Hej! det får faktiskt bli ett reprisinlägg idag. Jag tittade tillbaka i menyraden som finns i bloggens högerkant. Där kan man klicka på "dagens inlägg" för ett, två och tre år sedan. Nedanstående inlägg är från 18 februari 2009 och jag lägger in det igen eftersom jag tänker väldigt, väldigt ofta på min allra första sköthäst Sirro. ...och så undrar jag fortfarande hur jag fick Räkan så medgörlig...

-Alla som ska rida!

Räkans röst ekade mot stenväggarna i lektionsstallet på Eke Ponnystall. Jag spände sadelgjorden på Sirro och gick ut ur spiltan och bort genom den vindlande stallgången mot fönstret utanför Myrans box.

Där satt Räkan med den lilla svarta anteckningsboken i handen. De andra eleverna stod redan i en halvcirkel runtomkring och väntade ivrigt på sin tur att välja häst till dagens lektion.

I boken stod alla elevernas namn i tur och ordning. Då vi bytte häst varje gång så fick vi turas om att välja först. När man hade valt först så flyttades man längst ned på listan och så där rullade det på.

Idag skulle jag få välja trea från slutet och jag kände mig lite nervös. Inte för att det var någon häst jag absolut inte ville rida på utan för att jag så gärna ville att Sirro skulle finnas kvar när det var min tur att välja.

-          Lyssna nu så säger jag vilka hästar som finns, sa Räkan och så räknade hon upp Skajan, Manna, Nasser, Monne, Mazurka, Sirro, Rockie, Rommy, Jasmine och Bestman.

Det var Gabbis tur att välja först. Hon tänkte i högst två sekunder innan hon sa –Monne! Så skuttade hon glatt bortåt genom stallgången iklädd sina blå och vinröda benvärmare för att tränsa sin häst.

Rommy, Jasmine, Nasser, Rockie och Bestman valdes därefter.

Så var det bara en elev före mig. Jag trampade nervöst i stövlarna och höll tummarna hårt för att hon inte skulle välja Sirro.

-Vilka fanns kvar nu då? Frågade hon.

Räkan suckade och räknade upp Skajan, Manna, Mazurka och Sirro.

Eleven tänkte en lång stund och Räkan suckade igen.

-Manna, sa eleven plötsligt och  Räkan gjorde en anteckning bredvid hennes namn i boken.

Så var det min tur.

-Sirro! Sa jag utan att tveka.

Räkan spände ögonen i mig.

-Ullis, du har ridit Sirro sju gånger i rad redan. Nu får du nog välja någon annan häst.

Någon annan häst, tänkte jag. Men det var ju Sirro jag ville ha.

-Sirro, sa jag igen och tänkte på den lilla fina svettfuxen som redan stod sadlad där borta i sin spilta.

-Någon annan som vill ha Sirro? Frågade Räkan och tittade på de övriga två eleverna som stod kvar för att välja häst. Ingen sa något.

-Okej då, du får väl rida Sirro idag också. Men nästa gång blir det en annan häst.

Jag ropade -Tack, och hade redan hunnit halvvägs bort till spiltraden. Tränset hängde redan på kroken utanför spiltan och jag smackade lite tyst innan jag klev in till världens finaste svettfux. Sirro vände huvudet mot mig och tittade med sina svarta ögon under den långa pannluggen.

Den terminen lyckades jag övertala räkan om att få rida Sirro tio gånger i rad. Antingen tyckte hon att jag var väldigt besvärlig eller så hade hon helt enkelt ett gott hjärta.