Hej! Nu är vi hemma igen efter två väldigt roliga dagar på Strömsholm. Vi har haft hästdemo vilket betyder att vi tittat på allt från unghästar till Grand Prix, rörelser, gångarter osv. Så har vi haft ridlektioner för hippologeleverna. Vi har också haft auskultation vilket betyder att vi tittat på varandra och sedan får lämna kritik, i positiv anda förstås! Väldigt lärorikt. Vi har skrivit PM för lektioner vilket ändå är ”a piece of cake” för den som jobbat länge på ridskola. Men för dem som inte är vana att planera och genomföra lektioner har det varit svårare. Men vi har hjälpts åt. Vi har också gjort nulägesanalyser av de ekipage vi sett. Så har vi fått en massa feedback från våra lärare Marianne Essén och Eva Carin Oscarsson. Så vi har inte varit direkt sysslolösa…

Resan till Strömsholm var lite av en rysare. Inte för att det hände något speciellt utan för att det gick så fort. Vi stannade på macken på morgonen vid halvsju och stegade in och köpte sedvanlig Coca Cola och macka och så höll vi på att glömma att vi egentligen var där för att tanka. Men Gabbi kom på det precis när vi betalt. Sedan satte vi oss i bilen och vips var vi framme. Det var som att åka i någon slags warpzon… (Ni som brukar spela Super Mario vet vad jag menar) Rätt vad det var så åkte vi ner på den sista lilla vägen mot Strömsholm.

-Har vi verkligen varit i Västerås? Sa jag till Gabbi.

-Jajamen, svarade hon.

-Sov jag? sa jag.

-Nej, du har pratat hela vägen, svarade hon.

Läskigt…

Hotellet hade vi bott på förut så det var inga större överraskningar i form av hiskelig färg på väggarna eller möblerna. Heltäckningsmattan var i och för sig inte direkt snygg. Det var bara ett enda litet problem på rummet och det var att min sänglampa inte fungerade. Utan sänglampa kan man inte lösa Sodukot i Expressen så vi fick ringa till receptionen för att få en som fungerade. I samma sekund som vi lade på luren gick blicken lite mot golvet och jag ser till min fasa att sladden är urdragen…

Skäms! Vad göra? Gömma glödlampan eller erkänna mitt misstag.

-DU öppnar när de knackar på dörren! Sa Gabbi.

Jag bestämde mig istället för att ringa tillbaka till receptionen, förställa rösten så den lät som Gabbi och säga som det var. Jag tror att de gick på det! Dessutom var det någon annan som jobbade i receptionen dagen därpå när vi checkade ut så jag slapp peka på Gabbi och säga ”Det var hon!”

Det var naturligtvis fisk som dagens rätt på tisdagen…

Ett par bilder blev det också. På den första dagens eftermiddag hade vi en fantastiskt lärorik och rolig anatomilektion med Agneta Aronsson. Naturligtvis fanns det ett hästskelett med i bilden, Ben-gan! Vi
pratade mycket om de olika skelettdelarna. Vad de heter och sitter men inte minst hur de påverkar ridbarheten och vad som egentligen händer när vi sitter på hästen. En av de bästa teorilektionerna som vi haft under tränarutbildningen hittills! Jag ska berätta med om den senare. Här är en bild på ”Ben-gan” och om ni tittar riktigt, riktigt noga så kikar jag fram under ländkotorna! Jag skulle precis bara mäta vinkeln mellan höftben och lårben och så tog Gabbi en bild…

Tänk också så mycket lättare det skulle vara att ställa diagnos påen halt häst om man kunde titta direkt på skelettet. I alla fall på den här hästen. Det behövdes inte många sekunder för att jag skulle se att den har haft och har en allvarlig låsning i sin vänstra höft! Om man bara visste vem som hade den rätta nyckeln kunde jag ha låst upp den på en sekund.

Nu är vi hemma igen och redo att praktisera våra nya idéer på er! Vi ses!