Hej! Jag läser lite här och där om ryttare som har svårt att arbeta sina hästar på grund av isen och skaren som blev vid tövädret. Det underlaget som vi har nu är nog vanligare på vintern egentligen än vad pudervit och ridvänlig snö är tyvärr.

Jag vet precis hur det är att ha häst och försöka få till en vetting ridning under de svåra månaderna på vintern. I många år hade Gabbi och jag våra hästar vid ett litet stall utan ridhus. Mycket för att det på den tiden inte fanns så värst många ridhus omkring Uppsala och så för att det var så nära till där vi bodde.

Jag kommer mycket väl ihåg halkandet längs istäckta vägar, broddar, tjocka ridtäcken och halsduken uppdragen till precis under ögonen.  

Jag mins en vinter när det var i stort sett bara is ute i hagarna. I stallet stod en högdräktig märr som dessutom hade haft många föl tidigare. Hon hade en gigantisk mage och vaggade som en pingvin när hon gick i sakta mak därute.

En dag när vi skulle ta in hästarna från hagen så halkade hon till och trillade rakt på sidan på isen. Sen blev hon liggande medan magen stack upp som en av Gamla Uppsalas högar. Det var fullständigt omöjligt att få henne på fötter igen.

Vi sandade runt henne. Hämtade granris och bäddade för att hon skulle våga ta sats och komma upp. Men hon bara låg och till slut blev vi oroliga för att hon skulle bli för kall och att fölet skulle ta skada. Så vi samlade ihop flera personer och sedan hjälptes vi tillsammans åt att i stort sett lyfta henne på fötter.

Efter den dagen fick hon gå på en liten sandad stig till en hage nära stallet. Hon var väldigt försiktig. Ett par månader senare kom hennes söta lilla fölunge ut och då hade isen smält sedan ett tag och fölet kunde på sina långa ben galoppera kring mamma i hagen.

Tack vare våra fantastiska föräldrar så kunde Gabbi och jag lasta våra hästar för att ta oss till ridhus ett par dagar i veckan. På det viset fick hästarna känna lite fast mark under fötterna och röra på kroppen.

En ska man kan tänka extra på så här års är att hästarna lätt går och spänner sig ute i hagen på det hala och knaggliga underlaget. Det kan göra att ens häst känns lite ovillig, spänd i kroppen och kanske muskelöm under den här tiden.

Det får man ta med i beräkningen när man väl kommer in i ridhus och arbetar sin häst. Längre uppvärmning och anpassning av vad man gör under passen.

Tack vare att jag testat livet med häst i litet stall utan ridhus så uppskattar jag livet med häst och ridhus väldigt mycket! Hoppas det snart blir lite bättre underlag för alla er som tvingas rida utomhus just nu. Februari är kort och sedan är det mars!