Hej! En utmaning när man har elever väldigt många år i rad är att hitta på utvecklande och roliga ridövningar för ryttare och hästar. 

Det var bland annat därför som Gabbi och jag började samla på olika ridövningar som vi till slut sammanställde i en av de två böcker som vi skrivit tillsammans. Vi skrev ner och ritade ner både sådana övningar som vi ridit själva och sådana som vi utformat efter de elever som skulle rida dem. Att vi inriktade ridövningsboken så den även skulle passa för ridning i större grupp var därför att vi tyckte att det saknades en sådan bok.

En bra ridövning måste först och främst ha ett syfte. När jag undervisar tänker jag alltid på att förklara för eleverna vad det är jag vill uppnå med övningen som de ska rida. Det kan till exempel vara olika vägar till att lösgöra sin häst, göra den starkare eller mer balanserad. Syftet kan också vara att eleven ska lära sig koordinera sina hjälper, träna på en viss inverkan, förbättra sin balans eller förfina sin ridning.

I en ridskolegrupp kan en övning gå ut på att eleverna ska lära sig en specifik rörelse. Men alla rörelser har också ett syfte som ska förklaras noggrant för eleven som ska utföra den. Att förklara hur det ser ut och hur man gör räcker inte utan eleven ska alltid få veta varför.

Oftast är det enkla det bästa. Innan man sätter en hel grupp med elever i arbete så bör man själv ha provat att rida övningen och känt efter hur den känns och att nivån är rätt. Undervisar man en ridgrupp ska man också lägga till svårigheten att samsas med ett gäng andra elever och hästar på ridbanan. En ridövning får aldrig göra så att ridningen blir negativ för hästen eller eleven.

Att trycka in för många olika moment på en gång i en övning gör ofta att det blir rörigt och hästar och folk får svårt att hålla fokus. Att rida på en volt och göra en övergång vid C eller vända upp på hörnlinjen och rida sidvärts ger mer konsekvent ridning och därför bättre resultat.

En bra ridövning kan man rida hur många gånger som helst. Både elever och hästar brukar uppleva det som positivt att få fortsätta öva på något de redan kan för att bli ännu bättre. Hästarna och ryttarna slappnar ofta av när de gör något de känner igen. Man också utveckla övningarna åt det håll man vill för att uppnå nya syften.

För den som har egen häst och sitter själv på banan är en idé att använda den övning man gjorde sist för sin tränare som ett slags ”hemläxa”.  Det brukar jag göra. Sedan brukar jag komma på nya varianter på övningen och efter det brukar jag ibland låta mina elever rida delar av den eller en variant av den. Tycker jag att den är bra så ritar jag ner den så jag kan ta upp den längre fram igen.

Övningar kan fungera olika för olika elever och hästar. Om du märker att en övning gör din häst spänd så måste du lägga om taktik. En häst som spänner sig är nämligen inte mottaglig för några instruktioner. Detsamma gäller ryttare :)

En mängd bra ridövningar för den som rider själv eller den som håller träningar i liten grupp finns också på Tidningen Ridsports hemsida samt på Hippson.se.

Idag blickar jag lite tillbaka... 

Även om uppvisningen är genomförd så går det fortfarande bra att läsa boken "Hästhållning i praktiken" Av Mats Mellberg och komma med på utmaningslistan.

Hej! Idag vill jag tacka Anette Simson för den jättefint genomförda dressyrclinic hon höll för oss under eftermiddagen. Vi var närmare femtio personer som samlades i ridhusets cafeteria för att först ha lite teori angående dressyr.

Det allra första vi pratade om var dressyrens grundprinciper.

• Att dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida.
• Att hästen ska vara på tygeln vid dressyruppvisning och vad som är rätt form (och samling) för hästens utbildningsståndpunkt och för respektive klass
• Olika grader av samling

Sedan pratade vi om de olika gångarterna. Skritt ska vara ren, fyrtaktig och energisk. Anette förklarade skillnaderna mellan fri skritt, mellanskritt, ökad skritt och samlad skritt.

Traven ska vara tvåtaktig, ren, regelbunden och elastisk. I trav kan man rida arbetstrav, förlängd steglängd, mellantrav, ökad trav och samlad trav.

Så galoppen som ska vara tretaktig, välbalanserad, rytmisk och energisk. I galopp kan man rida arbetsgalopp, förlängd språnglängd, mellangalopp, ökad galopp och samlad galopp.

För den som inte var på plats finns varje gångart noggrant beskriven i tävlingsreglemente II dressyr som du hittar på Svenska Ridsportförbundets hemsida.

Lite olika rörelser gicks igenom. Vad tittar man på i en halt, serpentin eller volt? Vad är vanliga fel och hur bedöms det?

Vi snuddade också vid sits, inverkan, kvalifikationer och fel under ritten innan det var dags att gå ner i ridhuset för att se de tre olika ekipage som var på plats. Det var bra att ha med sig allt ovanstående i färskt minne när vi satt i manegen och fick se ekipagen rida olika programdelar och sedan höra vad Anette hade att säga om det som sågs.

Ryttarna och hästarna som red i manegen gjorde ett fint intryck på oss åskådare. På plats var Tova Gustavsson på D-ponnyn Duke of Earl som ska ut och tävla dressyr under våren. Rebecca Angeldahl på ridskolehästen Goliath som har ridit i klubbens division III lag under hösten samt Sara Husén på hästen Candy som tävlar dressyr på medelsvår nivå.

Ett av de intressantaste momenten var att vi kunde få se skillnaderna på t ex arbetstrav och mellantrav. Både hur gångarten såg ut och hur olika det såg ut mellan hästarna också. Varje häst rör sig ju på sitt vis. Likadant fick vi titta på skritt och galopp.

Sedan fick ryttarna visa lite vägar och rörelser. Tova och ”Nisse” gjorde en ryggning som gav höga poäng trots att hon aldrig ryggat med honom förut. Rebecca och Goliath vann på sin orubbliga takt och Sara på Candy visade en näst intill perfekt förvänd galopp.

Stort tack till ryttare och hästar också som vågade rida och bli bedömda inför så mycket folk!

Jag tror att samtliga närvarande fick en bra inblick i hur mycket det är som ska bedömas i varje moment i ett dressyrprogram. Anette la clinicen på en väldigt bra nivå så att det blev intressant och lärorikt för alla närvarande. Vi hade en riktigt rolig eftermiddag!

Hej! Tankens kraft, där började vi på en av mina teorilektioner under julens kurser. Fast vi slutade någon helt annanstans som det brukar bli när man pratar om något man tycker är kul.

Någon ställer en fråga som leder iväg en bit från ämnet och sedan följer ännu en fråga som leder en bit bit till. Men så länge frågorna är intressanta och alla lär sig något så gör det inget tycker jag.

Jag läste upp en intressant studie för eleverna. Den är gjord vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Man använde 27 hästar och 37 ryttare för att studera hur människans nervositet påverkar hästen. Alla ryttarna hade minst tre års ridvana men ingen av dem var proffesionell eller tävlade i höga klasser.

I den första delen av försöket användes tio hästar och tjugo personer. Varje häst leddes fyra gånger av två olika personer längs en sträcka av trettio meter i ett ridhus.

I den andra delen av försöket gjordes samma test men med andra deltagare och nu reds hästarna istället längs sträckan.

När hästen skulle ledas eller ridas längs sträckan den fjärde gången informerade forskarna om att ett paraply skulle fällas upp när hästen passerade. Både häst och ryttare var försedda med pulsmätare för att kunna mäta och jämföra deras hjärtfrekvens under testets gång.

Det visade sig att hjärtfrekvensen hos personerna som deltog i testet minskade fram till efter den tredje passagen, då den ökade kraftigt igen. Det betyder att de blev nervösa eller beredda på att hästen skulle reagera när paraplyet skulle fällas upp.

Det intressanta i studien var att samma mönster fanns för hästarnas hjärtfrekvens. Med andra ord ökade hästarnas hjärtfrekvens när personen som ledde eller red trodde att hästen skulle reagera.

Man har gjort flera studier i ämnet. Det har visat sig att hästar reagerar lika mycket på ryttarens förväntningar som på den "verkliga faran". Ryttare som hade tränat mycket för instruktör höjde hästens hjärtfrekvens i mindre grad. Detsamma gällde om ryttaren upplevde att hästen hade god ridbarhet.

Vetskapen om hur mycket vår egen inställning gör för hur hästen ska må och reagera gör det värt att jobba med sig själv för att utvecklas i ridningen.

"Surrutan" hittade jag på www.hippson.se . Det handlar om att göra aktiva val när man misslyckas med något. Tänk att du rider an mot ett hinder och får ett stopp. Du blir sur på hästen! Då har du hamnat i "surrutan".

När det uppstår problem i ridningen kan du egentligen göra två val. Antingen ställa dig i "surrutan" eller så väljer du att rida mer konstruktivt. Den som är proffesionell gör det senare valet och det är då kunskap och utveckling förs framåt.

Vi pratade också om tre viktiga bitar som måste fungera ihop för att ridningen ska bli bra. Ryttaren måste ha tekniken vilket betyder att man måste veta hur man gör en galoppfattning eller halvhalt. ryttaren måste ha fysiken för att klara av och orka med att rida bra. Så måste man också ha den mentala biten för att hantera stress och prestera bra.

Den sista är mycket viktig eftersom hästar är flyktdjur och har lägre stresströsklar än oss. Hästen är mycket uppmärksam på vårt kroppsspråk och är ryttaren spänd och nervös så blir hästen det också.

Det räcker med lite förhöjd spänningsnivå för att finessen i ridningen ska gå förlorad. Men vi märker det inte förrän vi är så spända att hästen försvarar sig.

Summan får väl vara att mer självinsikt för ridningen framåt!

Hej! Tinkle Top's Pico dök upp vid sjutiden imorse efter att ha övernattat i Stockholmstrakten. Observera nu att jag har skrivit ned hela namnet på en lapp för att komma ihåg det.

Om det blir "Tinkle", "Toppen" eller "Pico" återstår att se.

I vilket fall gjorde han så som de flesta hästar gör. Klev ner från luckan på Greens stora och moderna lastbil. Tittade sig lite omkring och följde sedan snällt med till isoleringstallet där Zohar redan stod och väntade.

Farbror Green Chauffören vinkade glatt hejdå och klev upp i lastbilen för att åka hem till Skellefteå igen.

"Tinkle", "Toppen" eller "Pico" klev rätt in iboxen. Gav Zohar en snabb blick och tittade sedan efter om det fanns något gott att äta. Det gjorde det förstås eftersom jag lagt in en rejäl hög med hösilage en stund tidigare.

Efter en minut stod båda hästarna och tuggade på sitt hö och såg ut som att de hade bott i det där stallet jämt!

"Tinkle", "Toppen" eller "Pico" är en New Forestponny född 2005. Ljus fux med halvstrumpor på båda bakbenen och vita kotor i fram. En fin bläs sträcker sig över hela nosryggenoch ner över mulen.

Då han kommer från Holland så har hans mamma och pappa lite annorlunda namn. Pappan heter Wielgerma's Nelson och mamman Moerputten Wanda.

Som gammal New Forestfan jag är så bläddrade jag igenom hans pass för att titta längre bak i tiden och där hittade jag förstås namnen på de gamla kända New Forestponnyerna från England á la 70 tal.

Så även om "Tinkle", "Toppen" eller "Pico" är en modern holländsk New Forest av sporttyp så finns de gamla hederliga New Forestponnyerna av pansarvagnstyp i botten. Så det så!

Som ni såg tidigare i inlägget så var det Zohar som fick ta rollen som sällskapsdam/ lekfarsa. Han har ändå haft lite julvila, hunnit fylla sex år och ska nu sättas igång och få ett par utbildningsveckor med instruktörer i sadeln.

Även fast "Tinkle", "Toppen" eller "Pico" är en långbent ponny på 147 cm så var jag lite orolig att Zohar skulle råka tackla honom vid utsläppet. Zohar är ju genomsnäll men har en väldig hydda. Han har vuxit kollosalt under det senaste året och mäter nu skulle jag tro närmare 175 cm i manken. Han väger nog någonstanns runt sjuhundra kilo dessutom.

När en så stor häst får "myror i brallan" så blir det en hel del krafter som rör sig. Men jag hade inte behövt oroa mig. Kenneth hade åkt runt med traktorn och kollat staketen i den hagen där hästarna ska gå under isoleringen. Samtidigt hade han plogat ett spår runt hela hagkanten. Det var nog bra det för häromveckan när jag skulle gena genom en av de oanvända hagarna så räckte snön till midjan...

Hästarna hälsade snabbt på varandra när de släpptes och tog sedan en liten runda längs det plogade spåret. Därefter var det lugnt.

Nu blir det till att ladda för kvällens lektioner och framförallt hoppas på att eleverna kan ta sig hemifrån och inte är insnöade. För mig är det inget problem eftersom jag bor några hundra meter från jobbet. De får bli till att pulsa om inte bilen tar sig ut.

Vi ses!

Hej! 1985 var året då jag åkte på min allra första instruktörsutbildning. De fyra ungdomsledarutbildningarna var genomgångna och jag hade blivit kallad Ulrika ”Parmler” alla fyra kurserna efter som ”Krum” trodde min pappa var Lars Parmler och inte Lars Pernler.

1985 var ett bra år vill jag minnas. Jag hade jättehög lugg och axelvaddar. Den första amerikanska rymdfärjan, Discovery, sändes upp i rymden, Lill Lindfors tappade kjolen i direktsändning och Ronald Reagan valdes till president för andra gången. Vi spelade AHA, Dire Straits och Tears for Fears på våra skivspelare. Men årets låt var ändå Live AID- We are the world.

I mitten av sommaren när det var som varmast och gräset var alldeles torrt och gult packade vi (jag och Anette) bil och transport och åkte mot metropolen Vetlanda för att gå på kurs. Pappa v ar förstås chaufför! Jag kammade ner den höga luggen och tog med mig Victor som var en D-ponny av rasen New Forest, född 1970 till kursen. På vägen ner svängde vi förbi Eksjö för att hämta upp Anettes häst som hon fått låna av familjen Gelinder. Ett vitt D-ponnysto som var korsning mellan arab och lippizaner och hette Zesana.

Vetlanda var orten där Lena Philipsson suttit vid sin symaskin och sytt kläderna till sina framträdanden i melodifestivalen. Där fanns förutom den stora ridanläggningen några små hus och ett stadshotell av äldre modell.

På packlistan som vi fått hemsänt till oss stod medtag cykel. Vi förstod ganska snart varför. Det var nämligen en bra bit (och då menar jag en bra bit) mellan vår inkvartering på stadshotellet och stallarna.

De där veckorna kom vi att cykla nästan mer än vi red. Vi cyklade och morgonfodrade, åt frukost, hade teorilektioner, red, åt lunch, red, höll lektioner, åt middag, hade teori och så vidare. Allt var naturligtvis varannan gång i stallet och varannan gång på hotellet. Jag är säker på att de hade gjort så med flit. Vi hade lätt kunnat ställa upp i Vätternrundan i anslutning till den där kursen och mina benmuskler svällde till minst det dubbla.

Jag kommer inte ihåg vad alla lärarna hette. Men Hans Olof ”Otto” Ottosson kommer jag ihåg. Han var stor och respektingivande med en mullrande röst men också väldigt snäll! Sten hette en och så hade vi en kvinnlig lärare också som hette Inga Lill. Yngwe Björling var med och arrangerade. Jag minns också att matmor Paula hade peruk vilket vi tyckte var högst intressant. Inte för att det var en peruk utan för att den var högst ovanlig i sin utformning…

Det var en stor anläggning vi huserade på. Där fanns plats för 160 hästar och man hade stora tävlingsarrangemang. Bland annat Ponny SM och Ponny EM i hoppning och dressyr. Vi red både hoppning, dressyr och fältritt på kursen. Hoppade fasta hinder på terrängbanan och vattenhinder på den stora hoppbanan. Dressyr red vi på dressyrbanan som låg i en gles dunge av tallar som skuggade skönt i högsommaren. Vi hade också lektioner för varandra, både teoretiskt och praktiskt.

Förutom ridning, plugg och teorilektioner så hann vi med att slänga varandra i vattengraven och göra en massa andra bus. En dag råkade det olyckligt bli en brand på hotellet. Någon glömde en doppvärmare i en kastrull och hela mellersta våningen rökfylldes. Jag glömmer aldrig när den stränga hotellföreståndaren kom ut sist ut från hotellet helt svart i ansiktet och med håret på ända. Hon blev inte direkt mildare efter den incidenten.

Åren efter det fick eleverna på ponnyettan sova i husvagnar istället. Med det slapp de cykla!

Sista dagen på kursen tvingade vi våra ridlärare att tävla mot varandra i barbacka höjdhoppning. Men det var förstås efter att de skrivit under våra betyg!

Det var en mycket rolig kurs, en av de roligaste jag varit på. Men den var också mycket hård och när den sista dagen kom så var vi väldigt trötta, både hästar och ryttare. Det var skönt när pappas gröna Volvo rullade in på stallplanen och vi kunde börja tänka på hemfärd.

Till sist satt vi i bilen. Hästar och grejor var i packade. Jag sprättade upp kuvertet med betyget och vecklade upp pappret. Där stod mycket lämplig och jag var nöjd hela vägen hem till Uppsala.

Den hösten fick jag mina första alldeles egna lektioner på ridskolan. Året efter åkte Victor och jag på Instruktörskurs på Strömsholm som enda deltagande ponnyekipage. Men det är en annan historia.

Hej! Igår började vårterminen på ridskolan. Vi lär dock få se en hel del barn i stallet på dagtid hela veckan eftersom skolorna har stängt fortfarande. Vad kan vara bättre än att tillbringa loven i stallet hos hästarna!

Själv var jag bortrest över några dagar och kom hem mitt på dagen idag. Så Sara fick starta upp mina måndagsgrupper igår. Jag hoppas hon var sträng! ;)

Jag har fått en rapport från Chili i hans nya hem. Han har varit ute på långa galopper i lössnö och varit pigg och glad.

Just nu går en del tid åt till att uppdatera hemsidan till våren. Om ni inte hittar saker som legat under nyheter så kan det hända att de ligger i artikelarkivet.

Idag har jag uppdaterat lite på hästarnas sida. Chili och Felix har ju fått nya hem och Monark togs bort i höstas på grund av en skada. Dessa hästar har nu flyttat till rubriken "gamla hästar".

Strawberry Bob är tillagd i ponnylistan och där kommer förhoppningsvis ännu en ponny att läggas till inom kort.

Imorse lastades en D-ponny som vi köpte innan jul nere i Danmark. Han är nu på väg hit och kommer få övernatta på lämpligt ställe under vägen.

Ponnyn är en fux med fyra vita ben och bläs och ett väldigt långt namn... Det börjar på Tinkle... och slutar på Pico med någonting emellan. eller så var Pico i mitten... Om det ens var Pico. Jag minns faktiskt inte om jag ska var helt ärlig. Det är mycket lättare när hästar heter Brunte!

Han är iallafall D-ponny.

Har vi tur så kommer han vid sextiden på morgonen. Men förmodligen kommer han klockan tre på natten. Det brukar vara så. Vi får väl se när det blir! Rapport om avlastningen kommer :)