Hej! Tänk vad lätt det är att ibland slänga ur sig kommentarer om saker som man inte är riktigt nöjd med och skulle vilja ha annorlunda. Ofta stannar det också där. Man mumlar lite och känner sig småsur istället för att göra något konstruktivt.

För ett drygt år sedan hoppade Sara och jag på utbildningen till Dressyrdomare och nu för tiden går vi under titeln dressyrdomaraspirant. Förutom att gå på de utsatta kurstillfällena så gäller det förstås att komma ut och döma så mycket som möjligt för att verkligen få in det hela i ryggmärgen.

Att gå kursen var ett stort beslut eftersom det är ett stort åtagande att verka som domare. En domare finns till för ryttarna och inte tvärt om. Men både Sara och jag var säkra i vårt beslut. Att vi dessutom nått en ålder där det passar fint att gå runt i domarutstyrsel, fina håruppsättningar och stora örhängen gjorde inte saken sämre.

Att gå den första kursen var jättekul och vi var otroligt peppade för att få fortsätta. Däremot fanns det en detalj som tryckte glädjeruset en aning och det var det faktum att vi fick informationen att det skulle ta upp till 7 år och ibland ännu mer innan vi blir färdiga att göra vår examen.

Istället för att gå hemma och gruffa över att vi skulle bli mer än lastgamla innan vi var klara med utbildningen så skrev Sara och jag ihop en motion till  Svenska Ridsportförbundets förbundsstämma som går av stapeln i Göteborg den 15 maj 2011.

En motion kan till exempel vara ett förslag till förbättring av något. Sara och jag eftersöker i vår motion bland annat en utbildningsplan och en tidsbestämning av kursens längd för oss som är blivande dressyrdomare.

Det känns rätt så spännande att se sin motion i listan över alla inlämnade förslag. Nu hoppas både Sara och jag förstås att den leder till något. Men det återstår att se vad stämman säger. Alla årets motioner till förbundsstämman kan du se här.

I januari var Sara och jag åter på dressyrdomarkurs och vi tyckte att det var lika kul även denna gång. Så nu ser vi fram emot förhoppningsvis lite tätare kurstillfällen och examen under en närstående framtid. Ni får alla hålla tummarna för att vår motion får genomslagskraft!

En annan sak som man hör det gruffas en del om är medias intresse eller ointresse för ridsporten. Jag vet inte hur ofta jag hört att det klagas på att det är för lite hästar i tidningar och på TV.

Det är många olika intressen som slåss om medias utrymme och ridsporten som är Sveriges näst största sport efter fotboll är en av dem .

Nu måste jag bara få säga att det faktiskt har blivit en hel del mer ridsport i TV de senaste åren. Inte minst på eurosport om man har den kanalen.

Ridsporten i tidningarna kan man faktiskt till viss del vara med och påverka. Jag brukar uppmana dem som vill läsa mer att också vara med och skicka in bidrag till tidningarna. Uppsala Nya Tidning till exempel är väldigt generösa med att lägga ut det man skriver och skickar in. Jag skrev en del insändare till "Ungsport" under förra året och samtliga kom med i nättidningen och några i papperstidningen.

Så min uppmaning till alla oss gruffare är att handla istället för att gruffa!

Lycka till med det!

Hej! 

När jag var yngre så var jag väldigt intresserad av hästars stamtavlor och då speciellt av rasen New Forest. Det vet ni som har hängt med här i bloggen ett tag.

På den tiden var det inte så enkelt att söka information som det är nu. Internet fanns inte utan man fick gå till biblioteket och sätta sig under lampans sken och läsa stamböcker och anteckna för hand i ett medhavt block.

När jag kom hem så renskrev jag mina papper och ordnade in dem i speciella system i pärmar. Dem har jag fortfarande kvar även om jag idag inte vet riktigt när jag skulle vilja sätta mig och läsa dem… Men det är så många timmars jobb bakom att det känns svårt att bara göra sig av med dem. Jag antar att de kommer att få ligga kvar i sin kartong i garaget.

Picador med mamma Guernica vid Sjövillans stuteri 1984

1984 föddes en liten fuxfärgad och eldig halvblodshingst hos Agneta Sjögren Fredriksson på Sjövillans stuteri. När han var två år köpte jag honom och vi blev varandras. Från den dagen byttes mina pärmar med New Foreststamtavlor mot pärmar med halvblodsstamtavlor.

Jag lånade stamböcker med halvblodshingstar istället och jag skrev av och satte in allt i ordning i pärmarna. När Picador var två år så visade jag honom vid stenladugårdarna i Ultuna och han fick fina vitsord från domaren som var på plats.

Som treåring visade jag honom på treårspremieringarna vid Brantshammars ridhus och den gången fick han gå först i ringen som vinnare. Jag var så stolt över honom och vi blev fotograferade utanför ridhuset med en blågul rosett i tränset! Det ösregnade men det minns jag inget av.  

En dag satte sig hela familjen i bilen och åkte på utflykt för att ta reda på varifrån Picador kom. Vi styrde mot Sjövillans stuteri och svängde till sist in på en stallplan som inramades av Röda stallar.

Parant född 1971, död 1992. E.Ciceron -Pompe.

Det var vinter och kallt men jag kommer ihåg att vi fick ett väldigt varmt välkomnande av Agneta som direkt bjöd in oss i stallet där hingstarna stod. I hingststallet fanns på den tiden bland annat Picadors pappa som hette Parant. Han var en mörkbrun halvblodshingst född 1971 och som hade tävlat i både medelsvår hoppning och dressyr.

Marocco född 1971 e. Montal xx -Polarstern

Där stod också Picadors morfar Marocco som var en fuxfärgad halvblodshingst född 1972. Marocco var efter Montal xx och morfar var Polarstern. Marocco hade tävlat nationellt upp till medelsvår A i hoppning, dressyr och fälttävlan.

Agneta tog ut hingstarna en och en på stallplanen och visade upp dem för oss och lät oss fotografera i lugn och ro. Hon visade oss också runt på gården och vi fick hälsa på New Forest hingsten Robin vilket jag tyckte var en bonus även om jag precis lämnat New Foreststadiet…

Sedan fick vi gå in i stostallet och där presenterade Agneta ett nyfött föl med samma stamtavla som Picador till 75%. Det var också en liten fux med fin bred bläs.

Jag var väldigt nöjd när vi åkte från Sjövillans stuteri och jag tyckte nog att Picador var ännu finare nu när jag hade sett hans ståtliga pappa och morfar. Jag glömmer heller aldrig Agnetas gästfrihet när vi kom och hälsade på. Det var otroligt generöst av henne att ta sig tid med oss och visa alla sina hästar som hon gjorde den dagen.

Idag samlar jag inte längre på stamtavlor. Jag antar att det blivit lite fullt på hjärnkonoret. Nuförtiden kan man dessutom välja hingstar från hela världen och det har blivit mycket mer komplicerat att hålla isär alla olika stammar.

Som tur är finns det gott om experter som kan det där och som jag kan fråga när jag undrar.

Ibland går jag ändå ut på nätet och kollar upp någon häst och för det finns det många bra sidor. Bland annat sidan för Svenska varmblodiga hästen där man kan söka och hitta hästar som är Svenskregistrerade http://www.blup.se/ . Liknande sidor finns i de olika rasföreningarna så för den som är sugen är det bara att ut och leta på nätet!

Hej! I måndagskväll anlände en häst som rest från Umeå och nu skulle få lite rast hos oss innan vidare förd mot Danmark. Hästen kom med Greens fina stora transportbuss som ser mer ut som ett rullande hotell än en hästlastbil. Den skulle jag enkelt kunna tänka mig att bo i!

Chauffören som körde bussen har jag träffat ett antal gånger förut när han lämnat hästar hos oss. Han är en mycket trevlig norrlänning som är väldigt mån om hästarna som han har med sig. Han brukar lasta ur hästen och ge en kort beskrivning om hur resan gått och så säger han alltid att hästen har varit snäll!  

För honom är Uppsala närapå Skåne och ofta den sista anhalten innan han får åka uppåt igen.

Hästen som kom i måndags fick alltså lite rast i Uppsala innan den skulle vidare nedåt Danmark. Att den fick övernatta hos oss berodde på att ponnyn ”Toppen” som vi haft på prov skulle med samma bil vilken skulle avgå imorse. Igår fick de båda hästarna röra på sig ordentligt ute i en stor hage så att de skulle ha lite ro i kroppen inför dagens långa resa sedan sov de gott i vårt isoleringsstall.

På tidig förmiddag idag var det dags att kliva på en annan transport. Då var det ”Martins lastbil” som skulle ta vid. Han kör för en Dansk transportfirma och har också varit hos oss många gånger. De danska chaufförerna är också bra med hästarna och har fina bilar med mycket komfort.

Hästarna lastades utan problem och började sin resa mot smörrebrödens land. För Martin var det hemåt och han kunde lämna Uppsala som han brukar beskriva ligger i Norrland.

För mig har Uppsala alltid legat någonstans i mitten av Sverige. Men var något ligger beror helt enkelt på varifrån man kommer.

Mitten kan helt enkelt vara mitten av mitten eller övre mitten eller nedre mitten eller översta mitten eller nedersta mitten.

Imorgon börjar Uffe träningarna om vi bara kan skrapa ihop tillräckligt många ekipage. Jag själv har varit redo för träningarna i många veckor nu medan andra verkar ligga med täcket över näsan fortfarande.

Hoppas de vaknar till snabbt så man kan få lite välbehövd skäll.

En anledning som man ofta hör som svepskäl till att man inte kan träna är att ”Det går så dåligt just nu”… Men hallå! Är det inte precis då man ska träna. Ibland verkar det som att träningar är någon slags uppvisning… Nä, ut och träna så snart ni har lite tid över och speciellt om det går dåligt!