Hej! Idag har det varit lite småregn i luften och varmare ute. Förhoppningsvis smälter snö och is ihop nu och det blir lite mindre halt utomhus. Sedan kan det gott få komma en liten skvätt snö och lägga sig ovanpå alltihop.  Då skulle jag bli nöjd eftersom underlaget skulle bli mer "springvänligt".

Som det har varit senaste veckan med is och extremt halt så är det jobbigt för både hästar och folk. Hästarna går försiktigt, försiktigt ut i hagen och sedan står de still och väntar på bättre dagar...eller att få komma in igen och käka havre.

Sånt märks förstås. Några hästar har varit väl pigga när de får komma in i ridhuset och känner att det är fritt fram att röra sig. Inte minst var det så vid helgens Pay and Jump då ovanligt många hästar busade och skojade till det. Vi ridlärare får tänka lite extra på hur vi lägger upp lektionen så hästarna får göra av med sin energi på ett bra sätt.

Halt underlag kan ju visa sig på andra sätt också. Om hästarna känner att de inte riktigt har fotfäste i hagarna så spänner de sig gärna och kan bli både hårda och lite ömma i sin muskulatur. Dessutom rör de sig inte så mycket som de brukar då. Jag tycker det är viktigt att ta med vädret i beräkningen när man värmer upp sin  häst. Halt väder, kallt väder eller regnigt väder kombinerat med kyla kräver såklart en extra lång och försiktig uppvärmning så att man inte överanstränger muskler som redan är lite ansatta från början. Man får helt enkelt ta att hästen kan kännas sig lite "träig" eller stel under en del av passet sådana gånger.

Hur ser vi själva ut och känner oss när vi är ute och går på glansis?

Hopp om bättre underlag var det!

Fast inte så mycket snö som förra året...

Jisses! Jag har väl berättat om den gången Gabbi och jag skulle rida ut på varsin ponny (vi var i ponnyåldern, så det var inte igår) Det var en sån där vinter när det hade snöat i mängder. Rätt vad det var så kom en bil på vägen och Gabbi skulle bara kliva litet åt sidan. Oj, där försvann hon och ponnyn rakt ner i diket. Jag satt kvar på min ponny uppe på vägen och hejade på för att de skulle klättra upp igen. Gabbi hasade av ponnyn och klev upp på vägen för att ge lite extra draghjälp i tyglarna. Men nej... han rörde sig inte ur fläcken.

Det var en ganska lat ponny så kanske tyckte han det var rätt så mjukt och skönt där i snön eller så orkade han inte ens försöka. Jag fick hålla båda ponnyerna så sprang Gabbi hem och hämtade grävhjäp i form av grävare och snöskyfflar. Efter mycket snö och svett stod ponnyn på vägen igen. Men Gabbi och jag bestämde oss för att det var färdigridet den dagen.

I tisdags var jag och hälsade på Sandra och Bob Bee och då berättade Sandra att ungefär samma sak hade hänt henne och hästen förra vintern. De hade också hamnat i ett djupt snöfyllt dike och fastnat medan sällskapet de hade med sig suttit kvar uppe på vägen och skrattat rått. Fast vad jag förstod blev det omvändt läge där då Bob Bee tydligen lyckades ta sig upp på vägen medan Sandra blev kvar i diket med fötterna i högläge. Eller hur var det Sandra...?

Jag tog några bilder på våra nya hästar när de var ute i hagen idag och provade den "svenska vintern". Trots att de var blöta så såg de väldigt nöjda ut. Det är känns skönt att få hem flera hästar som känner varandra samtidigt. Den lilla flocken har tagit det lugnt och verkats triva ända sedan sekunden de klev ur Padraigs transport.

En liten namnrepetition så; Fuxen heter Munsboro Clover, den bruna heter Munsboro Joe Joe och den gråa som är en stor häst hetr Munsboro Rochfield och mer om dem kunde ni läsa i föregående inlägg.