Hej! Så här dags verkar vara den tiden då det gärna poppar upp lite sår här och där på hästarna. Säkert för att gräset är slut och de leker mer med varandra istället för att stå och äta. De senaste veckorna har vi fått ta hand om ett par sår av olika art. Samtliga lindriga tack och lov.

Men vad gör man när hästen kommer in med ett sår någonstans på kroppen och är det de stora såren eller de små såren man ska bli mest orolig över?

Små ytliga sår kan man ta hand om själv. Dessa tvättar man bäst rent med koksaltlösning. Är såret så ytligt att hudlagren är i det närmsta intakta så behöver man oftast inget bandage. Man får se lite till vilket väder det är ute. Under höst och vår när det är mycket lera så kan hästen kanske få gå i en mindre uppgrusad hage medan såret läker.

Är det ett större sår, behöver såret sys, är hästen halt, har hästen feber eller är det ett sår som sitter nära en led? Då ska du alltid tillkalla veterinär. I Uppsala har vi det så lyxigt att det finns ambulerande veterinärer som går att tillkalla när som helst.

Innan du ringer; Börja med att försöka se efter hur omfattande skadan är. Om det är blodigt eller smutsigt kan du spola av området med ljummet vatten. Om du misstänker att såret kommer att behöva sys så ska du aldrig tvätta med något bakteriedödande medel som jodopax. Det försvårar för veterinären som ska behandla. Koksaltlösning eller lite oparfymerad tvål tillsammans med det ljumna vattnet räcker bra.

Om såret blöder väldigt mycket så behöver du lägga ett tryckförband som hjälper till att hålla blödningen i schack. För ett mindre sår räcker det att täcka med sterilt bandage i väntan på veterinären.

Kontrollera om hästen har feber eller tecken på smärta så du kan förbereda veterinären på detta. Dessutom måste du ha koll på när hästen fick sin senaste stelkrampsspruta.

Sår delas in i olika kategorier och det kan vara bra att känna till vad det heter.

Sticksår ser ofta oansenliga ut vid första anblicken Såret har ofta en liten öppning vilket gör att de bakterier som kommer in trivs bra eftersom det inte finns så mycket syre där. Sticksår blir snabbt allvarliga om det inte ses efter. Håll koll på hästens temp!

Skärsår behöver ofta sys eftersom huden glider isär och bakterier kan komma in och infektera såret. Veterinären kommer och gör rent såret och syr ihop det. Ibland sätter man också in en dränageslang som leder ut sårvätskan. Om hästen har fått ett skärsår måste du tempa den varje dag tills såret har läkt eftersom förhöjd temp är ett tecken på infektion. Att skärsår är en färskvara! Den skadade huden börjar snabbt dö och ju längre du väntar desto svårare är det för veterinären att åtgärda skadan.

Det händer också att hästar får krossår efter att ha sprungit emot något hårt, fått en spark eller gått omkull. Krossåret går oftast inte att sy utan man får göra rent och hålla efter med skyddande salvor efter att veterinären kontrollerat att de underliggande vävnaderna inte skadats.

Det kan vara svårt att bedöma en sårskada om man inte har sett så många tidigare. Ring hellre veterinären en gång för mycket!

När jag blev skötare på ridskolan vid Eke behövde jag en låda att lägga mina borstar och andra saker i. Många av de andra skötarna hade fina målade lådor med hästens namn på. De som hade skött länge hade ibland lyckats knipa en av de dyrbara platserna i det lilla prånget inne i stallet. Men de flesta förvarade sina lådor uppe på skullen.

Så rätt vad det var kom jag över en stor kista i blank plåt med trälister och svarta band. Nästan som en skattkista. Inuti klädd med ett grön och vit randigt papper. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så fint. Min Pappa satte på en bygel så att lådan gick att låsa.

Under åren skrev jag namnen på de hästar som var speciella för mig i locket på kistan. Sirro var den första hästen som fick sitt namn skrivet på det grönvita pappret. Sirro 1971 e.Silverlea Sirocco u.Silverlea Sunkissed.

Häromdagen när jag gick genom lådrummet så hade man städat bland lådor och skåp. I en hög på det stället där vi ställer ”att slängas” såg jag något bekant. Där stod den, min låda. Fastän inte blank längre utan rostig och sargad. Gammal. Jag gläntade på locket och alla hästnamnen dök upp på pappret i locket som var gulnat och lite sprucket på sina ställen. Min låda.

Ikväll när jag jobbat klart och var på väg hem så ropade jag på Elinor och Torun som höll på att plocka i sina skåp.

- Kom och titta på min gamla låda.

De tittade fram ur skåpet och kom.

Jag visade namnen i locket.

Arino 1972 e.Piccolo u.Lillstompan, Jag red honom på mitt första KM. Det var LB dressyr och vi kom tvåa. Det var vinter ute och sent på kvällen och jag frös men var glad.

Melissa 1974 e.Double Rock u.Josephine Jag fick aldrig rida på henne själv men jag borstade henne noga varje dag, smorde hennes hovar och brukade sen sitta i mörkret uppe på läktaren och titta när hon reds. Jag drömde om att jag skulle få rida på henne och visste att hon skulle vara världens bästa.

Victor 1970
e.Broomy Slip On u.Broomy Ariel. Efter vår sista tävling fick vi åka och lämna honom på hans nya stall och jag var ledsen hela vägen hem och mycket längre än så. Jag såg honom aldrig mer.

Hela locket var fullt med hästnamn. Noggrant skrivna av mig för nästan trettio år sen med en svart tuschpenna.

Alla de älskade hästarna är borta sedan länge

Och ändå inte!

- Du borde ta hem den där lådan och ha den på din vind, sa Elinor.

Jag tittade på lådan och tänkte att kanske borde jag det.
Fast egentligen sitter inte minnena i locket utan i hjärtat.

Dessutom har jag ingen vind. Jag stängde locket försiktigt.

Jag vet inte om hästnamnen i locket sa Elinor och Torun speciellt mycket. Men jag vet att när på fredagskvällarna när de två ska åka hem så brukar de alltid gå ett sista varv i stallet och säga hejdå till sina hästar Nemo och Uniek. Under tiden sitter Elinors mamma i bilen och väntar. Hon brukar lyssna på ljudböcker har hon berättat för mig.

När det var dags för mig att åka hem från ridskolan på eke så gick jag alltid en sista gång till spiltraden och gav Sirro en klapp. Han vände på huvudet och tittade under lugg och hans ögon var svarta och lite busiga. Alla hästarna stod och tuggade på sitt kvällshö och det var lugnt och luktade gott av stall.  

6407… är antalet fotografier från vår verksamhet som ligger i fotoalbumet på vår hemsida. Bilder från tävlingar, träningar, ridskola och us-aktiviteter som ni medlemmar själva skickat till mig. Den server som jag använt för att visa bilderna heter Pixbox. För en vecka sedan kom ett meddelande om att servern lägger ner den sista november…

Så nu hämtar jag 6407 bilder från albumen och lägger ut på en ny server. 6407 är många… och det lär ta ett par (…) dagar till.

Vad är det man hittar där i albumet då? Ja, förstås en massa roligheter. Här kommer några smakprover.

På träningslägret 2006 var det visst en brokig skara deltagare. De flesta känner jag igen men de här två…?

2007 var dessa små tjejer på ridläger. Nu sitter de i ungdomssektionen och är stallvärdinnor och är inte så små längre. Fast fortfarande lika söta förstås.

Instruktörerna åkte på sin traditionella Gröna Lund tripp i augusti 2007. Den som åker mest och mår mest illa vinner är mottot. Detta var året då Sara äntligen hade vuxit över 1.30 gränsen och fick följa med i Berg och Dalbanan!

2007 var tävlingsåret då Sandra och Calippo avslutade sin tävlingskarriär på grund av att Sandra föll för åldersstrecket, Matilda och Tiffy vann klubbmästerskapet och själv gjorde jag ett bejublat framträdande på julshowen.

2008 var året då Carina bar röd väst och Sara och Figaro vann KM.

2008 åkte personalen på ridresa… eller om det var Gröna Lund. Ja, så var de nog. Man mår inte illa av ridresor.

Hästarna fick sitt traditionella julpynt och jag fick stå över mitt framträdande eftersom jag tappat rösten. Sara läste min fantastiska juldikt i stället.

Frossarkvällen 2009 gick till historien som den i särklass största frossarfesten någonsin.

UPK-arna var flitiga på tävlingsbanorna och det regnade en gnutta på sommaren.

Shrek besökte oss på julshowen 2009 och själv gjorde jag ett bejublat framträdande i gott sällskap.

Det är väl ungefär så långt jag hunnit i detta nu. Mer ska komma. Bland annat Emilie och Linnea på tävlingsbanan och den bejublade julshowen 2010. Succé naturligtvis.

6407 minnen!

Ridning i föreningsägda lokaler fortsätter att vara en missgynnad fritidsaktivitet,skriver Lars Pernler.

För snart ett år sedan uppmärksammade jag kommunen på att dagens bidragssystem tillsammans med en omfattande
skattesubventionering av lokalhyror för dem som använder kommunala anläggningar för att utöva sin idrott eller fritidsaktivitet, var utomordentligt orättvist.

Ett antal ledande politiker och tjänstemän på fritidskontoret framträdde i medierna och förklarade att tjugo till trettio år gamla politiska beslut var orsaken till att vissa föreningar med egna anläggningar var starkt missgynnade. För att råda bot på detta missförhållande tillsattes en utredning syftande till ett enklare och rättvisare bidragssystem.

Läs hela artikeln i dagens UNT här: http://www.unt.se/debattspecial/fortsatt-orattvisa-mot-ridsporten-1524641.aspx 

Hej! Jag har haft en väldigt bra novemberhelg! Hur ofta ser man till exempel någon som åker cabriolet i november eller någon som cyklar omkring i T-shirt? En del av blommorna i min rabatt har till och med börjat blomma om. Utomhus är underlaget sådär perfekt som det bara kan vara på hösten. Att sätta ner snöpinnarna efter vägen i söndags kändes onödigt. Men vi vet ju att snön kan komma när som helst nu.

Hästarna mår bra och är så glada. Det riktigt dundrar i marken på Uppsala Ponnyklubb när ridskolehästarna sätter gemensam fart från den ena änden av hagen till den andra. Sen rullar dom sig förstås. Allihop! Länge och noga.

En riktigt rolig helg har det varit också för att jag fick möjlighet att döma dressyr både lördag och söndag. Jag har fått se stora hästar och ponnys. Gamla hästar och unga. Och tänk att jag fick träffa på min gamla häst John Smith också.

Igår fick jag se en sådan söt liten shetlandsponny som spelade sin unga ryttare ett spratt genom att busa till det ordentligt i galoppen. Ekipaget var så fint med kavaj, vita handskar och knoppar i manen och det bästa av allt var den lilla ryttarens stora leende som satt i hela den sista uppridningen.

En annan ryttare skrattade högt åt sin häst som trots att vi mutat den med socker innan start tittade så misstänksamt på oss vid domarbordet. Förutom det så var ritten jättefin och ryttare och häst var samspelta.

Någon gjorde sin allra första start och var över öronen nöjd med både sin egen och hästens insats.

Precis så ska dressyr vara! Lycka!

Ronaldhino känns så fin efter sin vila och nu när det är vinter ska vi ta tag i en del av de moment som behöver förbättras inför nästa säsong. I morse tömkörde jag honom och han fick trampa i riktigt samlad trav och var så duktig. Tömkörning är så roligt eftersom man får chansen att se sin häst från marken ordentligt. Dessutom kan det nog vara skönt för hästen att slippa den där skumpande människan på ryggen då och då.

Ronaldhino har också fått tvätta sin fina vita svans som råkat ut för lerbad i hagen på något konstigt vis. Med det badet fick jag verkligen pränt på att han börjar bli vuxen efter som det var den tredje gången på rad på kort tid som han stod i vattenspiltan utan att galoppera på stället. Annars brukar han börja med att galoppera så fort jag knäppt fast honom i vattenspiltan och sedan brukar han galoppera på stället tills han är klar. Den
här gången kom till och med en av våra stallkompisar för att kika vad vi höll på med. – Jag var tvungen att kolla, sa hon, det var ju alldeles tyst… Jajamän, när man är nio år så är det så dags att kunna stå still.

Söndagen slutade tyvärr dramatiskt för alla dem som fick se TV:s inslag om hur Hickstead, Guldhästen från OS dog på banan efter att ha hoppat världscupomgången i Verona. Möjligtvis en hjärtattack eller ett brustet blodkärl avslutade hans fantastiska karriär och jag tycker nog att det var en gnutta sorgligt att detta visades i TV.

När hästar dör så plötsligt beror det ofta på grund av någon missbildning i de stora blodkärlen i kroppen eller något dolt hjärtfel. Bland annat hade jag en bekant vars häst som dog under en skrittur längs en grusväg. Oväntat och chockartat men ögonblickligt för hästen.

Hickstead dominerar såklart rubrikerna på Sveriges hästsajter idag. Men någonstans letade det sig in en notis om den ryska tanten Agrafena Vasiljevna som på sin 80-årsdag smet in i grannens stall och snodde en häst. Sedan galopperade hon rakt över åkrarna i Ryska Tverskaja med polisen efter sig. När polisen fångat henne sa hon: -De skällde ut mig, men det var det värt! Det här har jag drömt om sedan jag var barn.

Detta fick mig att le. Livet varvas av glädje och sorg.

Hej! Idag har jag varit i Östevåla och dömt dressyr vilket som vanligt var jätteroligt. Ännu bättre var vädret som tillät tävlingen att hållas utomhus. Så skönt för hästarna att få gå sitt program på en fin utebana och med alla kompisarna på framridningen precis intill.

Imorgon är det klubbtävling i dressyr här hemma på UPK. Det blir en kompott av olika klasser. Från LC:1 till Medelsvår B:1. Ett bra tillfälle för alla klubbens dressyrintresserade att träna lite programridning om än på kort bana. Eller dressyrintresserade förresten, en hopphäst behöver också skolas i dressyr för att hoppa bra.

Där fick jag med mig en bra beskrivning från den senaste tränarkursern jag var på. Nämligen jämförelsen att en häst som förväntas hoppa LC också måste vara stark nog att utföra ett bra LC program i dressyr. Ta tanken vidare. När hästen ska upp och hoppa LB höjd måste den också vara färdig att urföra ett väl godkänt LB program i dressyr. En häst på medelsvår nivå i hoppning måste ha styrkan som krävs för ett medelsvårt dressyrprogram för att kunna vara snabb, elastisk och stark. Det är ju självklart när man tänker på det.

Jag ska bara döma LC:1 imorgon sedan kommer Charlotta och dömer de andra klasserna. Det är kul för våra ryttare att få rida för någon som inte känner dem så väl.

Bra att veta är att alla delar av utbildningskalan ska finnas med i varje klass från LC och uppåt.  Det vill säga att domaren bedömer;

Takt

Lösgjordhet

Stöd- Kontakt

Schwung

Rakriktning

Samling

Utbildningsskalan ska fungera tillfredställande för varje klass. Det som blir svårare i en högre klass är förutom att det tillkommer rörelser också att programlinjerna försvåras, det blir kortare transportsträckor och momenten kommer  därför tätare.

Om man inte tävlar så ofta så kan jag nog tycka att man kan våga vara kvar och nöta lite extra i en av de lättare klasserna tills man känner att det flyter på med vägar, hästens form och tempo och sin egen ridning. Bland annat att man har nerverna under kontroll och tycker programmet känns enkelt.

Redan i LC krävs det att hästen är stadig i sin form och går i balans.

Lycka till på tävlingen imorgon och framförallt, ha roligt!

Ikväll blir det dessutom väldigt roligt...och läskigt! Ungdomssektionen har Halloweenkväll, en av årets mest välbesökta us-arrangemang efter julshowen och klubbtävlingarna. Mellan sextio och sjuttio hårresande spöken kommer husera i anläggningen ikväll. Ett överflöd av läsk, godis och spökiga aktiviteter.  Spökljuden kommer eka över skogen i Lunda ikväll! Läskiga bilder kommer framöver!

Gogo och Sirro i stenhagen på Eke 1986

Hej! I tisdags berättade Tina för mig att snön kom den nionde november förra året. Jag undrar om det blir så i år också. Nu är det november och snön kan ju faktiskt komma precis när som helst. Så länge det inte är snö så är det höst och när snön har fallit så är det vinter. Ibland undrar jag lite över när årstiderna börjar och slutar. Jag tycker ju mycket om hösten men så här en bit in när det blir mörkt tidigt så kan jag ändå börja längta efter lite snö som lyser upp.

Det är också lite trevligare att släppa ut hästarna när det är snö på marken. I alla fall för oss människor eftersom vi får in hästarna i ett renare skick då. Just nu kommer de in med flera lager inpackning i form av lera och de ser mycket nöjda ut. Men vi hästägare fnyser och suckar. Sen borstar vi länge och väl och och få gå hem med en prydlig mustasch av damm under näsan. Andrea som sköter Bard kom fram till mig och ville att jag skulle följa med och se hur ren och fin Bard hade blivit efter att hon borstat hela eftermiddagen. Jag hade ju sett "Bard före" när han kommit in tidigare på dagen och nu fick jag se "Bard efter". Han var verkligen fin.

Jag kommer ihåg hur roligt det ändå var att ta sig an sin sköthäst när den var riktigt smutsig efter en härlig dag i hagen. Jag hade en hel borstarsenal som jag radade upp i fönstret utanför Sirros spilta. Det var piggborste, gummiskrapa, rotviska, karledsborste, pannborste, mankam, ryktborste och skrapa. Alla borstar skulle användas i rätt ordning och på rätt ställe. Sirro var kittlig och jag hade noga provat ut vad som passade var.

Vi skötare hade också varsin liten burk med hovfett. Det skulle vara den där gröna vegetabiliska sorten. Jag kommer inte ihåg vad den hette men jag kommer precis ihåg hur den luktade. Janne som ägde hästarna sa att det var viktigt att sköta om hovarna så jag var väldigt noga. Det fanns olika penslar till hovfettet. De runda var de bästa. Jag hade en vanlig platt och sneglade lite avundsjukt på Mannas skötare som hade en rund. När jag tänker efter så har jag nog aldrig ägt en rund hovfettspensel...

Eftersom hästarnapå ridskolan inte fick ha lång man så försökte jag iallafall spara ut luggen på Sirro lite i smyg. Jag var väl fortfarande  i "långmanärsagolikttstadiet". Allra sist brukade jag borsta pannluggen lite snett åt sidan.  Jag tyckte det var snyggt. Idag kan jag tycka att han såg ut lite som Lennart Svan.

När Sirro var ren så hade jag använt alla borstarna i hans röda hink. Jag la tillbaka dem i hinken och gick till telefonautomaten för att lägga i en tjugofemöring och ringa till pappa och mamma. Jag skulle bara säga att jag ville stanna lite längre i stallet. Det fanns fler hästar som var smutsiga.

Hej! Nu kommer ett sådant där tidsinställt inlägg igen. Gabbi och jag är nämligen på Strömsholm onsdag och torsdag på tränarutbildning. Skönt att bara åka till Strömsholm och inte ända till Flyinge. Det är en viss skillnad i restid och vi hinner nog bara lyssna på One hit wonders från 80-talet en eller möjligtvis två gånger innan vi är framme.

Klockan sju denna morgon startade resan från Uppsala. Det första stoppet görvi helt säkert på Statoil för att köpa frukost. Vi står först och väljer bland mackorna i kylen. Ska man ta en sådan där ost och
skinkfralla med en sladdrig äcklig gurka på? Men förmodligen bestämmer vi oss sedan för att ta en toast. Ja, ni ser så förutsägbara vi är…

Framme på Strömsholm blir det anmälan i receptionen och sedan en timmes undervisningsmetodik med Eva Carin Oscarsson. Fram till lunch kommer vi att jobba med exteriör och gångarter i ridhuset och förmodligen blir det årets kallaste dag bara för det. Jag ska minsann klä på mig.

Så blir det lunch och jag kan slå mig i backen på att det blir fisk. Det blir det alltid på Strömsholm. Så Gabbi och jag smyger ut bakvägen och pilar snabbt ner till restaurangen och köper något annat att äta och hoppas att ingen saknat oss.

Efter lunch är vi återigen i ridhuset och hela eftermiddagen blir det löshoppning. På kvällen åker vi till hotellet som även denna gång är ett Scandic. Så jag är väldigt spänd på ifall alla möbler från hallmattan till garderoben och sängbordet kommer vara mintgröna även denna gång. Vi får se!

På torsdag blir det till att ställa sig i ridhuset igen. Inte för att det känns så annorlunda än vad det brukar. Jag står ju i ridhuset varenda dag. Hela förmiddagen blir det tömkörning med Bo Jenå som är förbundskapten i dressyr men också en hejare på att springa fort. Jag fattar inte hur en sextioåring kan springa a´la celle med hingstar på
700 kilo när man själv inte ens orkar springa 50 meter till bussen. Jag ska i alla fall se till att ha med mig några bra löpardojor. Att springa i Jodhpurs med stålhätta är inget jag rekommenderar. Man brukar nämligen ta livet av en eller flera tånaglar på det sättet…

När vi sprungit klart är ämnet inridning av unghästen och jag hoppas för guds skull att det finns några kamikazepiloter på plats så det inte är vi dressyrtränare som ska upp i sadeln på tvååringarna. I så fall ska jag yrka på ryggskott eller åtminstone att jag tappat två tånaglar efter tömkörningen.

Om vi överlever inridningen så blir det lunch och det kan ju bara inte bli fisk två dagar i rad? I så fall blir det ännu ett besök i restaurangen.

Eftermiddagen spenderas med Jens Fredricsson och ridningen av den 4-6 åriga hopphästen. Efter Jens så kommer Marianne Essen och så blir det ridning av den 4-6 åriga dressyrhästen. Ja, bara av att läsa programmet blir jag helt slut. Nu ska jag putsa mina Jodhpurs så de är stiliga. Är det inte så att skorna säger allt om människan?