Hej! Jag kommer ihåg den sommaren när Gabbi och jag bestämde oss för att börja rida. Eller egentligen var det nog pappa som bestämde det. Han anmälde oss i alla fall till ridskolan den hösten, satte oss i bilen och så åkte vi dit. Efter det slutade vi aldrig längta till stallet.

I vilket fall så var vi på Gotland på sommarlovet och hälsade på släkten som bor där. Min pappas bror som är präst, hans fru och våra fyra kusiner. Det bodde i en gammal prästgård med en stor vildvuxen trädgård. Där fanns högt gräs, fruktträd som man kunde klättra i och massor av kaniner om jag inte minns fel.

En liten bit bort låg deras ”sommarstuga” och där bodde vi. Jag kunde för den delen aldrig förstå varför man behövde en sommarstuga när man redan bodde mitt i den ”svenska sommaren”. Fast det var ju tur att den fanns så vi hade någonstans att sova.

I sommarstugan fanns stora läskiga harkrankar som stillsamt seglade fram och tillbaka under taknocken.  Dessutom var jag säker på att det stod indianer bakom gardinen i mitt sovrum. Det som vägde upp var hästhagen som låg alldeles utanför huset. I hagen gick kusinernas tre gotlandsruss Menuett, Samantha och Tessan. Den sommaren fick vi rida för allra första gången på mjuka somriga ponnyryggar.

Sommaren var så där varm och torr som somrarna alltid var när vi var små. Gräset var gult och fnasigt och precis lagom näringsrikt för att ett gotlandsruss skulle må prima.

Vi brukade gå längs den lilla grusvägen som ledde till stugan och plocka Björnbären och smultronen som växte i kanten. Vi tog med oss gräs i tuvor och matade hästarna som luktade som hästar gör om sommaren. Flugorna surrade i stora svärmar runt oss och hästarna viftade oavbrutet på huvud och svans.

Så kom kusinerna på sina cyklar med tränsen hängandes över ena axeln och ridhjälmarna på styret. Hästarna fångades in vilket inte är det lättaste med vildfödda russ. Sedan turades vi om att rida under den gassande solen. Vi skrittade och fick prova att trava. Jag höll hårt i den rufsiga manen och skumpade hit och dit medan kusinerna sprang bredvid.

Jag minns att mamma också provade att rida och att hennes ben hängde långt ned på ponnyns sidor. Vi skrattade och pappa tog kort som vi senare skulle titta på många gånger.

Kanske var det då vi blev hästtjejer Gabbi och jag. Det var i alla fall en bra start på livet med hästar.