Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 18 oktober 2011

Professorn

Av Ulrika Pernler - 18 oktober 2011 14:45

 

Hej! Dags för en ridskolehäst att få lite plats igen. Goliath den fina stora skäcken som alla älskar att rida på får bli dagens ridskolehäst. För mig känns det ofattbart att han är fjorton, snart femton år. Jag tror fortfarande att han är fem.


Den gången vi åkte för att titta på hästar till ridskolan fanns det två stora skäckar att välja mellan. Lika fina båda två och fem år gamla. Men efter en vådlig ritt runt ett stort grönt fält med fälttävlanshinder föll valet på Goliath. Den andra skäcken som Erica red på drog järnet runt fältet och fick bli kvar till försäljning.


Så fick vi hem en grön, outbildad femåring att jobba med. Som jag minns det var det inga jätteproblem med själva ridningen förutom att han behövde lära sig grunderna ordentligt. Inget ovanligt med unghästar köpta på försäljningsstall. Dessa brukar snabbutbildas just för försäljning. Varje dag som hästen står hos försäljaren kostar naturligtvis pengar. När man får hem en ung häst från ett försäljningsstall så får man vara beredd på att backa lite och lägga grunderna. Alla hästar ska få den tid de behöver.


Däremot så fick vi ganska snabbt andra problem. Goliath fick en sulinflammation. Det vill säga att sulorna som sitter underhoven förmodligen var för tunna och inte tålde tryck från stenar och annat som han trampade på när han gick. Så därför började hans tid på ridskolan med en lång konvalescens där vi med alla olika medel försökte få bukt med inflammationerna. Sulorna avlastades med hjälp av våra, hovslagarens och veterinärens insatser. Men om sanningen ska fram så såg inte framtiden särskilt ljus ut för vår nya häst och tiden gick.


Tills en dag då han plötsligt var frisk vid veterinärkontrollen. Vi kunde sedan 
sakta sätta igång honom igen. Efter den dagen har han nog inte varit stående på grund av skada överhuvudtaget vad jag kan minnas. Därefter gick det snabbt framåt i utbildningen. Goliath visade sig vara en riktig gentleman som tog hand om var och en som satte sig på hans rygg. Och idag, tio år efter att han kom till oss så är han fortfarande alltid till hjälp för den som rider.


En gång deltog han med en för honom helt okänd ryttare i en clinic för Eva Carin
Oscarsson och jag kommer ihåg att hon gav honom namnet professorn eftersom han så tydligt försökte fundera ut och göra det ryttaren ville. Namnet professorn passar honom perfekt. Goliath kan gå med på alla nivåer och med vilken ryttare som helst eftersom han anpassar sig så fint. Han har gått med på barngrupper på
de allra lägsta nivåerna då det behövts och även om han som är över 165 cm i mankhöjd har en pytteliten sjuåring på ryggen så listar han ut precis vad som ska göras.


Man kan tänka sig att en sådan lugn och snäll häst ska vara lite långsam och ”tråkig” men så är det verkligen inte. Goliath är en häst som ofta figurerar på prisutdelningarna runtom på länets tävlingar. Främst i dressyr. Han har startat upp till medelsvår C dressyr och har placeringar upp till LA. I våras fick vi en skadad häst i division II laget på fredagskvällen innan tävlingshelgen. Så jag hoppade upp och red Goliath tjugo minuter på lördagen för att känna igenom honom. På söndagen åkte vi på tävling, startade en regional LA:4 och laget kom tvåa. Precis sån är han.


Sen brukar jag ju avslöja något bus som hästarna brukar göra eftersom jag vet att det roar… och jag har verkligen funderat. Men Goliath gör bara inte bus, förutom i hagen tillsammans med sina kompisar. Han verkar vara fullkomligt nöjd med tillvaron ändå. Jag hoppas vi får ha honom kvar i många år framöver och att många får njuta av att sitta på hans breda trygga rygg.


 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards