Alla inlägg den 6 september 2011

Stallvärstingar och Graningestövlar

Av Ulrika Pernler - 6 september 2011 16:42

Hej! Angående inlägget "Dags för en retrovåg inom ridsporten" i onsdags, så kom det många roliga kommentarer efteråt. Jag antar att alla som har varit med ett tag har sina egna minnen från stallet. Det här med alla konstiga kläder och utrustningar som vi burit verkar ligga särskilt varmt om hjärtat.

Jag skulle kunna räkna upp än mer än lindade pannband, hjälmar av papp, uppdragna vita tubsockor med ränder, filtvojlockar, manskapssadlar, gummityglar, uppvikta ridbyxben, enkelsydda träns och popfläta i manen.

Vare sig man är gammal eller ung så får man vara med om skiftningar i modet över tiden. När det gäller hjälmar och annan skyddsutrustning så får man vara glad att utvecklingen går framåt. Kläderna som vi använder idag är både bekvämare och av mer funktionella material. Men fortfarande går det mode i hur de ser ut och om tio år skrattar vi nog gott åt de kläder vi bär idag.

Engla skickade förresten några sköna reflektioner från nittiotalet som jag gärna vill dela av mig utav. Läs och minns!

Hej Ulrika!

Blev så glad av att läsa om retrotiderna, även om jag som tjugotre år gammal inte kan förhålla mig särskilt mycket till 70/80-talet. Men jag vill minnas att det höll i sig ett tag. Jag började rida -96 på Lurbo Ridklubb, och har en hel del minnen som känns flera decennier bort just nu. Ett axplock ur minnesbanken ger följande (och kanske har UPK haft samma "era", vad vet jag?)

* Lindade pannband var givet, så fort dem gick upp så lindades det nya, och
färgerna var precis som Helena beskrev "hästens unika färger". Därtill målade vi borstarna med träfärg i dem oftast två unika färgerna, randiga givetvis, så att alla skulle se vilken häst man skötte och det var helt klart underlättande för "identifikation" i de fall att dem försvann.

* Ledarbiljetter, 1000 varv i ridhuset på helgerna och så kunde man kanske om man lyckades skramla ihop tillräckligt med biljetter få rida på sin älsklingshäst, tillika sköthäst. Smällkalla vintrar stod vi som oftast brukade vara i stallet varje dag i mitten för att skaka liv i fötterna och springa ut till vilsna ryttare och busiga hästar.

* Plasthinkar, en billig plasthink blev alltid bra förvaring för favorithästens
ryktsaker. Helst skulle någon med bra handstil ha skrivit namnet med spritpenna på så att det syntes tydligt vilken hink det var och vilka som var skötare på hästen.

* Graningestövlarna, det finaste man kunde äga! Graningestövlarna visade att man "kunde rida", nåväl, det kanske man inte alltid kunde, men med Graningestövlarna bevisade man på något sätt att man tagit hästintresset litet längre. Jag vill minnas att vi i en grupp alla bar Graningestövlar, samma modell i varierande storlekar, det var så tydligt!

* Stallbästisen (hos vissa finns ju faktiskt detta kvar), den häst som flertalet litade på, älskade att rida och som därtill alltid hade flera skötare på kö. Med ett broderat schabrak med årtal när hästen lyckades vinna tävlingen om att vara allas favorit kände man sig säker på att man kunde rida i lugn och ro under en lektion :)

Sen till något som de flesta ridskolor inte verkar ha kvar längre (och tack och lov för det kanske!) :

* Stallvärstingen, vill minnas att vi hade en ponny som var en mardröm att få när hästarna delades ut lagom till lektionen. Ett sto som inte verkade trivas särskilt bra med att vara ridskolehäst och som därtill var en riktig utmaning att rida åt något håll överhuvudtaget. Oftast var det mer rodeolektion än något annat när man fått henne tillvald och med spagetti i både ben och armar var det svårt att överhuvudtaget hålla sig kvar. Dock var detta sto av väldigt speciell personlighet, vissa veckor kunde hon gå som en klocka, så det var svårt att utröna , men om jag minns rätt så var det aldrig så i de fall jag fick rida henne.

Sådär, slutrensat på nostalgikontot, vi får väl se vad nästa generation skötare och ridskoleelever tar med sig från sin ridskoletid!

Tack för en otroligt bra blogg, följer den hela tiden för att det är så kul att läsa om ridskolan och alla hästarna!

Vi ses ikväll, det är dags för dressyrlektion igen och lyckas jag gräva fram Graningestövlarna så är det dem som åker på, retrostyle!

Vänligen
Engla