Hej! I morse parkerade jag på framsidan av stallet vid Eke Gård. Jag var där för att hålla en lektion. Stallplanen ser exakt ut som den gjorde då ridskolan jag red vid höll till där och så fort man sätter ner foten på marken är man på något vis tillbaka i barndomen.

Där på stallplanen hände det att vi ställde upp hästarna på rad för att rida på skötarridning om söndagarna.  Idag gick jag på gruset runt hörnet vid privatstallet dit man oftast bara hann slänga en nyfiken blick när dörren råkade stå öppen. Dörren var svart med en gul skylt och texten ”privatstall, tillträde förbjudet”. Jag hade stor respekt för orden.

Till vänster låg den lilla hagen där shetlandsponnyn Myran brukade gå och den gamla stugan som stod där är fortfarande kvar men det mesta av taket har rasat in.

En bit ner på vägen tog jag de sista bilderna på Sirro precis då ridskolan skulle avvecklas och dagarna innan han flyttade. Den dagen var det väldigt varmt och jag hade blå jeans som var alldeles för tjocka en varm sommardag. Sirros man var lång och rufsig och jag tänkte på att jag hade behövt rycka den för han såg så oborstad ut. Jag hade alltid lagt mycket tid på att rykta honom och hålla honom fin.

Idag när jag gick där tänkte jag på korten som jag tog och har kvar och på hur sorgligt det var att det var sista gången jag stod bakom stallet med min sköthäst.

Just idag så regnade det lätt och lukterna av sommar och häst var så tydliga. Tänk vad dofter kan väcka minnen och känslor.

Hästarna som fanns på Eke är förstås borta nu även om minnena av dem fortfarande är väldigt tydliga. Men av alla människor man lärde känna och träffade så ofta och nära är många kvar som vänner för livet.  

I sommar har jag tänkt skriva ihop något om oss hästtjejer som växte upp i stallet på Eke. Om hästarna och vännerna. Om den fantastiska tid vi fick som barn och hästtjejer. (Och killar med för den delen!) Jag är så glad att jag har med mig allt det genom livet.

 

helena

14 juni 2011 22:57

Du är så bra på att skriva. Jag blir lite tårögd när jag läser minnena av vårt älskade Eke. Det är verkligen sant, lukter kan framkalla minnen jätte snabbt, de går rätt in i känslohjärnan som jag tror heter Hipppocampus.

Ulrika Pernler

15 juni 2011 20:43

Åk dit och sätt dig ett slag på bänken utanför stallkontoret och slut ögonen så är du där!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...