Hej! Ikväll är jag just hemkommen från Strömsholms Ridskola och två väldigt roliga och givande dagar på Tränarutbildningen. Men om det berättar jag mer sen.

Idag när jag kom hem och hämtade hem mina mail så hade min kusin Helena spunnit vidare på temat 70-tal. Detta efter att ha läst mitt inlägg om ordstäv i stöv. Helena var och är en inbiten ponnyfantast av äkta sort. Jag har inte frågat om jag får lägga ut detta men eftersom Helena har ”hotat” att hacka min blogg för att skriva ett inlägg så vågar jag inget annat.

Så här skrev hon:

På temat nostalgibloggar tycker jag att det saknas ett avsnitt...! Det om de lindade pannbanden! Och nosgrimmorna! Som lindades med plastband i sicksackmönster i olika färger! Finns det nå´n mer än jag som ännu kan linda pannband!?!?! Skulle knappast tro det! Finns det ens plastband att köpa längre?! Tror att Sam var sista ponnyn i världen som hade lindat pannband + nosgrimma (ända in på 2000-talet)! Hur kunde detta hantverk dö ut?!

För att inte tala om mina Stockholms-kompisar som satt och VÄVDE pannband med
små, små glaspärlor. De vävde hästens namn mot lämplig färgad bakgrund och
sedan fäste man pärlväven på läderpannbandet! Hur avancerat var inte det! Min
kompis vävde världens finaste pannband till min ponny och det har jag ännu kvar
i någon gömma!

Och varje häst hade förstås alltid "sina" egna helt unika (?) färger på pannband och nosgrimma! Vart tog allt detta vägen?!? Där tycker jag nästan att till och med stöv-skrivandet ligger i lä!!!

På bilden för att visa lindade pannband ser ni min (Ulrikas) sköthäst Sirro i sitt pannband som dock inte var lindat med plastband utan lite mer exklusivt band i sammet.

Men 2011 års ridhjälmar ska vi allt behålla på.... För på min ridskola på Gotland fanns det hjälmar att låna om man inte hade någon egen... Så som det ska vara på ridskolor! För där ska man ju rida SÄKERT!

De äldsta hjälmarna var gjorda i kartong tror jag, och man kunde liksom klämma ihop dem så att de nästan blev platta genom att man tryckte på sidorna på hjälmen.



Man satte fast hjälmen enkelt på huvudet med ett gummiband under hakan. Ungefär som dagens kräftskive-hattar. Fast de såg förstås ut som ridhjälmar och
SJÄLVKLART hade de SAMMET utanpå!!! Det var helt enkelt ett MÅSTE med SAMMET på den tiden! Ja, det var tider det! Jag tror att de hjälmarna skyddade ungefär lika mycket som dagens pagefrisyrer! Eller t o m mindre, för den hårda skärmen lär visst ha kunnat slå av näsbenet på ryttaren om man föll av....

 

En liten blick på populära sjuttio- och åttiotalshjälmar. Gudrun, Matte, Eva och Susie om jag inte minns fel.  Ponnyn hette Misty.

Men viktigast av allt var ändå MÄRKET!!!!! För i pannan på hjälmen skulle man
ha märket från Wahlströms ponnyklubb!!! Det hade ALLA!!!

 
Jag tror faktiskt att det var därför som man hade hjälmen - för att ha någonstans att fästa MÄRKET!!! Och det var därför som det måste vara SAMMET på hjälmen - så man kunde fästa fast MÄRKET med nålen!!!

MÄRKET var liksom beviset för att man hörde till och kunde det här med hästar (även om man så bara var 7 år och red sin första termin)!!!

Jag tror att man fick MÄRKET genom att bli medlem i Wahlströms ponnyklubb. Då
fick man också tidningen Ponnyexpressen (?) flera ggr/ år och årsböckerna om Pytteliten och hans äventyr. Det var nästan bättre än julafton när man fick packa upp årsboken som kom på posten!!!

Ja jisses vad mycket alla stackars barn av i dag har missat!!! Dags att göra något åt det!!! In med retro-temat med föreläsningar och hela köret på landets alla ridskolor!!! :-)) ...och det bästa kusin - vore väl att få rida till retro-pris, i alla fall för en lektion eller två!!!

Själv minns jag när tidningen Min Häst kostade 1 krona och 75 öre!!! Och den var säkert inte ett dugg sämre då än nu!



Jag tycker att det är dags för en retrovåg inom ridsporten!!! Med kurser i stöv-skrift, pannbandslindning, barbackaridning i jeans och gummistövlar, praktiska övningar i hur man tar sig igenom ett taggtråds-staket, och allt annat som hörde -70 och -80 talet till!!!

Hästar från den tiden blir kanske svårt att få fram, men en eller annan ridfröken borde man kunna skaka fram tycker jag!!!

Och mig veterligen finns gamla ridhuset på Eke fortfarande kvar. Med stolparna i manegen och allt!!! Nog borde man kunna få hyra in sig där för en eller annan retroridlektion kan man tycka!?

Underskrivet Helena.

Ja ni, jag vet att det är en massa av er som läser här som var med på den tiden då vi lindade pannband och red i gummistövlar och utsvängda jeans. Kom gärna med mer nostalgi! ...Och lektioner till retropris det vore något. 1976 kostade en ridlektion 11 kronor. Fast å andra sidan fick man bara två kronor i veckopeng...

/Ulrika