Hej!

Nu stundar våren! Snön smälter så fort att jag faktiskt stod i affären och höll i ett par sådana där vadarbyxor häromdagen. Kunde kanske vara idé att äga ett par så här års. Än så länge är det rofyllt att höra droppet och värma ansiktet i solen.

Men alldeles snart är den här:

(Tävling i Tierp i mars förra året, nästa helg är det dags att åka dit igen)

Hagarna i mars förra året...

Svansen... Jag bävar!

Bereden er för leran!

I en ridsportaffär i staden så säljer man just nu en heltäckande overall som man ska kliva i så fort man ska närma sig en häst. "Skyddar kläderna!" stod det på beskrivningen. Den och pappas gamla gasmask från armén så kanske jag överlever ännu en vår.

Vi får se!

Hästfolk, håll er beredda!

Hej! Enligt min första planering hade jag tänkt delta vid Björklinges Regionala tävlingar med bland annat Medelsvår C:1 idag på förmiddagen men några olika omständigheter gjorde att jag fick tänka om och istället hamnade jag bakom domarbordet vid tävlingen med start klockan åtta imorse. Då som bisittare åt den ordinarie domaren.

För att testa min förmåga så mycket som möjligt försökte jag hela tiden sätta mina egna poäng innan ordinarie domaren satte sina. På så vis kunde jag mäta och jämföra mina tankar och siffror mot hennes. I medelsvår C:1 ingår tjugosju bedömningspunkter samt de fem sammanfattande punkterna under ”allmänt intryck”. Fjorton punkter har koefficient två eller tre dessutom och där är det viktigt att tänka rätt eftersom de siffrorna slår hårt på det totala resultatet. Positivt för höga siffror eller negativt för de låga. Detta gånger trettiofyra då det var trettiofyra starter i klassen.

Programmet tar cirka fem och en halv minut så det är snabba beslut som gäller rakt igenom. Man ska se hela momentet innan man bedömer det med kommentarer och siffror. Puh!

Jag har själv tävlat väldigt mycket ända sedan ponnytiden och vidare på stor häst. Det går inte ens att uppskatta hur många hundra program jag har ridit. Jag har alltid tyckt att det är jättekul att tävla och det har varit ett viktigt mål i min och hästens träning och utbildning.

Att visa upp ett bra program är svårt för att inte säga jättesvårt. Man behöver massor av rutin och det är bara ut och ta tjuren vid hornen. Något som är viktigt är att verkligen lägga tid på att träna och träna på programmen hemma. När man kommer till tävlingen ska programmet sitta så hårt inpräntat i hjärnstammen att man inte behöver ägna en tanke åt vart man ska och vad man ska göra. Först då kan man ägna sig fullt ut år känslan i ridningen.

En annan sak som är svår med dressyr är att jämföra sina poäng mot de övriga som har ridit i samma klass. Många av de andra ryttarna missar man när man sitter på framridningen och värmer upp och av dem man hinner se från läktaren så ser man oftast bara bitar av programmet eftersom man pratar med den som sitter bredvid eller så sitter man med näsan i en stor macka och försöker få i sig lite näring innan nästa klass. I hoppning är det betydligt enkalre då man får fyra fel för en rivning och fyra fel för ett stopp. Detblir inte så mycket att disskutera.

När man har tävlat mycket själv så får man stor förståelse för ryttarnas och hästarnas insats på banan. Det tror jag är bra när man sedan ska ha rollen som bedömare av en dressyruppvisning. Samtidigt borde alla dressyrryttare sätta sig vid domarbordet då och då som skrivare åt domaren till exempel. Då tror jag man får mer förståelse för vilket stort och svårt jobb domaren gör vid en tävling.

I morgon antar jag ytterligare en roll och då som lagledare i Ponnyallsvenskans division III som gör entré för året. Första omgången rids på Lurbo Ridklubbs anläggning. Uppsala Ponnyklubb kommer till start med två lag i serien i år vilket känns roligt.

På morgonen blir det framridningsklass och efter den plockar vi ut fyra lagryttare till varje lag. Själva lagklassen börjar vid halvtvå och beräknas vara klar runt halvsju.

Som lagledare gäller det framförallt att hjälpa ryttare och hästar att hålla nerverna i styr samt hålla ihop det hela. Jag hoppas ni håller tummarna för oss om ni inte helt enkelt kommer upp till Lurbo och hejar på oss från första parkett. Eller så styr ni kosan mot Jälla och hejar på hästarna och ryttarna som 'är där och rider första omgången i division III hoppning istället!

Vi kanske ses!

Dagens ord är Ödmjukhet!

I måndags var Gabbi, Erica och jag iväg på en skojig föreläsning mitt på dagen. Den hette ”Besvärliga människor” och det var också precis vad den handlade om. Föreläsare var Lennart Lindén, en man i 65 årsåldern som bland annat verkat som medlare i flera krig i mellanöstern. Med sig på scenen hade han skådespelaren Morgan Alling. Lennart visade sig vara minst lika full av hyss som Morgan och vi fick uppleva några hysteriskt roliga men också lärorika timmar.

Morgan och Lennart stod för tron att livet är ett drama precis som en film på TV:n. Vi människor tar olika roller och spelar på dem tillsammans med andra människor. Men vi kan också bryta våra roller av egen fri vilja om vi bara blir medvetna om vad vi gör.

Under genomgången av hjärnan så fnissades det en hel del och vi nickade igenkännande. I den blå zonen eller ”reptilhjärnan” går människan på instinkt och flyr eller spelar död. I den röda zonen som går på inlärda beteenden är det ingen idé att försöka diskutera och få ut något vettigt utan man gör bäst i att ”vara tyst, nicka och hålla med”.

Men i den gröna zonen finns potential att föra framgångsrika samtal, förstå varandra och göra framsteg. Så nu vet vi att man gör bäst i att vänta ut rätt sinnesstämning innan man går till attack…

Det var en fin blandning av lärdom, skämt, skratt men också allvar och sorg som gjorde att man kände sig berörd och klokare när man lämnade salen. En av lärdomarna från dagen är nog att det finns fullt av besvärliga människor runt omkring oss och att vi själva också kan vara lite besvärliga:) Låt ingen annan styra vem du är!

När det gäller hästar, hästhantering och ridning så är vår sinnesstämning en väldigt viktigt komponent för att samspelet med hästen ska kunna fungera. Hästen läser blixtsnabbt av din sinnesstämning långt innan du ens har kommit fram till hagen eller boxen. Det syns på hela ditt sätt att röra dig och uppträda.

Därför är det extra viktigt en dag när du kommer till stallet och har haft det stressigt på jobbet eller om bilen har pajat och du är sen, att du stannar upp utanför stalldörren, tar några djupa andetag och skakar loss axlarna innan du kliver in till hästarna.

Att hästarna smittas av hur vi känner oss kan bli väldigt tydligt på en ridskola där vi instruktörer får se samma häst under många olika ryttare. Uttrycket ”Rätt ryttare på rätt häst” finns inte för intet.

En dålig eller för att inte säga omöjlig egenskap för ryttare på vilken häst det än gäller är stress och frustration. Det går nämligen inte att lära en häst någonting under stress eftersom hjärnan inte kan ta in information i det tillståndet. Inte heller det som den redan kan fungerar i det tillståndet.

Man blir nog lugnare och säkrare som person med åren men jag tror också man kan bestämma till en del hur man ska känna sig. Själv har jag blivit något av en expert på att kunna ställa om till kontrollerat lugn när jag ska upp i sadeln. Skrytigt? Kanske, men jag har tränat hårt för att komma dit.

Är man lugn när man rider så blir inlärning också mer positiv för hästen.

En sak som vi ryttare ofta gör är att vi berömmer hästen när den är orolig. Jag tror i och för sig att det är av omtanke man klappar hästen och säger braaaa, när den kastar sig förbi den där läskiga stenen vid sidan av stigen. Men jag försöker benhårt att följa teorin att man ska ignorera dåligt beteende och förstärka bra beteende samt göra hästen trygg genom att vara klar och tydlig i sitt sätt att vara/ leda.

Det var några lösryckta tankar bara…

Igår kväll var det foderföreläsning uppe i cafeterian. I dryga tre timmar höll det på och mellan trettio och fyrtio personer hade kommit för att förhoppningsvis få lära sig något nytt. Jag tycker det var en intressant föreläsning och jag fick många gamla kunskaper avdammade samt en del nya intryck.

Vi började med själva foderbiten och föreläsaren var av den åsikten att hästar ska leva till största del av grovfoder (strå) vilket är naturligt för hästen. Om hästarna får välja själva så tuggar de upp till 18 timmar per dygn. Att hästar bör stå på halm så långt det går för att slippa stressrelaterade problem som magsår och stereotypa beteenden var hon också noga med. Sedan pratade vi litet kort om övriga fodermedel som havre, betfor och färdiga foder.

Därefter skummade vi på ytan av hästens mag- och tarmsystem, fodersmältningsprocesser, enzymer och annat. När jag tog hästskötarexamen och instruktörsexamen så var jag väldigt påläst på detta så det var en hel del gamla hjärnceller som började röra på sig. Har man inte läst något i detta ämne ännu så skulle jag tro att det kändes som rena rama djungeln. Men ändå nyttigt att få se hur komplext hästens matsmältningssystem fungerar. Mellan 48 till 64 timmar från tugga till träck!

Foderrelaterade sjukdomar tyckte jag var intressant. Nuförtiden finns det stora sjukdomsproblem hos hästar som får foder i fel mängd eller med fel innehåll. Bland annat har det blivit allt vanligare att hästar får problem som liknar Diabetes 2 typ. Jag har för mig att det är likadant hos hund och katt. Man kanske kan likna detta vid ett välfärdsproblem liksom hos oss människor. Men det är ändå vi människor som har ansvar för att våra hästar får i sig rätt foder och mår bra.

En del prat om fång blev det också. Vilket är intressant och viktigt. Nya rön kommer hela tiden. Föreläsaren pratade mycket om olika sockerhalter i gräs under olika årstider samt i foder. Samtidigt läste jag en artikel i en tidning häromdagen där man sa att sockerhalterna inte var boven i dramat. Jag ska följa de olika rönen med stort intresse framöver!

Avslutningsvis lite beteendestörningar som krubbitning och boxvandring. Dessa utvecklas oftast för att hästen utsatts för stress eller haft för lite att göra (för lite att äta och sysselsätta sig med). Själv upplever jag att dessa beteenden ändå är långt mer ovanliga idag än vad det var för tjugo år sedan och jag tror det beror mycket på ökad kunskap i hur vi ska hålla våra hästar. Vi har en krubbitare i vårt stall, Uniek. Han var krubbitare redan när vi köpte honom och detta är ett beteende som hästen har med sig hela livet. Men med regelbunden motion, hagvistelse och mycket att äta och tugga på så går det att hålla rätt så bra i schack.

Föreläsaren hade en teori om krubbitning som gick ut på att fölet tagits för tidigt från mamman och upplevt stress. Inget som jag någonsin hört talas om förutom något liknande hos kattungar. Men för Unieks del kan det väl ge en del sympatier och vara värt några extra klappar. Det skulle han säkert gilla!

Hej! Idag är det vårsol som strålar från klarblå himmel. Hästarna står i sina hagar och bara blundar. Lite lek hinns det med förstås men mest är det lugn och ro.

Hej! Idag har jag följt några olika tävlingar på www.equipe.nu som är ett datasystem som lägger ut löpande resultat i princip i samma sekund som ryttare och häst har avslutat sin ritt.

På större tävlingar läggs också filmer och fotografier ut på deltagare och pristagare.

En spännande tävling som jag följt är Svenska Mästerskapen i inomhushoppning där flera ryttare från Uppland deltagit under veckoslutet. Det har varit massor av klasser ända sedan i onsdags och under helgen har det ridits förfinaler och finaler för Juniorer, Unga Ryttare och seniorer på hissnande höjder.

Jag har också kollat in resultaten hos Enköpings Ridklubb som arrangerat första omgången i division I ponnyhoppning. UPK har inget lag med där i år men jag känner igen många av ryttarna och ponnyerna som varit med. Seger i den första delomgången blev det till Aros RS, grattis till dem!

Imorse vid femtiden lastade Hanna sin Calle och åkte upp till Högbo ridklubb. Tidiga morgnar är väl baksidan av att åka på tävling… Jag var så nyfiken på hur det gått för dem så jag klickade mig in på Högbos tävlingar via Equipe och fick se att de fått rosett för sina rundor i både enmetersklassen och i en och tio klassen.  

Ja, det kanske skulle kunna vara baksidan med Equipe då… att man inte får smälla av en god nyhet när man kommer tillbaka till stallet, för alla har redan kollat på resultaten i sin dator. J

Vi pratade om det där med propositioner starlistor och resultat för ett par dagar sedan. Idag är det så enkelt att hitta informationen och att anmäla sig är rena barnleken. Vilket vi är tacksamma för förstås men eftersom vi ”gamlingar” gillar att berätta om hur det var ”förr” så berättade vi i alla fall för dem som orkade lyssna om hur det var då.

Ni som var med då kanske minns följande (För lääääänge sedan allstå…)

• Det lilla häftet med propositioner som man kunde beställa hem. Där hittade man alla tävlingar som var på gång. Man kunde också hitta propositioner i tidningen Ridsport.
• Blocket med anmälningsblanketter som man beställde från SVRF. Man fick bara skriva på originalblanketterna!
• Blocket med hästägarförsäkran som man också beställde från SVRF. (Rätta mig om jag har fel…)
• Startlistorna anslogs på tävlingsplatsen och dem fick man se när man kom fram. På plats kunde man se vilka som skulle starta och vilka som var strukna. Sen var det bara att skena tilltransporten eftersom man naturligtvis alltid startade bland dem första. Eller är jag ironisk då?
• Resultaten… Ja dem skrev man själv i sitt uppkopierade program som man fick i sekretariatet. Var det en lite större tävling så kunde det hända att resultaten fanns med i något nummer av ridsport.

Så var det och vi var nöjda med det! Det fanns inga datorer som var mindre än ett vardagsrum. Det fanns inga mobiltelefoner. Man kunde fortfarande göra blåa ”spritkopior” som luktade så där gott.

Luften var inte fylld av elektronik på resa helt enkelt och livet gick aningens stillsammare.

Nu för tiden vill folk ha resultaten innan klassen ens är klar…

Fast jag kan hålla med om att det är rätt så praktiskt.

Gemene man/kvinna har ju lite olika rädslor som man kanske inte alltid har någon bra förklaring på. En rädsla som jag har är att ”fastna” i mina kläder. Bara därför så händer det mig gång på gång…

Ridstövlar med dragkedja till exempel. Har man en gång börjat med dragkedjeförsedda ridstövlar så vill man aldrig byta eftersom det blir så hudnära och bra passform på dessa. Däremot är det ett ständigt gissel med dessa dragkedjor som slits ut och går sönder speciellt dagen före tävling. När dragkedjorna går sönder så sker det alltid ungefär mitt på stöveln och bara när man har den på sig. Detta gör att stövlarna sitter stenhårt fast på fot och vad och tack vare den tajta passformen så finns det inte en möjlighet att dra av dem från benet. Jag vet inte hur många gånger jag har funnit mig själv sitta fast i stövlarna och hur jag senare har liksom legat på golvet i korridoren medan mina vänner har stått i andra änden av mig och slitit och dragit för att jag ska återfå min frihet. Det brukar ändå alltid sluta med att man får slita itu själva dragkedjan och sedan åka till skomakaren och skämmas.

Eller hjälmen… En gång låste sig spännet på min hjälm och jag kunde bara inte få upp det hur jag än försökte. En slags dödsångest sköljde över mig medan jag stod där och pillade. Jag menar, vem vill sitta fast i sin ridhjälm resten av livet? Med fingrarna runt spännet hastade jag in i korridoren för att hitta snabb hjälp. Där mötte jag Gabbi som löste problemet på några sekunder. Jag kände stor lättnad och efter det så provar jag alltid spännet minst två gånger innan jag stiger upp på hästryggen. För det är ju bra att veta om man behöver känna fastihjälmenskräck eller inte.

Just nu är det i min röda jacka jag fastnar. Jag vet att på ett speciellt ställe på dragkedjan så vill en bit av fodret smita in och kila sig fast mellan tyget och dragkedjan. Sedan sitter det som berget och jag blir iskall. Jag menar vem vill kava runt i en jättetjock röd täckjacka i mitten av juli och 26 graders värme? Inte jag i alla fall. När jag står där i korridoren med jackan fast på kroppen och blekt ansikte och en fängslande känsla, fast inte en bra sådan så skäller Gabbi på mig och säger att jag måste dra upp dragkedjan försiktigt. Jag vet!

Snart blir det vår och jag får ta på mig en annan jacka att fastna i. Mina stövlar är just nu hela och hjälmen testas som sagt dagligen. Undrar om man kan fastna i ett par ridbyxor?

Hej! I måndags beskrev jag gamle trotjänaren Bard så här; "På den tiden var han en ganska mörk brunskimmel med brun man och svans. Det är så jag tänker mig honom och därför blir jag lika förvånad varje dag när jag möter honom i stallet eller ridhuset och han är kritvit. När hände det?"

Bard anno 2010, 20 år

Så på eftermiddagen samma dag när jag bläddrade igenom en hög med papper och annat så råkade jag på ett gammalt fotografi av honom. Han såg ut precis så som jag försökt att beskriva för er. "Ah, där är han ju!" tänkte jag.

Bard anno 1995, 6 år

Ni kanske visste att den allra första skimmelhästen fick sin färg genom en genmutation. Den hästen föddes för flera tusen år sedan och människorna blev så förundrade inför färgen att  de startade en avel på vita hästar. Idag är ungefär var tionde häst i världen skimmel .

De vita hästarna höjdes till skyarna och blev eftertraktade att ridas av kungar och andra storheter.

En avblekbar skimmel föds som fux, brun eller svart. Ibland kan man se några små vita hår runt ögon och mule som avslöjar att hästen kommer att bli vitare och vitare med åren. De flesta avblekbara skimmlar är helt vita när de är mellan sex och åtta år. Men några behåller den grå färgen längre.

Ross 2008, 6 år

Här är en bild på Ross när han var sex år och fortfarande bodde på Irland. Redan då hade han tappat det mesta av den svarta färg och var vad man kallar "apelkastad". En apelkastad häst har ljusa runda ringar på mörkare botten.

Ross 2010, 8 år

Här är Ross i somras, åtta år gammal och med betydligt större vita fält. Jag skulle tippa på att han är helt vit inom ett par år.

Ronaldhino 2010, 8 år

En dag satt jag och red i ridhuset på Ronaldhino när en gammal bekant kom upp på läktaren. Hon tittade en stund när jag red och sa sedan "Vilken fin häst!  Men var tog den andra hästen som du hade vägen?"

Vilken andra häst undrade jag. Det har ju passerat en och annan under åren.

"Den där mörkgrå som du hade förra året!" sa hon.

"Ja, men det är ju den jag sitter på" blev mitt svar.

Hon tittade konstigt på mig.

Ronaldhino 2006, fyra år

När jag kom hem tittade jag på några gamla kort och förstod vad hon menade.

Pajas 1994, 5 år

Det finns vita hästar som föds med sin vita färg också. Bröderna Pajas och Sorbits föddes vita med roliga svarta fläckar spridda över bakdelen. Till skillnad från de avblekbara skimmlarna som har mörk hud under de vita håren så har/hade  Sorbits och Pajas rosa och ljust skinn.

De fina svarta fläckarna visade sig vara avblekbara och efter några år så syntes inte ett spår av dem på varken Sorbits eller Pajas.

Sorbits 2010, 20 år gammal

Det finns en massa att lära sig om hästars färger. Vissa färger är till exempel typiska för hästens ras. Ibland är en färg dominant och kan slå ut en annan när man avlar på två hästar med olika färganlag. Det finns massor av färgfakta på internet!

Vita hästar är vackra! Men en baksida med det vita är den ökade risken för att utveckla melanom, eller cancer som vita hästar har. Bland gamla skimmlar så tror man uppskattningsvis att tre fjärdedelar har melanom i olika former och grad. Hos hästar med andra färger är den cancerformen mycket ovanlig. Tack och lov är det inte alla melanom som sätter sig så att hästen har besvär av dem och många skimmlar kan leva ett gott liv i många år trots sina melanom.

Hej! Den 16 mars blir det foderföreläsning hos Uppsala Ponnyklubb för alla er som vill lära er mer om foder förstås men även om hästens mag- och tarmsystem och hur fodersmältningen går till. Foderrelaterade sjukdomar och hästens beteende relaterat till foder är också punkter som kommer att tas upp under kvällen.

Det finns hur mycket olika foderpreparat som helst till våra hästar. Men det allra viktigaste är ju att hästen får tillräckligt mycket av stråfoder som är hästens naturliga födoämne. Vi kan ge våra hästar stråfoder av lite olika sort exempelvis som hö eller hösilage. Det som skiljer de två åt är hur mycket vatten som finns kvar i stråna. På sommaren kan vissa hästar leva helt och hållet på bete (gräs).

Innehållet i en till exempel en bal med hösilage kan variera mycket. Vilka sorters gräs som balen innehåller ger det olika smak och näringsinnehåll. Grässorter som hästarna tycker är goda är till exempel Timotej och Svingel. Om gräset skördats sent och till och med har blommat så brukar smaken bli sämre och näringsinnehållet lägre. Vilket väder det varit under sommaren innan skörd och hur marken gödslats och skötts om är en annan komponent för hur näringsinnehållet blir.

En ponny, en fjordhäst, ett dräktigt halvblod och ett fullblod kan ha väldigt olika näringsbehov. Den lilla ponnyn kan bli väldigt sjuk av ett hö med för högt näringsinnehåll medan stoet som ska få föl behöver massor av bra hö för att fölet ska utvecklas och bli friskt i framtiden.

Visste ni att välfärdssjukdomar blivit allt vanligare även bland våra hästar. Våra hästar lider av övervikt och olika kroppsliga sjukdomar på grund av att vi utfodrar dem fel.

Själv gillar jag att hålla utfodringen enkel. Så mycket strå som möjligt av rätt kvalitet till rätt häst. Dels för att hästar behöver en massa fibrer för att mag- och tarmsystemet ska fungera, och så för att de ska ha något att göra när de står i boxen. Men inte minst för att det är naturligt för hästarna att tugga strån under stor del av dygnet.

Hoppas ni vill komma och lyssna! Inbjudan hittar ni här;

http://www.uppsalaponnyklubb.se/forelasningarfoder.pdf

Den 16 mars är en onsdagskväll och föreläsningen börjar klockan 18.00 Medlemmar i UPK betalar 80 kronor men hästintresserade från andra klubbar är naturligtvis också välkomna och för er kostar det 120 kronor. I priset ingår kaffe/ läsk och fikabröd. Betalning på plats, ta gärna med jämna pengar.

Anmäl dig på upk@telia.com