Hej! Idag får det såklart bli en hyllning till Rolf Göran Bengtsson som överlägset vann Jerringpriset igårkväll. Segermarginalen 44% av rösterna var historisk den också. Eller som  Hippsonbloggaren Havrepappan uttryckte sig "Totalt sett så har "svenska folket" (läst hästmänniskorna) spenderat inte mindre än 771599:- plus trafikavgifter för att RGB ska vinna. En ganska dyr glasskål kan man tycka sådär spontant."

Och visst var han väl värd att vinna Roffe? Jag tror att vi var många, många som satt hemma och hoppades men ändå inte riktigt vågade tro. Grattis till Roffe och till Ridsporten, Sveriges näst största sport till antalet utövare, som så väl behöver sin uppmärksamhet.

Hej! Idag har det varit lite småregn i luften och varmare ute. Förhoppningsvis smälter snö och is ihop nu och det blir lite mindre halt utomhus. Sedan kan det gott få komma en liten skvätt snö och lägga sig ovanpå alltihop.  Då skulle jag bli nöjd eftersom underlaget skulle bli mer "springvänligt".

Som det har varit senaste veckan med is och extremt halt så är det jobbigt för både hästar och folk. Hästarna går försiktigt, försiktigt ut i hagen och sedan står de still och väntar på bättre dagar...eller att få komma in igen och käka havre.

Sånt märks förstås. Några hästar har varit väl pigga när de får komma in i ridhuset och känner att det är fritt fram att röra sig. Inte minst var det så vid helgens Pay and Jump då ovanligt många hästar busade och skojade till det. Vi ridlärare får tänka lite extra på hur vi lägger upp lektionen så hästarna får göra av med sin energi på ett bra sätt.

Halt underlag kan ju visa sig på andra sätt också. Om hästarna känner att de inte riktigt har fotfäste i hagarna så spänner de sig gärna och kan bli både hårda och lite ömma i sin muskulatur. Dessutom rör de sig inte så mycket som de brukar då. Jag tycker det är viktigt att ta med vädret i beräkningen när man värmer upp sin  häst. Halt väder, kallt väder eller regnigt väder kombinerat med kyla kräver såklart en extra lång och försiktig uppvärmning så att man inte överanstränger muskler som redan är lite ansatta från början. Man får helt enkelt ta att hästen kan kännas sig lite "träig" eller stel under en del av passet sådana gånger.

Hur ser vi själva ut och känner oss när vi är ute och går på glansis?

Hopp om bättre underlag var det!

Fast inte så mycket snö som förra året...

Jisses! Jag har väl berättat om den gången Gabbi och jag skulle rida ut på varsin ponny (vi var i ponnyåldern, så det var inte igår) Det var en sån där vinter när det hade snöat i mängder. Rätt vad det var så kom en bil på vägen och Gabbi skulle bara kliva litet åt sidan. Oj, där försvann hon och ponnyn rakt ner i diket. Jag satt kvar på min ponny uppe på vägen och hejade på för att de skulle klättra upp igen. Gabbi hasade av ponnyn och klev upp på vägen för att ge lite extra draghjälp i tyglarna. Men nej... han rörde sig inte ur fläcken.

Det var en ganska lat ponny så kanske tyckte han det var rätt så mjukt och skönt där i snön eller så orkade han inte ens försöka. Jag fick hålla båda ponnyerna så sprang Gabbi hem och hämtade grävhjäp i form av grävare och snöskyfflar. Efter mycket snö och svett stod ponnyn på vägen igen. Men Gabbi och jag bestämde oss för att det var färdigridet den dagen.

I tisdags var jag och hälsade på Sandra och Bob Bee och då berättade Sandra att ungefär samma sak hade hänt henne och hästen förra vintern. De hade också hamnat i ett djupt snöfyllt dike och fastnat medan sällskapet de hade med sig suttit kvar uppe på vägen och skrattat rått. Fast vad jag förstod blev det omvändt läge där då Bob Bee tydligen lyckades ta sig upp på vägen medan Sandra blev kvar i diket med fötterna i högläge. Eller hur var det Sandra...?

Jag tog några bilder på våra nya hästar när de var ute i hagen idag och provade den "svenska vintern". Trots att de var blöta så såg de väldigt nöjda ut. Det är känns skönt att få hem flera hästar som känner varandra samtidigt. Den lilla flocken har tagit det lugnt och verkats triva ända sedan sekunden de klev ur Padraigs transport.

En liten namnrepetition så; Fuxen heter Munsboro Clover, den bruna heter Munsboro Joe Joe och den gråa som är en stor häst hetr Munsboro Rochfield och mer om dem kunde ni läsa i föregående inlägg.

Hej! Jag ska erkänna att jag missade hästarnas ankomst imorse. Revbensfrakturerna dag 15 gör att jag rör mig mycket långsamt för att inte säga nära stillastående. Speciellt på morgonen... Så jag var klok nog (efter en del övertalning) att titta till de nya hästarna vid niotiden istället. Då hade jag fått hjälp ur sängen och liksom knatat igång genom att röra mig mellan hallen och köket under några timmar. (Detta berättar jag bara för att få medlidande)

Hästarna hade anlänt tidigt på morgonen och fick då gå direkt in i ridhuset för att röra på sig några timmar efter sin långa resa. Hö och vatten var serverat och alla tre roades stort av att välta omkull vattenhinkarna och titta på när personalen sprang för att hämta nytt vatten. Irländsk humor? 

Jag var sedan iväg på ett ärende under förmiddagen och när jag kom tillbaka hade hästarna fått gå in i sitt stall och stod där nöjda och tuggade på ännu mera hö.Jag tog ett par mycket dåliga mobilbilder eftersom jag har en mobil av pensionärsmodell med stora knappar och mycket dålig kamerafunktion. Dessutom blev det ingen bild på den tredje hästen som hade ställt sig längst in i boxen och vägrade titta ut eftersom maten var mycket viktigare. Men man får väl vara glad att de är pigga och hungriga.

Här kommer nu den hästpresentation som jag lovade igår.

Munsboro Clover, en åttaårig fuxfärgad D-ponny med fin stor bläs. Han har tävlat en del hunterklasser och terräng. Hans pappa heter Moores Clover och mamman Conni-Marie. Mest spännande är hans morfar som heter Clover Hill och är ett känt namn när det gäller Irländska hästar. Clover Hill var pappa till vår gamla Connemara Clover "Conny" som ni säkert minns. Den svarta och mycket snälla hästen som fanns på ridskolan. Munsboro Clover är en vädligt söt liten häst med mycket uttryck. (Detta var då den hästen som inte kom med på bild...)

Munsboro Joe Joe, en brun rätt så stor D-ponny som precis fyllt fem år. Han är av okänd stam men ser ut att ha en hel del connemara i sig. Joe Joe har såklart inte hunnit göra så mycket eftersom han är så ung. Men vi har sett honom hoppa en bana i en stor arena med mycket liv och rörelse runt omkring. Han verkar väldigt vaken och positiv. Joe Joe är således den bruna hästen på bilden nedan.

Munsboro Rochfield, en mörkt grå skimmel på runt 160 cm i mankhöjd. Han är sex år gammal och också han av okänd härstamning. Detta är rätt så vanligt bland Irländska importer tyvärr. Det verkar som att man inte är så intresserad av stamtavlor på det som man kallar Irländsk Sporthäst. Renrasiga hästar däremot brukar ha med sig stamtavla precis som i Sverige. I vilket fall så kommer Rochfield bli en riktigt snygg häst när han musklat sig och vuxit färdigt. Han är mycket mer av halvblodstyp än vad vi trodde utifrån de filmer vi sett på honom. Rochfield är den grå hästen på bilden längst ner. 

Det blir mycket spännande att få jobba med dessa hästar nu framöver och se dem växa in i verksamheten. Vi behöver  fylla på med lite "yngre blod" i stallet för framtiden. Hästarna kommer att bo i isoleringsstallet en tid framöver och ni kan se dem gå i hagen nere vid vägbommen om dagarna. Kom ihåg att det går fint att titta på dem men inte klappa och röra dem då de måste isoleras under en tid så vi ser att de inte plockat med sig några resebaciller.

Hej!  Klockan 05.00, kan man kalla det sen natt eller kallar man det tidig morgon? Ja, inte vet jag. Det jag vet är att det är en tid då jag egentligen inte är speciellt intresserad av att vara vaken. Imorgon kommer jag dock behöva vara det eftersom Gabbi och jag ska ta emot två inkommande ponnyer och en häst vid den tiden. 

Det är Padraig som kommer med sin stora hästbuss och tre hästar åt oss. Han verkar gilla att besöka folk på konstiga tider för om jag inte minns fel så var klockan runt två på natten sist han kom. Då var det våra tre musketörer som anlände. Padraig har förstås många besök att göra när han väl är i Sverige så man får liksom vara vaken när han än kommer. 

Idag har Kenneth iallafall fått "paniksnickra" på en tredje box i vårt isoleringsstall eftersom där bara fanns två boxar. Han är duktig Kenneth och den nya boxen ser väldigt inbjudande ut. Så jag är säker på att hästarna ska trivas. 

En fuxponny som är runt åtta år och som gått en del terräng/hunting, en brun 6 årig ponny och en 6 årig häst med någon slags skimmel/ stickelhårig färg är det vi väntar på. 

Mer än så säger jag inte. Jag återkommer istället imorgon när jag har vaknat en andra gång och berättar vad jag vet. 

Kul att  hålla er på sträckbänken!

Hej! Dagarna bjuder på både roligt och tråkigt och tar heller ingen hänsyn till om man är glad eller ledsen. Men visst kan det vara befriande att få sig ett skratt en dag som egentligen är sorgsen.

Grabbarna Calippo och Peperoni tyckte det behövdes lite uppmuntran och passade på att rymma ur hagen på morgonen. Resolut knallade de vägen bort till sina gamla sommarbeten, rakt in mellan grävskopor, jordhögar, lastbilar och förvånade byggjobbare klädda i orange. Där ställde de sig att beta av gräset med en beslutsam min som för att visa att detta minsann var deras ägor för inte så länge sedan. 

I stallet ringde telefonen och meddelade att en medelstor brun ponny och en mycket liten brun ponny hade tagit byggarbetsplatsen i besittning. Vi tittade ut över hagarna där våra hästar går. Där verkade allt vara lugn och ro och solen höll precis på att gå upp över skogen. 

Personalen greppade några grimskaft och begav sig mot bygget. Där stod förvånade gubbar lamslagna i ring och tittade på hästarna som hälsat på. Hästarna tog sin sista tugga gräs och knallade hemåt. Nöjda!

I stallet stod gammelman Sorbits och nickade glatt mot kompisarna som kom tillbaka från äventyr. Det var ett bra hästbus tyckte han! Ett riktigt bra hästbus. 

En liten stund senare knallade Sorbits på transporten och vi stängde luckan. På stallplanen stod personal och barn samlade och det var tårar denna dag. Vår finaste Silverpil avslutade sin tid på ridskolan och sin tid på jorden en vinterdag då solen äntligen kommit fram efter många gråa dagar.

Tjugotre fina hästår och sjutton år som ridskolehäst och en massa, massa bus i äkta Sorbitsanda. Fantastiskt! Minnen och ord till hans sida Sorbits skickar ni via min mail 018500749@telia.com  

Hej! Det kommer sådana där dagar när man känner sig lite gammal som ryttare. Som tjugoåring fanns det inget roligare än att hoppa upp på en treårig häst och bocka runt i padocken. Jag minns den gången jag skulle sitta upp på min fyraåring och samtidigt som jag lyfte benet över  bakdelen så tog han ett stort skutt framåt. Så när jag landade satt jag flera  decimeter bakom sadeln eller helt enkelt på korsets högsta del. Så bar det av. Hela långsidan satt jag där på korset (hästens bakdel) medan han bockade hit och dit. Jag nådde precis att hålla längst ut i tygeln men kunde varken stanna eller styra... Sedan kom kortsidan och jag  var klok nog att släppa taget. Jag landade i ett rökmoln rakt på baken i spånet och såg hästen bocka vidare. Jag reste mig upp och dammade av byxorna. Jädrar vilken krater det blev i ridhusbottnen, tänkte jag. Så stegade jag ut i stallet för att  be alla mina kamrater att komma och titta på hålet. Det var minsann nåt att skryta om. Sen ställde jag upp hästen på medellinjen igen. Satt upp och landade i sadeln som man ska och så red jag klart passet. 

Idag låter jag någon som är tjugo år rida om det är en treåring som ska motioneras. Jag är fullständigt klar med den där kamikazeperioden. Samtidigt tycker jag ju att det är så roligt att utbilda unghästar. Men man får väl dela med sig helt enkelt :)

...och så känner jag mig lite gammal...

Men så tänker jag åt andra hållet. Att ridning är ju något som man verkligen kan hålla på med hela livet. På många olika nivåer och i olika utförande. Åh, vad det är roligt. 

Titta bara på Ulla Håkansson, hon fyller sjuttiofem år i år och rider fortfarande de höga klasserna i dressyr. Fast jag brukar säga att Ulla, hon måste vara en ridsportens "Stenmark". En övermänniska. 

Idag satt jag och surfade runt bland lite olika hästfilmer och så hittade jag den här. Mannen som rider är hästens ägare och han är åttiofyra år.Titta på den fantastiska uppsittningen. Den ni!

Hej! Imorse blev det en seg start för mig och mina trasiga revben. Jag hasade runt som en gammal gubbe i mina pyamasbrallor och den planerade longeringen fick ställas in. Bara att försöka ta det lugnt vilket inte riktigt är något som jag gillar.

På vår anläggning reds det Pay and Jump under förmiddagen  med cirka sjuttio starter. Allt flöt på och vid ettiden hade alla ekipage ridit klart.

Tidigt på eftermiddagen samlades vi ridlärare för ett möte för att prata ihop oss inför terminen. "Dagens ämne" var hoppövningar och vi praktiserade i ridhuset. Vi lade ut olika övningar för att gå igenom lämpliga avstånd mellan hinder, bra anridningar och landningar och hur man ska tänka. En meter hit eller dit och en mjukare sväng istället för en skarp är sådana saker som sparar på hästens ben och gör att hoppningen flyter på för elever och hästar. Det är så roligt att träffas allihop och byta erfarenheter och tankar och så blir det en fin helhet i undervisningen också när vi utgår från samma tankar.

Om en liten stund ska jag dra vidare på dagens andra möte vilket blir med Upplands Dressyrkommitté där jag är medlem. Kan tänka mig att det blir lite disskusioner inför vårens allsvenskor och tävlingar och så fika förstås!

Filmen nedan är tagen från youtube och visar en häst i trav. Jag tog med den med tanke på inslaget angående hoppövningarna ovan. Tycker det är otroligt hur mycket rörelse det blir i hästens leder och ligament när hoven sätts ned i marken. Titta själva:

Hej!

Många uttryck kan ha fler betydelser. En sådan sak som jag tänker på när det gäller hästar och ridutbildning är uttrycket stark. Vi pratade lite om styrka efter lektionen i fredags. För mig är det ett positivt uttryck att hästen är stark eftersom jag först och främst tänker på hur hästen orkar bära sig och arbeta. 

Men i vissa fall kan uttrycket också vara negativt, som ibland när en ryttare beskriver att hästen är stark i den meningen att hästen känns stum eller stark i sin mun. 

Om hästen blir stark eller stum framtill så tyder det på dålig bärighet och balans eller med andra ord att hästen är svag eller riden i dålig balans. Det tål att tänka på att en stark häst egentligen kan vara svag. Kanske tänker man då på ett annat sätt när man letar lösningarna.

Styrkan hos hästen är något som inte kan forceras fram. Styrka kommer med rätt avvägt arbete och med tiden. 

Jullovet går mot sitt slut och imorgon är det pay and jump hos Uppsala Ponnyklubb. En slags träningstävling där man kan hoppa en hinderbana med sin häst undet tävlingslika former och på en höjd som passar varje ekipage. 

Efter det återstår endast en jullovsaktivitet och det är Working Equitation på tisdag mitt på dagen. Det går fortfarande att anmäla sig via kontoret upk@telia.com. Passet kostar 250 kronor och är öppet för alla nivåer. 

Vår nya häst Kaiser har gått lektioner denna veckan och fungerat fint för eleverna och tillsammans med de andra hästarna i gruppen. Han var med på Gabbis lektion i torsdags bland annat och då hoppade gruppen en lydnadsbana vilket han klarade ut väldigt klokt. I veckan blir det slutbesiktning av honom så håll tummarna för att allt är grönt.