Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 17 mars 2012

Av Ulrika Pernler - 17 mars 2012 11:45

Hej! I år tycker jag att TV programmet ponnyakuten har blivit ännu ett snäpp bättre! Säkerheten har höjts och eleverna har oftast hjälm på sig vid hantering av hästarna både från marken och uppsuttet. Det var väl för övrigt detta som programmet fick mest kritik för de första säsongerna. Sen tycker jag också att de tar upp bra ämnen och lösningar. (Fast i det avsnittet där alla barnen och en av programledarna och kameramännen smög in i boxen till ett nyförlöst sto och hennes föl för att titta närmare fick jag litet ont i magen... Speciellt när programledaren sa; Vi sätter oss ner för att inte skrämmas, och alla hukade inne i boxen medan stoet vandrade runt oroligt därinne.)


Den här säsongen har de med en flicka och hennes unga ponny som ska ridas in.  Först tänkte jag; Hjälp! De ska väl inte rida in hästen på två veckor... Men det har jobbats lugnt och metodiskt och ponnyn verkar vara en riktig ”filbunke”. 


Om jag inte minns fel så är det Susanne Gielen som kommer och hjälper till med just den här ponnyn och de första gångerna hanterade de ponnyn i lina. Sedan var det dags för sadling vilket Susanne gjorde i boxen för att ponnyn skulle känna sig trygg. Men hon var väldigt noga med att man skulle vara försiktig och även beredd ifall det skulle komma reaktioner från hästen. 


Hästar är flockdjur och flyktdjur. Genom att ha hästsällskap närvarande åt en ung häst när man hanterar den så blir den ofta mer trygg och avspänd. Flykten är något som kan framkallas när hästen känner sig trängd och instängd. Till exempel när man sadlar och drar åt sadelgjorden. För vissa hästar är det sadlingssituationen inte skrämmande alls medan andra kan ha väldigt jobbigt. Hur lång tid det tar att vänja en unghäst vid olika saker går inte att säga. Det måste få ta den tid det tar. 


Små saker kan göra stor skillnad. Som att ta sig tid med detaljer. Det man ska ha i minnet är att om det gått snett så kan det vara väldigt svårt att reparera skadan. Så hellre gå långsamt fram och låta sakerna ta lite mer tid.


Om man till exemepel har en unghäst som reagerar med spänning eller rädsla när sadelgjorden läggs runt magen så kan man göra en övning som jag kallar ”boaormen”. Fråga inte varför. I vilket fall så behöver man en häst, en sadelgjord och två människor. Människorna står på varsin sida av hästen och håller sadelgjorden under hästens mage. Övningen går ut på att människorna lyfter gjorden från varsin sida så att den vidrör hästens mage. Om hästen reagerar mycket så lägger man till sadelgjorden försiktigt och allteftersom hästen vänjer sig så kan man lägga på mer tryck från gjorden genom att människorna lyfter den mer mot hästens mage från varsin sida. Det är lite som KBT, att utsättas för det läskiga lite i taget tills det inte skräms mera. 


När Susanne skulle longera ponnyn första gången med sadel på så gjorde hon en väldigt bra sak. Hon lade en täckesgjord över sadeln och spände den runt magen för att inte sadelkåpor och stigbyglar skulle fladdra och skrämma hästen. En sån detalj kan vara jätteviktig för om hästen blir skrämd av att sadeln låter och rör sig så kommer den att börja skutta eller bocka eller springa fortare och då kommer förstås sadeln att både låta och röra sig ännu mer och så har man skapat en rädsla som kan sitta i länge. 


I förra avsnittet så började de ”hänga på ponnyn”. Det betyder att man börjar lägga vikt i  sadeln genom att försiktigt lägga sig på mage över sadeln. I det läget behöver man vara tre personer. En som håller i hästen och kontrollerar att den är lugn och en som hjälper ryttaren som ska ligga över hästens rygg. Medhjälparen måste vara beredd att hjälpa ryttaren ner direkt om hästen börjar visa tecken på oro. Man börjar med ätt lägga mycket lite vikt på hästen och sedan ökar man på allt eftersom det går bra. Till slut kan ryttaren ligga med full vikt över hästen rygg och även försiktigt klappa hästen. Man kan också prova att leda hästen en bit så den får känna på hur det är att röra sig med ryttare på ryggen. Det är inte alls säkert att man kan göra alla dessa moment på en och samma gång. Det beror helt på hur hästen reagerar. 


Nästa steg i ponnyakuten skulle jag tro är att de försöker sitta på ponnyn om allt går som det ska. Momentet när ryttaren ska lägga benet över hästens bakdel och sedan resa sig upp i sadeln  brukar vara spännande. Till att börja med så får ryttaren ta över benet och sedan sitta mycket framåtlutad för att inte hästen ska uppfatta rörelser i ögonvrån som kan skrämma. Detta gör man bara om hästen är avspänd. Går det bra så kan man försöka leda hästen en bit med ryttare på. 


Nästa steg är att ryttaren får räta upp sig och i det momentet så kan det hända att hästen blir spänd och rädd. Speciellt om den uppfattar rörelser från ryttaren eller om den reagerar på den förändrade viktfördelningen. Jag har varit med om att ryttaren åkt i backen ett par gånger just när man ska börja sitta till häst. Därför är det så viktigt att ha medhjälpare på plats och också att man är väldigt vaken på hur hästen reagerar så att man kan förutse nästa reaktion. 


Det ska bli spännande att se uppsittningen och möjligtvis när de skrittar med ryttare på och jag antar att det är ungefär vad de hinner med i årets ponnyakuten.


Avsnitten finns att se på svt.play för den som har missat serien. 


Den som jobbar med en ung häst måste hela tiden tänka på att vara närvarande och beredd på att det kan komma plötsliga reaktioner. Har man aldrig varit med vid inridning så ska man absolut ta hjälp av någon som är erfaren i ämnet! Och så naturligtvis; skynda långsamt!


 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards