Hej! Gårdagens domarutbildning i Köping var jätterolig och fantastiskt lärorik. Sara och jag åkte redan vid 06.30 för att ha gott om tid att komma fram till Kungsör, vilket var vår första anhalt på resan.

Tack vare en en hel del bra tips som jag fått efter att jag ställt frågan om huruvida det var långt eller nära till Köping så kunde vi göra vår resplan.

Det bästa tipset var Pias. "Har man gott om tid är det nära....men är det bråttom...då känns det långt bort" Pia som är min gamla ridlärarinna är klok som en bok så naturligtvis tog jag fasta på hennes tips.

Sara och jag hade med oss utskriften från eniro som vi fått på mailen. Ni vet den där; kör 43 meter och sväng höger vid ett litet rött hus, kör 156 meter och 20 centimeter och passera två granar som står i väster och så vidare. Den är bara helt omöjlig. Som tur var hade Sara motormännens kartbok i bilen. Vi bläddrade fram Köping i registret och fann att det fanns två städer med identiska namn.

Kalla kårar!

Nåväl vi slog upp bägge och tänkte att det bara var att ta beslut om till vilket Köping vi skulle åka. Både Sara och jag funderade en bra stund men bestämde oss sedan för att välja bort det Köping som ligger på Öland även om det hade varit kul att besöka djurparken på vägen.

Så tog vi oss ut på E18 och åkte mot det andra Köping istället! Eftersom vi åkt i god tid så gick det väldigt fort att komma fram till Köping. Det var raka spåret mest hela vägen! Sedan svängde vi en gång och kom in på väg 250 till Kungsör. Så körde vi rakt fram igen tills vi kom till järnvägen där bommarna hade gått ner.

Undrar om vi är framme snart, sa vi. Så drog vi några roliga historier tuggade i oss lite mer godis och undrade varför det där tåget aldrig kom. Så fick vi en stundens ingivelse att i samma sekund vända våra huvuden åt vänster. "Kungsörs torp" stod det på en stor skylt.

Vi tittade på varandra och sa nästan samtidigt; Men det är ju där vi ska vara!

Det var bara att tråckla sig ur järnvägskön, svänga rätt över vägen och parkera. Tänk om inte bommarna hade gått ner. Då hade nog Sara och jag kört ännu...

På förmiddagen hade vi ett väldigt lärorikt, roligt och intensivt teoripass med vår lärare Cecilia Brage. Vi fick lära oss en massa viktiga saker om hur de olika programdelarna ska ridas och hur vi ska titta på ekipaget och vad vi ska bedömma. Vi pratade om utbildningsskalan och fikade.

En del nyttiga tips fick vi också. Som att dressyrdomaryrket kräver att man är köldtålig eller åtminstone bra på att frysa. Att man bör ha sin egen visselpipa om man vill undvika baciller men också en pingla ifall det är tävling på två banor och man behöver ett annat ljud elelr bara lite omväxling. Samt att en dressyrdomare alltid ska vara propert klädd även om det är istid på gång. Kjol är snyggt men inte alltid väderlämpligt dock och går inte heller ihop med de moonboots som man helst vill ha på vintern.

Därefter var det lunch på kursgården. Dukade bord med vita dukar och bordsservering. Precis som det anstår oss dressyrdomare!

-Bara det inte blir fisk, sa jag till Sara i samma sekund som laxen bars in.

Och ja, jag vet att jag är vuxen och att jag ska smaka på allt! Men jag kan tyvärr inte med fisk... -Du måste ju säga att du är fisk- och skaldjursallergiker när du åker på kurs! sa Sara. Såklart, tänkte jag och åt sedan de två potatisarna till lunch. Lite tunt med tanke på att eftermiddagens bedömningar skulle kräva en hel del tankeverksamhet och vässade hjärnceller. Tur att jag hade mitt godis!

Efter lunchen klädde vi på oss åtskilliga lager med kläder för en ridhuseftermiddag.  Sedan åkte vi till Köpings Ridskola där vi fick se olika ekipage rida programdelar. Vi jobbade på till strax före fem då det sista akipaget avlutade med att visa förvänd galopp och ryggningar.

Därmed var kursen avlutad för denna gång och vi satte oss i bilen för hemfärd mot Uppsala. Vi körde först till höger i ungefär tvåhundrameter och sedan till höger igen. Några järnvägsbommar såg vi inte till denna gång. Efter det så var det raka spåret hem med ett kort stopp vid "Gyllene Måsen" för hamburgerintag.

Jag hade lovat Sara att sjunga i bilen på vägen hem men jag orkade inte utan vi drog lite fler roliga historier och sånt. Vips så var vi hemma igen. Vi måste ha åkt i god tid hemåt också!

I början av veckan ska Sara och jag renskriva våra anteckningar och sedan brukar vi byta med varandra så får vi med det som den ena hört och inte den andra och tvärt om. Det är bra. Speciellt som jag hör lite sämre på vänster öra än vad jag gör på det högra!

Nu längtar vi till nästa utbildningstillfälle då jag dessutom tillfälligt kommer att vara allergiker.