Hej! På förmiddagen var Uffe hos oss och höll dressyrträningar. Det är ju onsdag! De sista veckorna har det varit lite tunt med uppslutningen till träningarna på grund av förkylningar och halta hästar. Så var det även idag. Det verkar som den här hösten innehåller en hel del bacillusker!

Rolle har fått sig en vilovecka. Det tyckte jag att han var värd efter att ha hållit gång hela hösten. Istället fick jag låna Saras fina Kastanjette och det var förstås jättekul att rida.

På kvällsvisten mötte jag upp vår veterinär Peter i stallet. Vi gjorde en snabb koll på Rowan som har haft en lätt hälta senaste veckan och därför vilat. Idag var han bara pyttelite halt och det verkar som att han har vrickat till sig. Så behandlingen fick bli lite allmänt antiinflammatorisk medicin några dagar, bandage och vila i liten hage. Sen ska det nog vara bra.

Så blev det koll av stora Monark som har haft lite problem med sitt framknä igen. Det har varit väldigt många turer kring honom sedan han smet och sprang ute på stora vägen i februari. Det svåraste har varit att hitta var felet verkligen sitter och vad det beror på.  Vi har farit fram och tillbaka mellan stallet och kliniken och undersökt och tagit röntgenbilder. Nu är vi i allafall överens om att det främst är knäet på vänster fram. Peter skulle titta på röntgenbilderna som han har imorgon och sedan får vi bestämma om vi ska ta några nya bilder på knät. Han får vila så länge förstås!

När jag var på väg till bilen så ringde transportfirman och meddelade att de var på väg med vår nya lilla ponny. Som ni vet så bytte vi ut Hero då vi tyckte att han var alldeles för liten för vår verksamhet. Det är ju viktigt att våra hästar och ponnyer passar till många olika ryttare. Hero behövde inte flytta så långt utan bor nu lite längre norrut i Uppland.

När jag förstod att det var transportören som ringde så tänkte jag att det väl skulle bli en sån där härlig tid typ 02.00 på natten. Det slår aldrig fel och det är så mörkt och kallt att stå utanför stallet och vänta på en häst mitt i natten. Men den här gången hade jag tur. De skulle övernatta och transporten kommer inte förrän kvart över sex imorgon bitti!

Ponnyn som kommer heter i alla fall Strawberry Bob och är en stickelhårig D-ponny med mycket connemara i sig. Vi hoppas att han ska trivas!

Hej!Idag blir det en rapport och lite bilder från gårdagens lagtävling i dressyr. Säva Ridklubb arrangerade den sista omgången med finalen för hästarnas division III under söndagen och i vanlig ordning hade vi jättetur med vädret, vilket det på något sätt har varit genom hela serien. Vackert väder= glada ryttare, glada medarbetare och glada hästar.

De första UPK:arna drog iväg redan efter sju för att starta upp med framridningsklassen som var en LB:1. Det var "UPK-tätt" i klassen då nio av de fyrtio startande var från klubben.

Karolina Engström och Candy fick ihop 188 poäng och tog en femteplacering. Rebecca Angeldahl på ridskolehästen Goliath var ett poäng efter, 187 poäng och sjätteplats i klassen. Malin Eklöf och blott fyraåriga Ramée de Chêne Féliz var futtiga två poäng från placering i klassen efter en jättefin uppvisning. 

Lagklassen startade upp vid tvåtiden och laget var laddat till tänderna. Det har varit en oerhört jämn serie och tätt mellan de deltagande lagen. Så ingenting har varit självklart. Med turen på vår sida och duktiga ryttare och hästar så har vi tagit en andraplacering och en förstaplacering med laget. Inför sista omgången ledde vi med ett enda poäng.

först ut i LA:n var de individuella ryttarna i klassen. De som startar men inte ingår i något lag. Linnea Widegren var nummer två med Gabbis häst Clandestino som gjorde sin andra start under UPK-flagg. En fin uppvisning och väl ridet av Linnea gav dem dryga 62% vilket skulle visa sig hålla för en placering genom hela klassen. Så Linnea fick snällt stanna kvar och vänta på prisutdelningen som skulle bli runt 18.30 tiden.

Linnea och Cludden värmer upp

Sedan började laget. Åtta lag hade tagit sig vidare till den sista omgången. Först ut i vårt lag var Karolina och Candy. Karro kände nog av pressen dagen till ära och fick lite peppning på framridningen. Väl inne på banan gjorde häst och ryttare en jättefin ritt och belönades med drygt 67%. Vilket skulle visa sig hålla för en andraplacering individuellt vid klassens slut.

Candy och Karolina inför LA:1

Medan de övriga lagens förstaryttare gjorde sina uppvisningar så värmde Rebecca upp Goliath. Han var pigg och såg fin ut redan från start. Det var Rebeccas och Goliaths första start i LA:1 så en hel del nervositet fanns i luften även under denna ritt. Men ekipaget höll nerverna i styr och red ihop dryga 62,6%. Det gav dem till slut en individuell niondepklacering i klassen.

Den fina ridskolehästen Goliath drar många blickar till sig på tävlingsplatserna

Tredje "man" i laget var Anna och Lotos som gjorde sin andra tävling någonsin. Debut på bortaplan och debut i LA. Så för Anna v ar målet att rida runt banan och klara ut delarna i programmet på bästa sätt. Och så klart klarade dom det. Fina Lotos som är en oslipad diamant gjorde sitt bästa och Anna med. 60% prick och länge, länge låg dom på placering i klassen men hamnade till slut precis utanför. Två fina juniorrsoetter blev det också till Anna (och även till Rebecca)för de fina instatserna.

Anna och Lotos debuterade på bortaplan

Sara Husén som är en gammal ringräv fick avsluta laget på lånade hästen Lili Marlene. En fin liten häst med bra gång och utstrålning men inte så mycket rutin ännu på dressyrbanorna. vid förra tävlignen som gick vid UPK drog de ihop 72% i LB:n så att de kan var det ingen som tvivlade på. Denna dag blev dock "Kajsa" spänd för domarbordet och publiken som fotograferade med blixt under ritten. Sara gjorde vad hon kunde för att lotsa runt Kajsa och jag tycker de kämpade mycket väl! Spända hästar har vi alla råkat ut för till och från!

Fina lilla Kajsa och Sara hade en spänd dag

Med sista ryttaren riden så tog laget en andraplats för dagen och tre individuella placeringar i LA:1. Efter sammanräkningen blev vi också tvåa totalt i årets allsvenskaserie division III.

Jag har varit lagledare eller som jag hellre kallar det "lageldare" då min uppgift är att puscha ryttarna i rätt riktning och jag är väldigt nöjd med allas insatser. Framförallt fin ridning och glada hästar!

Tack allihopa för bra kämparanda och en rolig höst! Hoppas ni tränar vidare mot vårens division II! Och alla ni som har ridit individuellt i klasserna under hösten hoppas att ni tar chansen i nästa års division III!

kom ihåg medlemsmötet den 22 januari1 Ta gärna med er "nästa års nya medlemmar" också! http://www.uppsalaponnyklubb.se/prinhost10.pdf 

Så en lagbild:

Karro, Rebecca, jag, Anna och Sara. (Är du verkligen så där liten Sara?)

Hej! Imorgon är det final för Division III laget i dressyr- Häst. Finalen rids på Säva Ridcenter och lagklassen börjar efter 13.00 Om någon vill komma och heja på oss så går det bra!

I vår zon deltar åtta lag från olika klubbar i Uppland. Det har varit en väldigt jämn serie i år men så här långt har vi haft marginalerna på vår sida. Inför morgondagens final har vi med oss 18 poäng och leder serien. Aros Ryttarsällskap ligger tvåa, bara ett poäng efter. Trea är Säva Ridklubb med 15 poäng och fyra Lurbo Ridklubb på 12 poäng.

Med andra ord gäller det att hålla fokus och göra sitt bästa imorgon! Lagklassen är en LA klass. I den ingår skänkelvikningar, förvänd galopp och ryggning bland annat.

Ett tiotal UPK:are kommer att delta i den första klassen som börjar klockan nio. Det är en LB:1. Därefter är det lagklass och fyra ekipage deltar i laget.

Själv får jag fortsätta i min roll som lagledare. Jag har fortfarande lunginflammation och får stå över själva tävlandet. (surt!) Men sånt är livet. Som tur är har Linnea ryckt in och följer med och rider Clandestino i LA:n. Det känns bra eftersom han behöver ut och få lite tävlingsrutin.

Min uppgift får bli att lotsa ryttarna och hästarna genom dagen.

Er uppgift får bli att heja på!

Vi ses!

I omgång ett så kom vi tvåa. I laget red Karolina Engström- Candy, Ulrika Pernler- Clandestino och REbecca Angeldahl- Goliath.

I omgång två så vann vi. I laget red Sara Husén- Lili Marlene, Rebecca  Angeldahl- Goliath,Anna Jernlund- Lotos och Karolina Engström- Candy.

Hej! Strålande vackert väder imorse. Vinden eller stormen hade avtagit och jag ledde glatt ut Cludden på stallplanen för ett härligt utepass i tömmar. Vi stegade med raska steg (iallafall han) upp till utebanan bara för att upptäcka att underlaget var fruset...

Det var bara att lomma in i ridhuset istället.

Jag antar att solen kommer att tina upp underlagen utomhus ett tag till och att det går bara fint att vara utomhus frampå dagen. Så länge det är snöfritt så brukar det vara så skönt att var ute och jobba sin häst långt fram i november och ibland in i december.

Cludden gjorde ett fint pass i tömmar inomhus istället. Nästan hela tiden. Rätt vad det var kom Gabbi upp på läktaren och jag skulle visa henne litegrand hur duktig han har blivit.

Vi gjorde några fina övergångar mellan skritt och trav och några mindre och större volter. Så skulle jag visa hur bra galoppfattningarna har blivit. Då tog det fart... Cludden laddade ur ordentligt och visade hela udnersidan på magen för mig och hela bakdelen för Gabbi. Sedan krummade han ordentligt för att visa sin spänst.

Det är väl typiskt. Så länge man är ensam så kan man piffa och puffa bäst man vill runt spåret. Så när man ska visa nåt så visar man nåt annat.

Gabbi såg rätt så impad ut ändå tycker jag.

Bard springer runt i sin blåa luva för att inte killa och klia på sina stygn som han fick i pannan häromdagen. Mitt i huvudet har han sitt drenage. En slang där sårvätska ska kunna rinna ut. Imorgon ska drenaget tas ur och om ytterligare några dagar ska stygnen tas bort.

Jag gillar att ta bort stygn!

Bard är pigg och såret som sitter precis under pannluggen kommer inte att synas ett dugg när det läkt. Han kommer att vara precis lika snygg som alltid. Om inte snyggare. Jag menar han är ju tjugoett år, snart tjugotvå. Så en liten uppsträckning i huden kan ju inte var fel. Man blir nästan avundsjuk...

Det har varit riktigt kallt nu på kvällarna. Igår hade jag lektion ute. Stora vinterjackan var på och vantarna. Men jag frös ändå för första gången den här hösten. Någonstans läser jag att det ska bli den kallaste vintern i mannaminne.

Men var inte det förra året? tänker jag och minns hur vattnet frös i stallet och vi sprang runt med varmvatten i hinkar för att tina vattenkopparna. Och när det äntligen tinade så sprang flera av rören läck och vi slet för att förhindra översvämning i stallet.

Kallaste vintern i mannaminne… Jag ryser och får en bild av mig själv i trikåer på julshowen.

Hur är det att springa runt i trikåer och sockiplast när det är den kallaste vintern i mannaminne. Jag kanske blir så kall att jag måste amputera ett par tår eller så.

Hur som helst är det 22 personer som har inrapporterat att de läst klart boken ”Hästhållning i praktiken” nu.  Tjugotvå personer som har läst en bok på över hundra sidor bara för att få se mig springa i trikåer… eller så ville dom lära sig något!

De som jag har träffat på har fått några frågor på boken. Man måste ju kolla så dom inte fuskat. Bokläsarna har hittills klarat sig bra med svaren även om de svävat på vissa tycker jag. Eller så var det för att jag frågade helt omöjliga saker…

Jag hoppas såklart på flera läsare innan december och julshowen!

http://www.uppsalaponnyklubb.se/utmaning.html

Tillbaka till den kallaste vintern i mannaminne… Jag kan nog vaddera mina trikåer på nåt sätt. Frigolit… Kanske kan jag hälla ner frigolit genom halsringningen i dräkten och sen hoppa runt lite så det fördelar sig.

En hårtork med varmluft som jag monterar på ryggen och som blåser ner varm och skön luft genom halsringningen.  Fast då behöver jag en lång skarvsladd…

Jag kan köpa såna där små kuddar med vätska i som man trycker på och sedan blir dom varma en stund. Så häller jag ner ett gäng i halsringningen på min dräkt…

Hur som helst måste jag sy en rejäl halsringning…

Jag får ta kontakt med voltigetjejerna och kolla om dom har några vintertips.

Dom verkar just inte ha amputerat några tår…

Idag var vi och hämtade hem Monark. Vi var fyra stycken på plats eftersom vi vet att han inte uppskattar bilturer så värst. Vi backade upp längs en vägg med ett plank bakom för att rama in honom och inte ge honom så många alternativa vägar utom framåt.

Naturligtvis klev han i princip rätt på transporten för att åka hem till sin box. Där stod vi och spände musklerna i onödan. Förmodligen trodde han att han skulle få äta sig mätt... Tyvärr blir det ytterligare några dagar på svältkost för honom tills vi ser att magen verkligen fungerar.

Det var allt för idag!

Jag är rädd för att kallaste vintern i mannaminne är kallare än det här...

Hej! Dagen började med goda nyheter. Monarks tarm har trillat på plats igen. Den mycket rara veterinären på Ultuna ringde och berättade att tarmen skakat ner och lagt sig som den skulle efter lite mer medicinering och motion under förmiddagen idag. Vi ropade hurra och imrogon ska vi baxa in honom i transporten och åka hemåt om allt fortsätter som det ska!

Det såg ut att bli en toppendag! Tills... Vid lunch kom Bard in och såg ut som han varit i slagsmål. En liten å av blod hade runnit nerför hela nosryggen. När vi lyfte på pannluggen såg vi varför. En hudflik hade lossnat och såret var precis så stort att vi måste ringa veterinären igen och be om ett par små stygn.

Det är inte helt ovanligt att skinnet i pannan spricker efter lite väl våldsam lek i hagen, jag har varit med om det ett antal gånger. Eftersom huden är så spänd just i pannan så glipar såren ofta och man måste sätta några stygn för att det ska hålla ihop.

Så nu har Bard ett par stygn och en liten drenageslang mitt på huvudet. Han kan se lite skojig ut. Ni är snälla om ni tycker synd om honom för lite medlidande gillar han allt.

Jag glömmer aldrig när Dix fick sy längs med hela nosryggen. Då huden är så stram där så var veterinären tvungen att lägga lite "fjädrande" stygn med hjälp av en liten bit gummislang på varje för att inte såret skulle spricka upp.

Dix var inte så fåfäng och brydde sig inte så värst mycket om att han var sydd.

Men en liten flicka som gått in  i spiltan för att borsta honom kom uppgiven fram till en av instruktörerna och sa: Nu har jag borstsat och borstat men inte blir det rent. Nån har klistat makaroner i pannan på Dix och dom bara vägrar att lossna!

Vi har skrattat en del åt det där i efterhand. Men det var väldigt sött!

Hej! Ja ni, här kommer så ett par bilder från fredagens invingingsfest i den nyombyggda sadelkammaren. Naturligtvis så var det fredagsgruppen 17.30 som firade! Ulrika på den översta bilden åtog sig att jobba i "baren" och serverade alkoholfri dryck med bubblor och salta kex till. Hon ville speciellt tacka Kenneth för att han tänkt på hela gruppen och snickrat till så användbara små bord till alla olika tillställningar som kan tänkas firas därinne!

För det officiella invigningstalet stod Maggan, dagen till ära med ridhjälmen på eftersom säkerhet är ett ledord för oss i klubben! Det blågula bandet hade hon glömt hemma så två korslagda dressyrspön fick duga. Maria och jag flankerade och resten av sadelkammaren var naturligtvis fylld med gruppens medlemmar. 

Ja det var riktigt högtidligt och vem vet, kanske bestämmer sig fler grupper för att fira med lite hallonsoda och tilltugg framöver. Eller så sätter ni er bara på den fina snickrade bänken och putsar lite träns och sadlar och snackar. Välkomna in!

Dagen idag började lite trist eftersom Monark vaknade med kolik. Han var hängig och saknade matlust. Så det fick bli att ringa på veterinären som förstås var på väg till en sjuk kossa.

Snäll som hon var prioriterade hon om och kom ut till oss först. Efter undersökningen kunde hon konstatera att det förmodligen rörde sig om grovtarmsupphängning. Det är enkelt förklarat när en bit av tarmen letar sig upp i ett litet trångt mellanrum i magen och hänger upp sig vid mjälten. Då blir det lätt tvärstopp i systemet och tamen fylls med gaser och träck.

Grovtarmsupphängning botas oftast med "svält". Man ställer helt enkelt hästen på näringsdropp men inget annat att äta. Till sist krymper tarmen och trillar ner där den ska vara.

Så Monark fick kliva på trailern och åka till Ultuna för att "svälta".

Vi håller tummarna för att det fungerar och antar att han redan längtar hem till en box full med halm och gott hö.

Hoppas också att det gick fint för kossan som fick vänta en stund extra på sin veterinär...

Hej! Den första veckan i november är det höstlov! Ridskolan håller lektioner som vanligt. På dagarna när barnen är lediga från skolan så kan de komma till ridskolan och vara med på våra teorikurser.

Måndag, tisdag och onsdag är det teorikurser i hästhantering. Skötsel, hur man binder upp sin häst, hur man sätter på träns, sadel och annan utrustning på rätt sätt, hur man leder sin häst, vi ser på säkerhetsvideon, putsar sadel och träns och mycket mer.

För den som vill finns det möjlighet att göra "Skötarexamen" på torsdagen. När man har gjort det så kan man få bli skötare på en ridskolehäst.

På torsdagen och fredagen är det kurs för dem som vill ta Grönt kort inför tävling.

Här står det mer om kurserna:

http://www.uppsalaponnyklubb.se/hostlov10.pdf 

Här står det mer om skötare:

http://www.uppsalaponnyklubb.se/attvaraskotare.pdf

Ridskolehästarnas skötare är väldigt viktiga personer! Mest för hästarna förstås men också för oss som jobbar på ridskolan och inte minst för alla som kommer till oss och som kanske behöver hjälp och vägledning i stallet.

Tack för att ni finns!

”Ett stall är en plats där hästar och människor möts.

Man skulle kunna säga att ridskolan bereder vägen för det mötet.

Hästarna står där och väntar på människorna, på klappar och morötter.

På sina ryggar bär de genom åren hundratals barn,

och barnens drömmar.

I luddiga öron viskas hemligheter som hästarna bevarar

bättre än någon människa.

Och om ridskolehästar kunde tala, skulle de berätta

om våra barns förmåga till mod och kärlek.”

Kulturvetaren och författarinnan Moa Matthis