ”Baines”, en trogen vän som varit med mig över en ålder av tre hästar. När man har kommit upp en bit i klasserna så är kandaret (ett träns med dubbla bett och tyglar) obligatoriskt. Alla som letat kandar vet att ett bra kandar inte är det lättaste att hitta. Det är alltid något som inte stämmer riktigt.

”Baines” som egentligen är av märket Frank Baines kom till mig då jag hade en häst som hette Windstorm fast han kallades rätt och slätt för Victor. Så då måste ju också kandaret få ett enklare namn så Frank Baines blev ”Baines”.

Baines och Victor blev ett radarpar och tränade och tävlade tillsammans under många år. Ja, jag var ju också med på en kant. Så en dag blev Victor gammal och efter en liten tid lämnade han över både Baines och mig till vår nya kompanjon John Smith. Fast han kallades rätt och slätt för ”Jonnis”.

Baines satt som handsken på Jonnis också och arbetet fortskred. Baines ändrade med tiden färg från ljust brunt till den vackra färgen av använt brunt läder.  Jonnis fortsatte vara mörkbrun. Baines tyglar blev så där mjukt följsamma som fina lädertyglar blir och dom låg så bra mellan fingrarna.

Jonnis bestämde sig en dag för att byta jobb. Så han flyttade ut på landet för att följa naturens strömningar istället för storstadshetsen. Men Baines blev kvar hos mig.

Och så flyttade Ronaldhino in. Fast vi kallade honom för Rolle. Det blev lättare så! Jag provade ut Baines på Rolle som hade ett mycket mindre huvud än mina tidigare hästar. Det funkade med alla remmarna spända på det innersta hålet. Sedan dess har Baines och Rolle kamperat. Och ja, jag är fortfarande med på det där hörnet.

Under en tid har jag funderat en del på Rolle och på Baines. Rolle är kvar för att stanna en lång tid framöver har jag tänkt men hans huvud har inte riktigt vuxit i Baines. Så tankarna har vandrat mot ett nytt kandar…

För en vecka sedan bestämde jag mig. Jag gick in på affären och beställde ett brunt kandar i en mindre storlek. Idag på förmiddagen ringde affären och berättade att det nya kandaret hade kommit.

Jag satte mig i bilen och var där innan de knappt hade hunnit öppna det anlända paketet med varor. En stund senare knallade jag ut ur affären med en påse i handen. Jag åkte hem och packade upp Rolles nya fina kandar.

Fint!

Men det är ett vägskäl… Ett nytt kandar i vänstra handen och ett gammalt i den högra.

Det är så många timmars arbete invävda i Baines. Mycket känsla har lagts ned i tyglarna. Och många sockerbitar har delat plats med bettet i flera speciella hästars munnar.  

Ska Baines stanna kvar i min sadelkammare eller ska någon annan få ta del av ett jättefint kandar… Baines var inte direkt billigt i inköp… inte ens på sin tid. Men jag måste säga som man gör när man skriver annonser för något man gillar, att ett bra hem viktigare än priset…

Eller så behåller jag helt enkelt Baines som backup… Ifall det skulle bli några problem i samarbetet med Rolles nya kandar.

Jag har viktiga beslut att ta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...