Hej! För många år sedan så hade vi en projektanställd i stallet som hjälpte oss att slå ner stolpar till hagarna. Han hade lämpligt nog jobbat en del i sitt liv på en cirkus och han behövde bara svinga klubban en enda gång så satt stolpen djupt i upplandsleran.

Jag slog ner en rad stolpar i förrgår för att dela av en hage och jag kan lova att jag var tvungen att svinga klubban ett antal gånger innan stolparna satt i backen. Men man blir ändå rätt så stolt när de väl står där.

Igår tog jag med mig Gabbi till hagen för att dra tråd på stolparna. Annars blir det ju inget staket. I hästhagar är det som ni vet el, så för att slippa stötar så gör man bäst i att stänga av elen först. Nu är det dock så att vi har väldigt stora hagsystem på våra marker och dessa kräver flera olika aggregat.

Just det aggregatet som går till den hagen jag höll på med sitter en bra bit bort. Så tuff som jag är så bestämde jag mig för att dra trådarna med elen igång. Det är inte första gången jag gör så. På vinterhalvåret händer det att trådar går av. Oftast för att rådjur eller annat vilt tagit en genväg genom hagen. Trådarna är utformade för att ge sig istället för att ställa till skada. Så att laga trådar hör till. Skillnaden är att på vintern har man oftast vantar på sig och då blir stötarna tillräckligt maskerade för att man ska kunna stå ut med dem.

Igår hade jag inga vantar för det är inte vinter ännu. Gabbi och jag fäste änden på tråden genom att dra den ett varv runt stolpen till att börja med så att det inte skulle vara el i trådarna. Jag höll i den stora trådrullen. Så började jag gå längs med stolparna och fästa i tråden i isolatorerna samtidigt.  När jag sedan sträckte trådarna så ändrade såklart den knutna änden läge och lade sig mot de strömförande trådarna i staketet.

Det blir en bra stöt när man håller i en hel rulle eltråd…

Fast om jag ska jämföra stötar så var den där långt ifrån den värsta stöt jag har fått. Jag glömmer aldrig den fången det hade regnat ute och alla trådar var blöta och marken var blöt och till och med luften var blöt.

Jag skulle bara göra rent badkaret i hagen och egentligen inte ens göra något med staketen. Men det är det där med kroppsuppfattning. I vilket fall lutade jag mig framåt med en rotborste i ena handen och stoppade båda armarna i badkarsvattnet så armarna var täckta upp till armbågen. Så började jag skura.

Det gör on i ryggen att stå framåtböjd en lång stund och skura badkar. Så efter ett tag bytte jag ställning och i samma veva som jag tog ett kliv åt sidan lade jag ryggen mot eltråden i staketet fortfarande med båda armarna i vattnet.

Jösses! Det var en stöt som hette duga! Jag kan nästan svära på att det sköt en blixt ut från vardera knäet och att vattnet i badkaret närapå började koka. Den stöten gav energi åt hela kroppen och jag var pigg i nästan en vecka efter det! Jag säger som på TV; prova inte det här hemma!

Nu i dagarna har det sprungit runt en massa gubbar i gula västar och byxor på våra marker. Först trodde jag det var et dagis som hade exkursion. Men sedan presenterade de sig och förklarade att de skulle göra mätningar inför villaområdet som ska byggas på grannfastigheten. Det kommer bli en hel del grävande på våra marker med start redan i vinter. Elledningar och vattenledningar. Elgubbarna tog sina konstiga mojänger och kröp käckt in under eltrådarna i en hage. Jag tänkte precis varna dem när jag tänkte att om några kan något om el så borde det ju vara dem. För jag kan det ju inte!