Hej! Den här årstiden brukade vi ta med oss hästarnas vojlockar och träns för att sätta oss på baksidan av stallet vid ridskolan på Eke Gård. Där satt vi skötare i solen och putsade tränsen eller kardade vojlockar medans vi pratade och fnissade. Ibland satt vi bara där lutade mot stallväggen och lät solen göra gott.

Janne var så noga med att det inte fick vara något spring genom bakdörren på stallet. Vi skulle gå runt annars blev det bassning. Det hände att vi smet genom dörren ändå när vi trodde att ingen såg. Det var väl i stort sett det enda bus vi vågade oss på. Dessutom så blev vi alltid upptäckta!

På baksidan fanns också ”barackstallet”. Helt enkelt en gammal barack som var ombyggd till utomhusstall med plats för fyra hästar. Hästarna hade halvdörrar och kunde stå och se ut över omgivningarna. Det var rofyllt att se på hästarna som stod där. Victor flyttade ut i barackstallet någon gång under det sista året som ridskolan fanns där på Eke. Han hade fått problem med luftrören och mådde bra i friska luften. Det var lite ensamt att sköta om honom därute men också skönt ibland att få lugn och ro.

Den tiden som jag inte tillbringade i spiltan hos Sirro var jag antingen i uteboxen hos Victor eller så satt jag väl som sagt där på baksidan och njöt av att sommaren var på väg. Vi hade uppvikta ridbyxben och tygskor och vi skrattade mycket.

Vi red på utevolten och gruset knastrade under hovarna. I hagarna bredvid lyste maskrosorna gula och borta på udden fanns det där uthoppet som jag så gärna ville prova.

Ridskolan var inrymd i en gammal ladugårdsbyggnad och det fanns inga utrymmen för oss att ha våra saker. Därför fanns ett par baracker uppställda på stallets framsida där inne fanns krokar där vi kunde byta om och hänga upp våra väskor, påsar och kläder.

Jag kommer ihåg att det en period försvann mat ur påsarna som vi hade där. Smörgåsar var borta och mattermosen tom när vi satt oss för att äta lunch. Vi blev så arga när maten var borta och vi fick gå hungriga den dagen. Efter ett tag upptäcktes det att en av flickorna i stallet smög in och åt upp våra matsäckar. Idag när jag tänker tillbaka så tycker jag det känns så fruktansvärt sorgligt att det fanns någon stackare som var så hungrig att den måste smyga runt och äta upp andras mat.

På en ridskola finns det alltid plats för alla och några som kommer till oss har det jobbigt hemma eller i skolan. Då kan stallet var en fristad där man verkligen får vara sig själv.

På ridskolan vid Lunda har vi grovt räknat runt tvåhundra besökare varje dag och ändå lyckas vi hålla en familjär stämning tycker jag. Och trots att det rör sig flera hundra personer i anläggningen varje dag så har man en önskan om att man ska kunna lägga sina saker var som helst utan att det finns risk att de försvinner.

Tyvärr har vi under en tid nu haft tråkigheter i form av att kläder och saker har försvunnit. Två gånger har det varit jackor, en gång en ridhjälm och en ridväst och nu senast ett par skor och en väska. Stölderna har inträffat under olika veckodagar och tidigt på eftermiddagen.

Det verkar inte bättre än att det finns någon som har svårt att låta bli andras saker. Någon som är intresserad både av hästgrejor och vanliga kläder av finare märken.

Ridskolan har agerat genom att sätta upp lappar om att man inte ska lämna dyra kläder eller värdesaker i omklädningsrummen. Den som inte har ett eget skåp får gärna låsa in sina saker på kontoret. Vi kan inte göra mycket annat än att hålla ögonen öppna och se till att inte lämna stöldbegärliga saker framme. Men tråkigt är det och jag hoppas det upphör nu direkt!

I och med detta så har vi funderat över om det går att få tag på värdeskåp som vi kan ha i klädrummet i stallet. Det ska i så fall vara sådana som man stoppar en femkrona i för att få ur nyckeln. Vi har nämligen provat den andra sorten förut och när vi höll med lås och nycklar så försvann dessa på ett par veckor och när eleverna själva skulle ha med sig lås så var det ingen som använde skåpen. Hör av dig till oss om du har tips på skåp.

Hoppas nu på en trevligare fortsättning på detta och passa på att ta med tränsen ut på gräsmattan för en stunds puts och fniss!

 

Helena

15 maj 2011 23:10

Eke..ja det var tider det. Jag har dock inget minne av att någon tog mat, men jag drabbades kanske inte. Men det andra kommer jag ihåg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...