Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under november 2010

Av Ulrika Pernler - 17 november 2010 19:59

Hej! Imorse var det åtta minusgrader och regnet från föregående dagar hade frusit till en snygg isskorpa. Tur att jag gjort färdigt ryggknäckaruppdraget "brodda häst" redan så Rolle kunde spatsera säkert till hagen.


Framåt eftermiddagen fick Rolle istället spatsera in i trailern eftersom jag hade anmält oss till Sigtunas kvällstävlingar i dressyr. Under året som varit har det funnits en hel del "mitt-i-veckan-tävlingar" som vi har kunnat åka till vilket är jättekul!


Ikväll var det en LA:6 som skulle ridas och jag hade en bra känsla med mig eftersom "Rolle-racer" har skött sig bättre och bättre på bortaplan under året. Från att ha betett sig som en virvelvind från det att man lastat ur- sadla i farten- sitta upp i farten- och rida runt på banan med diverse överrraskande konster- så har vi ("jag och mitt team") fått bevittna hur Rolle sakta men säkert lugnat sig på tävlingplatsen. Numer är han en riktig stjärna (med ganska mycket av glimten i ögat förstås...)


Fast idag blev det inget bra... Fel dag liksom.


Jag hade ju tänkt mig nåt sånt här:


      


När Rolle kom in i ridhuset så spände han till. Vet faktiskt inte riktigt för vad.

Så blev det en sån här dag:

          


Efter en öppna, en sluta och en mellantrav som inte kändes nåt vidare så sträckte jag upp handen och bad att få avbryta. Bra beslut! Tyckte domaren och log.

Rolle fick sina klappar på halsen förstås och sedan fick han gå ut från banan.


Jag antar att han tyckte det var lite för mycket så här:

  


Och för mycket så här:

  


Kanske längtade han efter det här:

      

Så var det nog. Inte på humör idag helt enkelt!

Även en häst måste få ha en dålig dag.

Inget konstigt med det.


Vi lastade och åkte hem till boxen med halm och hö och kompisarna som står bredvid. Rolle tog en tugga av höet och nosade på Cludden.


Skönt att vara hemma!

Av Ulrika Pernler - 15 november 2010 15:07

Hej! Idag ska jag berätta en rätt så ohygglig historia. Sann är den också och jag har berättat den förut. En liten önskan om en repris har inkommit och jag nappar naturligtvis direkt. Är du känslig? Läs inte, och läser du ändå så kom inte och säg att jag inte varnade!


Det hela började egentligen med ett par avställda Graningestövlar och en stor kartong med amerikanska basketstrumpor.


Jag börjar med strumporna. Min sambo Björn spelade basket i sina yngre dagar. I basket använder man väldigt höga strumpor och Björn hade turen att få köpa en hel stor kartong med strumpor av en lagkompis från Amerika. Kartongen hade den storleken att den innehöll minst en livstids förbrukning av dessa strumpor... för minst två personer.


Därför kom det sig att jag ofta gick till jobbet iförd basketstrumpor i stövlarna. Dessa strumpor var av den kvaliten att resåren ganska snart blev uttänjd varvid strumporna lätt hasade ner och la sig som en korv framtill i stöveln. Denna information är viktig för den fortsatta berättelsen!


En morgon mitt i vintern kom jag till jobbet vid sextiden. Det var kallt och jag bestämde mig för att klä mig i de varmaste stövlarna jag hade. Dessa hade stått oanvända i omklädningsrummet sedan förra säsongen.


Jag satte ner fötterna och stövlade ut i stallet och greppade min grepp och sedan skottade jag hela förmiddagen. Jag körde skottkärran genom stallet och ut till dyngstacken och så in igen för att fortsätta skotta.


Den där dagen var basketstrumporna jobbigare än någonsin och "korven" i tån var minst sagt irriterande. Jag gick och drog i strumpskaften mellan vändorna till dyngstacken.


Så blev vi klara i stallet och jag gick för att byta till ett par andra skor inför det fortsatta arbetet med att göra rent anläggningen. Gabbi följde med till omklädningsrummet då hon också skulle byta skor.


Vi pratade lite om ingenting medan jag satte foten i stövleavdragaren. Med ett svettigt "poff" lossnade stövlen och jag drog ur foten. I samma sekund som jag tog foten ur stöveln drog både Gabbi och jag efter andan. Strumpan var alldeles röd! Blod!


Jag tror Gabbi blev lite knäsvag! Fast det skulle hon aldrig erkänna. Själv funderade jag vad i allsin dar det var som hänt. Jag kanske har huggit grepen genom stöveln, sa jag. Det var i så fall inte första gången som jag huggit mig själv i foten.


Jag tog tag i strumpan och drog av den. Så gick jag in och stoppade foten i handfatet och började spola med vatten för att hitta läckan. Konstig... Hur jag letade så hittade jag ingenting och inte gjorde det ont heller.


Det var då tanken slog mig att jag kanske letade på fel ställe...


Jag gick med stor olust fram mot mina stövlar. Jag lyfte på den ena och vände den långsamt och skakade den sedan. Fem små röda "jordgubbar" trillade ut på golvet. Jag säger jordgubbar för att det såg precis ut som frysta jordgubbar gör när de blivit tinade...


Vad... Jag böjde mig mot golvet för en närmare titt. Fem små outvecklade musungar låg där. Blä! Bakom ryggen hörde jag någon som gjorde mycket konstiga ljud och jag vill inte tänka på det som skratt utan mer som någon slags chock!


Strumporna och stövlarna gjorde i den stunden sin sista resa och hamnade direkt i soptunnan! Så var det med det!


När jag tänker tillbaka på den där dagen så föreställer jag mig att det inte fanns något som helst liv i musungarna när jag stoppade ner foten den där morgonen. Annars känns det för hemskt att tänka på det överhuvudtaget.


Som ni förstår så finns en god anledning  till att jag alltid, alltid vänder upp och ner på mina skor innan jag sätter dem på fötterna!


  

Av Ulrika Pernler - 14 november 2010 15:46

Hej! Varje vardagsmorgon runt 06.30 puttrar Kenneth runt i ridhuset sittandes i traktorn med harven bakpå. Han kör och svänger i ett mönster över ridhusbotten för att komma åt alla vinklar och vrår där en häst har varit och trampat med sina hovar. Fram och tillbaka och runt och jag vet att han lyssnar på AC/DC i hörlurarna för han gillar hårdrock!


Varje morgon strax efter sju är ridhusbotten sådär mjukt fluffig och alla spår efter hästar från dagen före är bortsuddade. Jag brukar ofta rida då på morgonen för att tiden passar mig och för att jag tycker om att starta dagen på hästryggen.


Så en morgon funderade jag på hur många varv det egentligen springs i vårt ridhus varje dag? På en ridskola av vår kaliber med fyrtio ridskolehästar, minst tio uppstallade hästar och många som kommer utifrån och lånar ridhuset för att göra sitt träningspass.


Hur många varv?


Gabbi och jag skrev en bok- Tio i manegen- och namnet syftar på antalet elever till häst under en ridlektion. Men i vår stora manege har vi ofta två lektioner parallellt under de attraktiva tiderna så den kanske skulle ha hetat tjugo i manegen.


Jag började räkna...


1 varv i skritt på 20x40 banan tog ungefär 1 minut

Jag räknade på en fyrtiofemminuterslektion 15 minuter i skritt med framridning, avskrittning och pauser under passet. Det skulle göra 15 varv i skritt på ett ridpass.


1  varv i trav tog ungefär 40 sekunder. Jag räknade med 20 minuter i trav vilket skulle göra 30 varv i trav på ett ridpass.


1 varv i galopp tog ungefär 30 sekunder. 10 minuter galopp gjorde 17 varv på halv manege på ett ridpass.


Hänger ni med?


Så visste jag nu att man rider någonstans runt 62 varv på en lektion. Fast det är klart helt exakt är det ju inte för ibland rider man en volt och sådär och ibland lite mer i trav eller skritt... Nåja... ungefär.


En häst 62 varv.


Men hur många hästar är det till exempel på en vanlig lördag i UPK:s manege då?

Jag räknade igen. Elva lektionspass på en lördag och så privatryttarna som också vill rida inomhus den här årstiden.


Det blev... få se nu... ja, runt 137 hästar som vardera skulle göra 62  varv.

137x62 ...

Åttatusenfyrahundranittiofyra varv på 20x40 bana.


Oj, tänkte jag! Oj!


Jamen inte undra på att Kenneth måste sitta där igen nästa vardagsmorgon och köra traktorn. Åttatusenfyrahundranittiofyra varv på en enda dag! Jag tror inte det är många ridhus som klår det!


Det är nog tur och väldigt viktigt att vi alla hjälps åt att kratta spåret efter lektionerna! Så vi håller efter vår manege och våra hästar i trim. Och så är det en himla tur att vi har Kenneth! Även om han lyssnar på AC/DC!

Av Ulrika Pernler - 11 november 2010 12:17

    

Hej! Strawberry Bob verkar smälta mångas hjärtan. Förmodligen på grund av den lite ovanliga färgen som förresten heter stickelhårig. Han har varit duktig och snäll vid hantering och ridning vilket personalen utför under dagtid. Han fick först prova att stå i spilta vilket han verkade trivas rätt så bra med. Däremot blev han lite orolig och överraskad när det sprangs mycket bakom honom. Därför fick han byta plats och står nu i box tills han vant sig vid ståhejet i ett  ridskolestall.

Ni som inte hunnit med att se honom sedan han flyttade från "välkomsstallet" till lektionsstallet får kika in i "Felix" box som han lånar nu.


När jag var yngre så tränade jag och tävlade i gymnastik.  Många kvällstimmar tillbringades på de grå svettluktande mattorna i gympasalen. När något nytt skulle läras in så var det bara att bita ihop och jobba på. Jag vet ju att jag inte gick ner i spagat för att tränaren spände ögonen i mig och sa att jag måste utan det låg många långa timmars hård träning bakom. Men hade jag inte fått sakkunnig hjälp och mycket beröm på vägen och dessutom tyckt att det var roligt så hade jag nog aldrig brytt mig om att komma dit.


En sak som jag haft i tankarna idag är det här med hästar, ridning och att ställa rimliga krav. Är hästar lata av naturen? Är en häst envis för att den inte vill hoppa en oxer? Är en häst olydig för att den inte vill fatta galopp?


Det finns en hel del vackra ord inom ridsporten. Ett är ridkonst- ridning är verkligen en konst och man blir aldrig, aldrig fullärd.  Konsten för mig ligger inte i att veta hur man rider en skänkelvikning eller en bakdelsvändning utan konsten är att lyssna in sin häst och läsa av den på rätt sätt för att den ska få bästa möjlighet att lyckas med det man ber den om.


Jag är till exempel säker på att en häst som till exempel inte fattar galopp väljer att stå över för att det känns övermäktigt på ett eller annat sätt. Hästen kanske blir spänd eller helt enkelt rädd. Eller tänk om den faktiskt inte orkar.


Vad krävs då för att en häst ska våga prova något som den är spänd inför? Enligt min syn flera olika ingredienser.


En av de viktigaste är förstås tillit till ryttaren som sitter på ryggen. Om hästen inte har förtroende för sin ryttare så är det förstås omöjligt att få till någon kommunikation mellan ryttare och häst. Hur blir man värd hästens tillit då? Först och främst genom att vara rättvis i vad man ber om! För att vara rättvis måste man vara lyhörd inför vad hästen utrycker.


På en ridlektion för ryttare under utbildning har instruktören stor del i att vara lyhörd för sina hästars skull. En ovan ryttare kan omöjligt hinna läsa av allt som hästen ”säger”. Instruktören får vara med och berätta vad hästarnas olika uttryck står för. Att hålla en lektion för tio ryttare kräver full uppmärksamhet från den som står i mitten och är en mental utmaning. Men en fantastiskt rolig sådan!  


Hästen behöver vara i god balans för att överhuvudtaget kunna göra den där galoppfattningen. Det inte alltid så lätt för den häst som har en obalanserad ryttare på ryggen att hålla sin egen balans och det är också en vanlig orsak till att hästen bryter av från galoppen eller river den där bommen när man hoppar hindret.


För att hitta sin balans behöver hästen förutom en ryttare som sitter i jämvikt dessutom styrka. Styrkan är inget man bygger upp över en natt utan det är ett arbete som man gör varje ridpass under hästens ”yrkesverksamma” liv. Ju svårare övningar man ber hästen om desto mer balans och styrka behövs. Man får inte glömma bort hur viktigt det är med styrkan för att hästen ska förmå göra olika övningar som att hoppa ett hinder eller fatta galopp.


Ridning blir mycket roligare om man är ödmjuk inför svårigheterna och förstår varför. Då uppskattar man också framstegen mycket mer.


En rättvis ryttare ber inte alla sina hästar att utföra samma sak eller på samma sätt och kan också glädjas över det som är ”stort” för just den hästen eller det ekipaget.


Lycka och ro i själen för mig är att se en häst sträcka på sig när den känner att den gjort något bra, oavsett om det är en galoppiruett eller ett hinder på 20 centimeter!

Av Ulrika Pernler - 10 november 2010 15:09

  


Hej! Hästarna uppskattade vintern som mötte dem i stalldörren i morse. Några stack ner mulen och rörde om i den vita snön och andra lade sig direkt ner i det vita för att rulla sig. Det såg så skönt ut.


Efter att ha smakat och känt på snön så blev det en sån där riktig busdag då alla fyrtio ridskolehästarna sprang så det dundrade i marken i Jälla. Jag antar att det sitter en och annan gubbe på en sådan där station som mäter jordbävningar och kliar sig i huvudet idag!


Stora hästarna var värst i vanlig ordning medan ponnyerna lugnade sig och ägnade förmiddgen åt att leta efter nåt, vadsomhelst som går att äta.

Storhästarna fortsatte att springa en bra stund, ponnyerna letade och privathästarna stod i sina hagar och glodde på ridskolehästarnas framfart.

De vita "unghästarna" Bard (21) och Sorbits (20) var värst som vanligt och riktigt låg i kurvorna.


När alla sprungit färdigt så tog de sedvanliga lekarna vid. Det är otroligt skoj att se hästarna leka med varandra. Våra ridskolehästar går i två stora flockar och de är alltid så snälla mot varandra. Jag tror det beror på att de har så stora ytor att röra sig över och att de är så många att alla finner någon eller några som de umgås lite mer med. Sen finns det alltid hästar som trivs med att hålla sig lite mer vid sidan eller bara ha ett par nära kompisar men de är absolut inte "utanför" för det. När det läggs ut hö i hagen är alla hästarna med och äter tillsammans.


  

Tänder:

Alla vi som har sett hästar leka och mäta sig mot varandra vet att det kan gå vilt till men det är också ett härligt skådespel. För er som inte kan vara med och kika utanför stängslet i hagen en vanlig vardag så har jag satt ihop ett bildspel så ni kan se hur hästar gör.

Inte så konstigt att det fattas någon liten hårtuss ibland... Det brukar bara betyda att det varit en kul dag!


Av Ulrika Pernler - 9 november 2010 19:46

     

Hej! Ikväll var det lite tunt med elever på lektionerna. Självklart på grund av "snöstormen" som just nu drar över Uppsala. Och nog kan det vara klokt att hålla sig hemma en sån här dag om man inte har rejäla däck på bilen! Till och med om man missar en ridlektion vilket brukar sitta långt inne.


Den här första snön brukar ju oftast försvinna lika fort som den kom och om ett par dagar ryktades (bra ord för en stallblogg!) det att marken skulle titta fram igen.


Själv passade jag på att rida imorse innan det börjat snöa. Dessutom var jag inomhus och där brukar det oftast vara snöfritt. Vid lunchtid hade blåsten minst sagt tilltagit och det var inte lätt att få hästarnas lunchhö att stanna kvar i hagen. Det blåste omkring som sådana där trassliga buskbollar som man ser i westernfilmerna. När hästarna hade jagat klart sin lunch så fick dom komma in i stallet. Ibland kan det vara skönt att få gå in tidigt!


Under november och december arrangerar vår ungdomssektion sina klubbtävlingar. Tre stycken har de redan haft och tre stycken återstår. Dessutom kommer vi att ha Klubbmästerskap i hoppning och dressyr den 21 november. Detta innebär att vi har fyra tävlingstillfällen kvar i år samt Julshowen som brukar dra massor av publik och deltagare.


Under de arrangemang som återstår i år så kommer vår cafeteria att hålla öppet för besökare. Cafeteriaverksamheten drivs helt idéellt av våra medlemmar med "Cafégruppen" i ledningen. Det överskott som blir i cafeterian går direkt tillbaka till vår ungdomssverksamhet.


Nu har Cafégruppen meddelat mig att de söker med ljus och lykta efter lite fler frivilliga som kan hjälpa till när cafeterian håller öppet. Några fler deltagare i själva Cafégruppen söks också. Om du som läser det här skulle kunna tänka dig att ställa upp vid något enstaka arrangemang eller lite mer regelbundet eller till och med vara en del av den tirvsamma Cafégruppen, så får du gärna höra av dig till Gabbi på upk@telia.com eller 018- 31 71 03 så vidarebefodrar hon till Marianne som är "sammanhållande" för Caféet.


Nu ska jag sitta inomhus och titta ut genom fönstret. Det är det bästa man kan göra när det är snöoväder ute tycker jag!

Av Ulrika Pernler - 8 november 2010 11:01

Hej! Imorse var det allt riktigt kallt. Jag fick springa runt och leta efter vantar och mössor och vinterskorna. Men efter en stunds ridning i ridhuset var jag varm igen i vanlig ordning. Hästarna blir extra pigga i det här vädret och roar sig med att leka hästiga lekar och springa ute i hagarna. När de har tröttnat ställer de sig i solen och bara njuter i det vackra vädret.


                                  

Av Ulrika Pernler - 7 november 2010 13:54

  


Hej! Finns det enhörningar egentligen? Enhörningen är ju ett mytologiskt omspunnet djur, en vacker vit häst med ett horn i pannan. Hornet sades ofta ha magiska krafter och i vissa fall var det avbildat med en vass röd spets.


Igår på dan så fick Linnea indikationer på att vi hade en enhörning i stallet!


Bard! Vit som snö, Inte vidare magisk kan man tycka, men söt och enligt uppgifterna som barnet kom med också med ett rött horn i sin panna!  Linnea skyndade dit med en liten aning i bakfickan.


Mycket riktigt ett litet rött horn stack ut i pannan. Linnea tog tag i hornet och drog försiktigt ut det. Plopp, så lossnade det.


Va?


Det var nämligen så att en bit av drenaget som satt i  såret Bard fick i pannan för en månad sedan blev kvar därinne eftersom det gick av. Vi visste det och hade konsulterat veterinären som tyckte det kunde vara kvar därinne. Antingen stannar det kvar eller om det helre vill så kommer det ut sa hon. Det är kroppen själv som bestämmer.


Vi gjorde en anteckning i hans journal om den lilla röda slangen så vi inte skulle bli överraskade den dagen det poppade ut i pannan.


Och ut ville det tydligen!


Nu är det Linnea som springer runt med det där magiska hornet i fickan och stolt visar upp det för alla som vill se. Och Bard, han är bara Bard igen och det är han väldigt nöjd med.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards