Hej! Dagens arbetskamrat är Bard, en fin, speciell och numer närapå kritvit ponny som har jobbat hos oss sedan han var sex år gammal. Idag är Bard tjugotvå år och således född 1989.

En rolig sak med Bard är att det inte var vi som hittade honom utan han som hittade oss. En dag ringde nämligen telefonen på kontoret och en tjej undrade om vi inte var intresserade av att prova hennes D-ponny på ridskolan. Vi fick en beskrivning av ponnyn som var en intressant korsning mellan Amerikansk Quarterhäst och Connemaraponny. Det lät superbra eftersom vi just då letade efter robusta ponnyer som var stadiga och kunde bära vikt.

Ponnyn hette Bard, var sex år och hade provat på lite av det mesta vad det gällde dressyr, hoppning och fälttävlan. Pappan som var en Amerikansk Quarterhäst vid namn Page The Bartender fanns det inte mycket att hitta om. Bard fick med sig en hel del från sin pappa dock. Dels den korta men rytmiska traven, sin stora fyrkantiga rumpa, det lite korta och kantiga huvudet och inte minst förmågan att vara vändbar vilket han fotfarande visar när det är skojiga lekar på gång.

Mamman Blackie Glen född 1973 var ett Connemarasto som härstammade från en fin stolinje med Red Granite, född 1923 i bakgrunden. Hon fanns på Gotland och det var också där Bard föddes 1989.

Bard tog färjan över till fastlandet och lastades ur transporten en solig förmiddag 1995. Det märktes att han varit väl omskött och han var fint flätad när han klev ner för rampen på lastbilen. En rad med knoppar på var sida av halsen eftersom manen var så tjock. På den tiden var han en ganska mörk brunskimmel med brun man och svans. Det är så jag tänker mig honom och därför blir jag lika förvånad varje dag när jag möter honom i stallet eller ridhuset och han är kritvit. När hände det?

Bard fungerade fint i ridskoleverksamheten redan från början. Med sin stabila kroppsbyggnad har han varit perfekt även för vuxna som vill rida på lite mindre hästar. När det gäller hinder så har han alltid varit lite misstänksam om det blir för mycket färger och konstigheter men med rätt fart emot och lite lös tygel så hoppar han det mesta.

Därför blev det naturligt att det var i dressyren han gjorde sig bäst. Bard är en fantastiskt fin dressyrponny som har varit ute och tävlat mycket upp till division I nivå det vill säga LA. Trots sin Quartertrav så vinner han poäng på sin lydnad och stadiga form. Nu är det ett par år sedan han var ute och tävlade men här på hemmaplan hoppar han gärna in och tävlar om någon har lust att få sitta på en rutinerad rygg.

Mat är ett av Bard stora intressen och varje kväll vid utfodringen så låtsas han att han inte har fått något när vi drar tillbaka foderkärran genom gången. Han sticker upp huvudet och gnäggar så där snällt som bara han kan. Trots att det ligger hö i boxen så brukar han få en liten portion till bara för att han ber så snällt.

Han har också en liten hemlighet med Gabbi och mig. Eftersom han är så oemotståndlig och bäst så har vi alltid ett gäng sockerbitar i fickan. När lektionen är slut så brukar vi stoppa handen i fickan och sedan viska hans namn precis så högt att han hör. Då vänder han direkt in från spåret för att hämta sin belöning för ännu en dags väl utfört arbete. Det är han värd!