Hej! Söndag kväll och nästan en ny vecka igen. Jag har drabbats av förkylning och tappat rösten vilket det förmodligen är en och annan som tycker är skönt (Typ barnen hemma och sådär). Tyvärr skulle jag varit iväg och hållit lektioner och föreläst om lektionsupplägg på en ridskola idag. Men det är ju omöjligt när man inte kan prata. Så igårkväll fick jag packa ihop mitt material och åka över till Sara som också är förkyld men än så länge har rösten i behåll. Hon räddade mig genom att åka i mitt ställe. Jag är så tacksam! Nu på sen eftermiddag kan jag framföra lite skrovliga, övernaturliga ljud så jag ska nog kunna vara på banan igen imorgonkväll. 

Idag har vi hållit årsmöte på föreningen, Lars G Karlsson fick sitta som mötesordförande och en tapper skara medlemmar kom i vanlig ordning. Själva mötet gick snabbt och sedan åt vi smörgåstårta. Karina Widegren som suttit med i ungefär tio års tid valde att hoppa av i år då hon är hästlös för tillfället. Ett stort tack till henne för all tid hon lagt i föreningen! Valberedningen hade två namn på förslag för att fylla platsen, Bengt Fladvad och Anders Rodén, båda är medlemmar sedan länge. Valberedningen föreslog att utöka antalet ledamöter med en och på så sätt kunde de båda väljas till styrelsen 2012. Jag har lagt ut den nya styrelsen på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se vissa uppgifter ska dock kompletteras.

Redan på morgonen kikade solen fram och det var ett riktigt vackert väder med en liten gnutta  vår i luften. På Ridskolan reds två hemmaomgångar i Ridskolecupen. Våra deltagare mötte Olunda Ridskola och Sigtuna Ridskola. I år är det hoppning som gäller och våra tävlande var först ut och lämnade sedan över hästarna till gästerna. Själva banan reds på idealtid vilket betyder att någon rider banan först och sedan gäller det för de andra att pricka tiden eller åtminstone komma så nära som möjligt. Sandra är lagledare för UPK och hon var också den som skulle rida själva idealtidsrundan. Det gjorde hon på tjugofyraårige Putte som fortfarande tycker att tävling är helt och hållet hans gebit. Sandra var så faschinerad av hans "go" så att hon knappt ville sitta av. Förhoppningsvis kommer en ingående redogörelse från dagens deltagare så ni får veta alla detaljer. Jag vet dock att båda hemmalagen fick lämna ifrån sig segern till bortalagen idag eftersom de var lite heta och red för fort :). Men snyggt och prydligt ridet var det i alla fall har Sandra berättat. Kämpaglöd kallas det visst! 

I lördags var Emilie Wass och Ina på Lurbo och hoppade på sin första hopptävling för året. Med en felfri grundomgång så får ekipaget ett poäng till championatet och med det är dom först att rapportera 2012! Nästan så det borde bli pris för det också. I början på veckan ska jag uppdatera championatssidan så att jag kan börja lägga ut poäng för nu räknar jag med att det börjar trilla in regelbundet i och med att tävlingssäsongen kommer igång på riktigt. Förra året hade vi ekipage som red hoppning, dressyr och distans. Kanske kan vi utöka med någon som rider WE i år eller fälttävlan? Det vore kul! 

Därmed hoppas jag ni ligger i för att rapportera era tävlingspoäng till mig varje gång ni lyckats ta en placering, ridit en felfri runda eller ridit över 55% i dressyr. Det är jätteskoj för våra medlemmar att kunna följa tävlingsryttarnas framfart via Championatet! 

Lite nya ekipagepresentationer skulle också vara roligt. Om du tävlar eller avser att tävla på egen häst eller ridskolehäst så kan du skriva några rader och gärna lägga med en bild så länkar jag er på vår hemsida under rubriken klubbens ekipage. Jag ska rensa lite på sidan så fort jag får översikt över vilka som rider för oss i år. 

Championatsregelr och ekipagepresetationer finns på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se 

Snart måndag och en rolig ny vecka! Vi ses!

Hej! Så blev det torsdag ändå och Dutch och Amber klev på transporten vid niotiden efter att ha varit i hagen en stund på morgonen. Lite senare på förmiddagen rymde Joe Joe ur hagen och hanna fick springa runt i snön och jaga honom. Frihet var något nytt och härligt! Livet på ridskolan går vidare.  Djur lever i nuet och funderar inte på imorgon eller igår.  Det borde nog vi människor också bli bättre på! 

http://www.uppsalaponnyklubb.se/dutch%20och%20amber%20minne.html

Hej! Snacka om att det kan bli mycket på en och samma gång ibland... Jan från JM Horses i Danmark kom själv upp för att hämta Kaiser och leverera vår nya provhäst. I vanliga fall brukar hästarna åka med Jan över till Göteborg och sedan med Greens hästtransport ifrån Göteborg. Båda har jättefina bussar och hästarna står verkligen i första klass. Den här gången skulle att antal personer från mellansverige få sina hästar levererade på samma gång och då tyckte han att han kunde köra hela vägen själv. So far so good! 

Jag skulle börja min lektion halvsju och transpoorten dök upp kvart över sex. Vad annars. Som tur var hade jag delat ut hästar och förberett min lektion tidigare och mina elever är väldigt väluppfostrade dessutom. Jag tog med mig Kaiser upp på stallplanen för att göra ett byte. 

Där var det gott om folk. Den stora hästbussen tog upp halva parkeringen. Elever anlände till sin lektion och så var där tre transporter med nyblivna hästägare som skulle hämta upp sina hästar som kommit med den stora lastbilen. Jag lämnade över Kaiser och fick med mig en stor brun häst tillbaka. Jag traskade ner och parkerade hästen i isoleringsstallet och lade in en portion hö. 

Så gick jag ut för att lämna Kaisers ID-handlingar och ta emot den nya hästens papper. Tre ponnyer lastades på de mindre transporterna och så skulle Jan bara stänga lastluckan och åka vidare... Han tryckte på knappen ... inget hände... Den svenska kylan hade slagit till och hydrualiken var stendöd. En lätt stressad situation utbröt. 

En häst som skulle vidare en bit upp i Sverige fick lastas ur och bara Danmarkshästar fick vara kvar för resan tillbaka till Danmark. Vi fick göra plats för den extra hästen i vårt isoleringstall genom en ommöblering och på så vis var det bara luck-problemet kvar. Om luckan kunde stängas så kunde Jan åka hemåt. 

Vid det här laget var det hög tid för mig att börja min lektion så Gabbi som precis avslutat sin lektion fick ta över och jag sprang ner till ridhuset. Gabbi fick styra upp luck-situationen genom att använda vår traktor som luckstängare. Jag är väldigt imponerad då Gabbi varken är bra på att starta traktorer eller köra dem .Tillsammans med Jan lyckades de ändå baxa upp den stora tunga luckan och låsa den manuellt. 

Ungefär en timme senare kunde en anna transport möta upp den kvarlämnade hästen så att också den fick resa till sin slutdestination. Naturligtvis kom den transporten mitt i min sista lektion... varav jag fick kuta ut i mörkret, lämna över hästen, (kollade ordentligt så jag lämnade rätt häst också) och så in igen och fortsätta lektionen. Är det vad som kallas kaoset bakom kulisserna?

Ja, så där är det ju alltid. Antingen är det inget att göra eller så är det allt på en gång. När kvällen var slut så hade i alla fall allting rett ut sig och jag kunde kvällsfodra och lämna femtio hötuggande hästar för natten. 

Den nya hästen som kom heter Matheu Light och är ett nioårigt danskt halvblod efter hingsten Midt-West Ibi-Light. Mamman heter Goldmaid och är ett Hannoveranersto. Han är en stor häst på ca 167 cm eller lite till.  Matheu är så vitt jag kunnat hitta på nätet en variant på namnet Methew så uttalet borde vara detsamma. Idag har han bara fått acklimatisera sig vilket kan översättas i att han fått bo in sig i boxen, testat om maten som bjuds är god (verkar så) och varit i hagen med Joe Joe och Rochfiled. Ett par i motljus tagna bilder finns längst ner i inlägget. 

Förresten så fick jag angående gårdagens inlägg inom en kort stund svar från tre olika personer om vilka de två Grällstahästarna som bodde i samma box var. Lotta och Spader dam. Javisst, så var det ju. Lotta en lite större D-ponny och Spader Dam en C-ponny om jag inte minns fel. Båda var skimmlar och Lotta fanns kvar på ridskolan en bra bit in på -90-talet. Spader Dam deltog vid ryttar VM i Stockholm 1990 med ridskoleryttaren Lisa Bengtsson i sadeln. Ekipaget hade kvalat till finalen i hopptävlingen Junior Cup.

Hej! Lilla söta Kaiser som har varit på prov hos oss sedan i slutet av december kommer idag att få åka hem igen. En jättesöt liten häst som framförallt visat sig helt okomplicerad att hoppa med. Tyvärr trivs han inte alls i vårt stora stall och det måste man ju göra om man ska bo på ridskola.

Istället för Kaiser anländer en åttaårig valack efter Mid West Ibi Light på runt 165 cm och han är förstås brun. Jag kan inte svära på att han har en stjärn men det skulle inte förvåna mig. (För alla som inte förstår det skämtet så är det bara att ta en vända och titta på våra hästar... Bruna med stjärn...)

Jag skulle tro att han kommer sen eftermiddag/ tidig kväll idag och han får stå i isoleringstallet med ynglingarna Joe Joe och Richfield. De blir nog glada åt en kompis som de kan busa med i hagen. 

Förresten så är Joe Joe en riktig liten buse. De har ju öppna boxfrontar och kan stå och hänga med huvudet utanför boxen om de vill ha lite bättre utsikt. En morgon hade Joe Joe fått upp sin boxdörr och knallat runt och käkat lite hö och allmänt bara stökat till i sitt stall. Sånt kul som lösa hästar kan roa sig med. När Lisa öppnade dörren på morgonen för att fodra stack han ut huvudet och hon höll på att dö av skräck... 

Efter det hade han tydligen fått smak för frihet eller för att göra som han vill. För i fredagskväll när Sara skulle fodra så hade han dessutom öppnat Richfields boxdörr och knallat in till honom för att ha lite fredagsmys. De stod sida vid sida och hade det varmt och gott. Fast han fick förstås knalla tillbaka till sin box för hästarna bor ju en och en i stallet för det mesta. Om man inte har dem på lösdrift men då har de ju mycket större utrymme att mysa på. 

Jag ska faktiskt erkänna att en gång i tiden var det två ridskoleponnyer som bodde i samma box på UPK. Precis i starten av den nya ridskolan i Lunda 1987 så hyrde vi ett gäng hästar från Hasse Hardenborg. Två av ponnyerna vi hyrde hade alltid bott tillsammans på Grällsta och de ville inte vara utan varandra. Så de fortsatte att bo i samma box även hos oss. Det här är tjugofem år sedan och då tyckte vi att det var helt okej. Idag skulle jag nog inte villja släppa in något barn i en box med två hästar för att sadla. Hua! Kanske är det någon som kommer ihåg vilka ponnyerna var, vad de hette. Jag har det i bakhuvudet men det vill inte komma fram. 

Nu ska jag strax dra på mig dubbla underställ för en kväll i ridhuset. Klä på er ordentligt ni som ska rida också! 

Igår kväll berättade Sara för sina elever på ponnynivå 3 att Dutch och Amber kommer att vara borta när barnen kommer nästa fredag. Flera barn blev ledsna och några tårar kom och Sara själv fick nära till gråt. Efter lektionen stod en hel klunga med barn i boxen hos Dutch och jag såg små fingrar intrasslade i man och händer som strök över mjuk vinterpäls och så Dutch som i vanlig ordning bara stod där och lät dem hållas. Det blev ytterligare en lektion den kvällen. En lektion i livet. ( Två fantastiska trotjänare ska lämna oss )

I lådrummet hörde jag en flicka säga till en annan: - Maja grät efter lektionen men jag hade redan gråtit färdigt hemma.

Hur tar man farväl av en häst? Någon ställde frågan på vårt klotterplank. 

Det finns inget rätt svar eller rättare sagt är alla svar rätt. För var och en gör förstås precis som den vill och känner. 

Vem kan säga vad som är rätt eller fel? Många elever kommer att öppna boxdörren och ge en klapp och stryka över en mjuk mule innan de går hem. Någon tar med sig morötter, sköljda och delade i lagom stora bitar och ger en bit i taget. Några stannar kvar en stund i stallgången efter lektionen och pratar en stund. Någon stannar hemma, bläddrar bland kort och hittar gamla minnen. 

Hästarna står naturligtvis inte och tänker på att de snart inte kommer att finnas mer. De njuter nog bara av all extra uppmärksamhet och alla klappar.

Den sista morgonen i stallet bjuder vi på något extra gott och borstar en stund. Sedan samlas vi alla på stallplanen för att ge en sista klapp och ta adjö och vi är förstås ledsna.

Hur tar man farväl av en häst, en hund, en katt eller ett annat husdjur? Precis på det sätt man känner för. Tänk om det ibland till och med kan vara den som visar minst som sörjer mest.

Hej! Idag kom jag att tänka på päls. Inte sån päls som människor klär sig i utan den sorten som hästar bor och lever i året runt.

Om Lurbo-Pelle hade hört mig säga ordet päls i ett hästsammanhang så hade han spänt ögonen i mig och sagt: Det heter inte päls, det heter hårrem! Jag hade inte sagt emot. Lurbo-Pelle jobbade under många, många år som ridskolechef på Lurbos Ridskola och även om jag aldrig red där så träffade jag ofta på honom under ponnytiden och under den första tiden som hästryttare. Pelle höll i många olika kurser och utbildningar och han var dressyrdomare.

Lurbo-Pelle  var mycket noga med att man alltid skulle använda fackspråk i hästvärlden och han var snabb att rätta oss om vi sa fel. Han var en bestämd och respektingivande person men ändå snäll och jag har många lärdomar att tacka honom för speciellt att jag själv fortfarande är noga med fackspråket och gärna rättar mina elever :)

Så här års är hästens hårrem i många fall extra påtaglig. Idag tänker jag trots Lurbo- Pelles ord på hårremmen som päls i den meningen att det är något fluffigt, mysigt och mjukt. Päls är inget fackord men det är ju vinter och då kan man väl få lägga det åt sidan!

Sammetsmjuk päls på mulen, fluffig päls som sticker ut ur ett par  hästöron, tunn päls runt ett par snälla hästögon eller markerade ögonbryn och långa fransar,man som flyger, är kammad, ruffsig eller flätad, hovskägg, böljande svansar eller bara mjuk ponnypäls som man kan gömma sina fingrar i när det är kallt och man är frusen.