Tänk hur det är med ordspråk eller fraser som folk sagt. Jag tror ju inte  att allt varit noga genomtänkt utan mer att det bara råkat ploppa upp och så har det råkat bli så där fantastiskt klokt och i vissa fall nedmålat på en vägg eller känt över hela världen. 

Undrar om jag någonsin kommer att kläcka ur mig något sådant? Hur tufft vore inte det? 

Här kommer i vilket fall några mycket kloka ord sagda av mycket olika personer:

”Ju mer jag tränar desto mer tur får jag” är ett av mina favorituttryck sagt i sann Ingemar Stenmark anda! Det sa han en gång när han blev så irriterad på att höra folk runt omkring prata om hur mycket tur han alltid hade vid tävlingarna. Själv visste han ju precis hur oändligt mycket möda han lagt ner på att träna och att alla hans segrar var resultatet av många långa timmars slit. 

Ett annat uttryck som jag gillar är Astrid Lindgrens "Hur mycket kostar en vanlig brun häst?" Vilket var Astrids standardsvar på alla frågor som inte går att svara på.  Mycket klokt tycker jag för ingen kan väl egentligen svara på hur mycket en vanlig brun häst kostar. Så gillar jag det förstås också eftersom det handlar om hästar...

Eftersom jag fyllde väldigt många år förra veckan så vill jag också ta med detta som uttryckts av C H Armstrong. Nu brukar jag undvika att svära men det här kräver ett litet fult ord för att man ska förstå allvaret bakom. ”Inom varje äldre människa finns en yngre människa som undrar vad f-n som hände”.

”Var och en får skämmas för sig” tycker jag är ett mycket bra uttryck som en bekant till mig brukar använda. För mig betyder det att man inte ska lägga så mycket tid och möda på att tycka och tänka om andra. 

Vill man briljera med några uttryck i en konversation så kan man lägga upp några ”bra att  ha fraser” på lager. Intressanta uttryck eller ordspråk kan man alltid hitta på nätet. Om man till exempel inte kan kläcka något klokt själv så kan man memorera något och sedan bara invänta rätt tillfälle att säga det. 

Varför inte något på latin? Då är det inte heller jätte viktigt att man lär sig rätt för så vitt jag vet så är det inte speciellt många som kan latin flytande. ”Misce stultitiam consiliis brevem: dulce est desipere in loco”. Vad sägs om det? Dessutom betyder det ungefär ”Det är angenämt att vara tokig vid rätt tillfälle” och det kan jag skriva under på.

Hej!   Idag tänkte jag påminna om alla de olika kurser och aktiviteter som hålls vid Ridskolan under sommaren. Hästarna kommer naturligtvis var och en att ha en lång skön sommarvila men med över fyrtio hästar i stallet så behöver alltid några i taget hålla igång. Därför har vi möjligheten att erbjuda roliga aktiviteter under hela sommaren. Jag har bland annat lagt ut en del nyheter på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se idag och jag tänkte göra en kort sammanställning här. 

Nytt är "Egen häst lägret" där både juniorer och seniorer kan delta. Vi kommer förutom att rida också satsa på praktisk teori som löshoppning, tömkörning, longering och lastning. Eleverna får själva göra rent åt sin häst och ta in och ut den från hagen. Man kan anmäla sig per dag eller till ett helt läger på fyra dagar. Direktlänk: Egen Häst läger

En annan nyhet är "Kick Off lägret" på två dagar som är tänkt för ryttare med egen häst och träningselever på ridskolan, både seniorer och juniorer. Det är två pass ridning per dag och ni får själva välja om ni vill hoppa eller rida dressyr. Vi kommer att ha teori i tappsko och tömkörning. I priset ingår också en Clinic på måndagkvällen som vi avslutar med grillning. Deltagarna får själva välja om de vill sova över. Direktlänk: Tränings Kick Off

Elevens val är en populär aktivitet och innebär att du själv kan välja om du vill rida privatlektion eller om ni är flera som går ihop och rider tillsammans. Ni kan själva välja inriktning på lektionen.  Nu finns bokningsbara tider och instruktörer utlagda. Direktlänk: Elevens Val

Strölektionerna rullar under sommarlovet och nu har vi lagt ut vilka dagar och vem som har de olika lektionerna. Det blir Dressyr, markarbete, hoppning och WE. Vi bokar ihop dem som vill rida till en grupp. Direktlänk: Strölektioner

Det blir Pay&Ride den 21/6. Då kan man rida ett dressyrprogram för domare och få ritten bedömd. Detta är ett bra sätt att prova att rida program eller träna under tävlingslika former tillsammans med sin häst. Direktlänk: Pay&Ride

Under sommaren blir det också ett flertal tillfällen till Pay&Jump på vår fina stora utebana. Inte mindre än sju olika tillfällen finns att vara med på. Vi kommer också att anordna korvgrillning i anslutning till dessa kvällar.

Direktlänk: Pay&Jump

Förutom ovanstående så kan ni vara med på tidigare utlagda aktiviteter som:

Dagridläger Två pass hoppning, dressyr och uteritt. Sista dagen blir det uppvisning för föräldrarna. Direktlänk:Dagridläger

Halvdagsläger Gå läger på förmiddag, eftermiddag eller både och. Du väljer själv.  Direktlänk: Halvdagsläger

Hopp- och dressyrläger För dig som ridit lite längre. Direktlänk: Hopp och Dressyrläger

Prova på läger Hur är det egentligen att rida och att sköta om hästar? Direktlänk: Prova På läger

Kom igång ridning Kom igång med ridningen igen efter sommaren. Direktlänk: Kom Igång Ridning

Hyra häst Ta mysiga skogsturer i sommarväder med din häst. Direktlänk: Hyra Häst

På Uppsala Ponnyklubbs ridskola finns sjutton stora hästar och tjugotre ponnyer. Våra sommaraktiviteter är öppna även för er som inte rider i vår verksamhet vanligtvis och naturligtvis för alla er med egen häst. Juniorer och Seniorer! 

Välkomna! 

018- 31 71 03 

upk@telia.com 

Hej! I lördags och i söndags har våra hopplag ridit sina respektive första omgångar i Allsvenskans division III. I lördags var det våra hästlag som startade och tävlingen gick på Lurbo. I framridningsklassen blev det en 6:e placering i ett startfält på över 80 ekipage för Matilda Modig och Wilson BoGiBo. I Själva lagklassen hade våra ekipage lite otur med bommar som föll så någon lagplacering blev det inte denna gång. Men om jag känner ryttarna rätt så laddar de om inför nästa omgång.

I söndags var det ponnylagens tur, även de tävlade på Lurbo. Julia Hänström och Tiffy snodde åt sig en fjärdeplacering i framridningsklassen. I lagklassen gick det också mycket bra för ekipagen. Fem av sju ekipage lyckades rida felfritt och UPK:s lag ett tog en andraplacering bland 11 lag. 

Mer rapportering från tävlingshelgen kommer i morgon. Nästa helg är det förresten Distriktsmästerskap i Dressyr för Ridskoleeekipage. Tävlingen rids under söndagen hos Bälinge Ryttarförening. Välkomna dit och heja på våra ekipage!

Det har varit en hel del väderomslag de senaste veckorna. Vi får väl kalla det för vad det är- aprilväder. Idag var jag runt och inspekterade banorna och kunde konstatera att det var väl blött för att vara utomhus. Synd, men tyvärr så är det inte bara hästarna som blir smutsiga om benen i det blöta utan underlaget mår inte bra av att en hel grupp hästar klaffsar runt i geggan och rör om i de olika lagren som är omsorgsfullt lagda för att få rätt svikt och bärighet på banorna. Så vi får vara inomhus ikväll med.

I torsdags däremot så hade vi underbart väder och bra underlag och vi var utomhus hela kvällen. Man såg hur hästarna njöt av att få vara uppe på hoppbanan. Jag avslutade den första lektionen med att låta eleverna och hästarna gå över bron. Kanske har de glömt hur man gjorde, tänkte jag. Men inte då, de bara gick.

Nu är arbetet med att dra vatten och el till det nya bostadsområdet bortom vår anläggning i full gång. Om man går ut på stallplanen så kan man se hur de lagt upp stora jordhögar i kanten längs med skogen och våra hagar. Arbetet kommer att pågå ett litet tag men det ska  vara färdigt och som vanligt relativt snart igen.

Idag fick vi ta in hästarna några minuter  mitt på dagen för att de skulle spränga sten och sedan kunde hästarna gå ut igen. Själva sprängningen lät bara som ett dovt puff och jag tror egentligen inte att någon häst skulle ha reagerat utav ljudet utan detta är mer en säkerhetsåtgärd ifall någon bit sten skulle råka flyga iväg. Annars har inte själva bygget påverkat hästarna något. De går lugnt och fint i sina hagar utan att ens titta på grävskoporna som jobbar en bit bort.

Nu väntar hästarna bara på att små gröna grässtrån ska kika upp i marken. De går där och letar med sina mular...

Hej! Det blev till att ställa in säsongens första Working Equitation träning på utebanan som skulle ha varit idag. Det snöade redan när klockan ringde vid tio i sex i morse. Sedan fortsatte det snöa under förmiddagen och redan vid niotiden insåg jag att det skulle bli ett mission impossible att släpa ut hindren i snömodden. Synd, för jag hade verkligen sett fram emot att få köra igång WE-säsongen. Men, aprilväder kan vända snabbt så det får bli nya tag och jag hoppas att alla vill komma nästa gång istället.

Häromdagen var Gabbi och jag ute på en annan mission fast en hemlig sådan. I vilket fall så var resan hästrelaterad och destinationen var Cowboyranchen utanför Strängnäs där jag var på WE-domarutbildningen i september 2012. Den ligger väldigt avsides och man måste åka på många små slingrande vägar och verkligen koncentrera sig på att ta rätt avfart. Tar man fel finns nog risken att man försvinner någonstans i skogen och aldrig blir hittad mer. Som tur är förvarar Gabbi ett överlevnadskit i sin bil och man kan både sova gott och göra upp eld så det kändes ju tryggt i alla fall. 

Min pappa är av någon anledning som en levande kartbok och om man säger en ort eller ett namn på en by eller en plats längst bort på en skogsväg så vet han direkt var det är. Jag ritar en karta säger han och så ritar han och gör pilar och streck och tecken och jag står bredvid och nickar och låtsas att jag hänger med. 

Så var det denna gången också. Pappa, mamma och jag hade ju gjort den här resan till Ranchen tidigare. Jag hade dock bara gjort den som passagerare i bilen och jag kan erkänna att man kan bli lite dåsig på passagerarsätet och missa en hel del utefter vägen medan man kommer ihåg annat som en lanthandel eller en gård med glada flaggor i alla färger. Pappa ritade kartan och jag nickade och sa att jag nog hittade men samtidigt hade jag en liten, liten osäkerhetsknut i magen. 

Nåja, Gabbi har ju ”Gepis” tänkte jag. Det är hennes GPS vilken har räddat oss både en och annan gång på våra resor och bravader... Bland annat den gången vi hamnade ute på ett naturreservat på en ö när vi istället skulle ha tagit oss till en återförsäljare av hästtrailers. Eller en annan gång när vi hittade en slalombacke som inte fanns. Eller det gjorde den det var bara att vi åkt till helt fel ställe. 

Gabbi och jag köpte med oss lite matsäck på en mack innan vi åkte iväg. För det finns inte speciellt gott om bär och annat att äta i skogen så här års och när man har gjort upp eld vill man ju gärna ha något att tugga på. Jag hade kartorna med alla pilarna och strecken. Det vill säga att jag var kartläsaren- ett jobb som jag inte helt frivilligt tagit på mig. Gepis var inte ens med av någon okänd anledning... Kanske var detta mitt eldprov som kartläsare. En slags examen...

Så åkte vi mot Strängnäs. Dit är det tack och lov ätt så bra skyltat. Känner du igen dig, frågade Gabbi ett par gånger under vägen och jag nickade och sa ja fast jag måste erkänna att det var en lögn. Då och då passerade vi dock något litet hus eller berg eller en sjö som jag tyckte mig tro att jag åkt förbi förut. 

När passerat Hjulsta bron och därefter den stora bron vid Strängnäs så missade vi avfarten mot Eskilstuna eftersom jag inte hade det vagaste minna av att vi borde svänga och pilarna på pappas karta var fina men jag förstod dem inte direkt.

En liten stund senare så missade vi avfarten mot destinationen igen eftersom jag inte kände igen mig ett dugg. Vi ringde pappa, beskrev omgivningen och han visste förstås direkt var vi var. Nya direktiv och så var vi på rätt väg igen. 

Nu lämnade vi de stora vägarna för att köra in på skogsvägarna utanför Strängnäs vilket jag tror går att jämställa med de stora världshaven. Man har liksom bara skrapat på ytan men det mesta är ännu outforskat!

Vi körde länge, länge genom skogen och jag höll utkik efter ett T-kors och en liten stuga med en gungställning utanför eftersom det i stort sett var det enda jag mindes härifrån sedan vi sist åkte här. 

T-korset ville aldrig dyka upp och jag fick lite lätt handsvett. Vi åkte vidare och fick syn på en skylt som kändes bekant så vi svängde. 

Vi körde in på en mycket liten vindlande  skogsväg som blev smalare och smalare allteftersom. Vi var mitt i en granskog och körde mellan stora stenar och höga trädstammar i en lång stund. Där borde det rimligtvis inte gå att köra med Gabbis s tora Jeep, men det gjorde vi. Så plötsligt öppnade sig en liten glänta med ett torp och några små uthus. Är det här? frågade Gabbi och jag skakade på huvudet. För ”här” var det då rakt inte. Du får gå ut och fråga vart vi är, sa Gabbi. Jag öppnade långsamt dörren och tackade tyst inom mig för mitt liv som hittills varit mycket trevligt och bra på alla sätt och vis. Jag gick motvilligt mot det lilla torpet iklädd mina ridbyxor och stalljacka och en kvinna som fanns ute på gården tittade upp, kollade in mig ett par sekunder och sa sedan; Du ska till ranchen va? 

Kvinnan föklarade vägen tillbaka. Vilket inte var så svårt i och för sig eftersom vi hade följt ”den enda vägen” i flera kilometer. Du vill inte köpa några mopsvalpar föresten, nu när du ändå är här? Jag undrade stilla om jag skulle våga säga nej innan jag öppnade munnen och sa nej, vänligt men bestämt. Jag tackade för hjälpen och skyndade tillbaka till bilen. 

Det var bara att åka tillbaka längs den lilla vägen tills vi kom där vi svängt. Vi tog till höger och efter femtio meter dök T-korset upp och strax därefter det lilla torpet med gungställningen. Vi var framme och vi var bägge väldigt nöjda med vår insats som kartläsare och bilförare! 

Vi uträttade våra ärenden på ranchen och åkte sedan hemåt. Tänk att hemåt alltid är både kortare och lättare. Ja, förutom att Gabbi missade en påfart  och råkade köra motorvägen mot Västerås istället för mot Uppsala i någon mil. Men vi hade matsäck kvar och var mätta och glada så det gjorde inte så mycket! 

Hej! Idag har Gabbi och jag varit bänkade ett antal timmar. Vi har suttit med ett par tränare och tittat på hur de instruerat sina elever. Om två veckor går vi det sista blocket i vår tränarutbildning och efter det har vi själva examen att se fram emot. Förutom de sex tvådagars tillfällen vi tillbringat på Strömsholm och Flyinge så har vi också haft till uppgift att göra tjugoåtta timmar ”bisittning” med A- eller B-tränare. 

Jag ska erkänna att det har varit lite pyssligt att hitta luckor att sticka iväg och se på träningar då vi redan har lektioner fyra kvällar i veckan och helgerna oftast är fyllda med olika hästrelaterade aktiviteter som tävlingar, banbyggnation, domaruppdrag och så vidare. 

Innan dagens bisittning hade Gabbi och jag fyra sidor vardera att fylla i vår tränarloggbok. Idag, onsdag hade vi en lucka (eller rättare sagt gjorde vi en) och så sa vi att nu kör vi! 

Direkt efter att det egna stallpysslet var klart i morse vid nio så åkte vi till grannstallet Eke för att titta när Nina som är B-tränare i dressyr hade lektion för sin elev Lollo som har en jättefin valack vilken just nu matchas mot sjuårschampionatet. Jag varvade skrivandet i min loggbok med att hala upp näsduk efter näsduk eftersom jag haft turen att åka på en ny förkylning. Men jag klagar inte... Det behövs verkligen ingen extra färg till min ilröda näsa. Den är så fin som den är. 

Vi fick mycket intressant input av Nina som själv tillbringat många timmar som bisittare hos Holländskan Adelinde Cornelissen för att studera hennes unika träningsupplägg. Adelinde själv och hela det Holländska landslaget tränar för Sjeff Janssen och det gör även vår Svenska stjärna Patrik Kittel vilken som ni vet har haft väldigt stora framgångar det senaste året. 

Kanske kan man säga att  Sjeff Janssens sätt att lära ut just nu är i ropet och det känns som vi kunde ”sno” åt oss en del bra tips både att använda på oss själva och på en och annan stackars elev (läs försökskanin). :) 

På eftermiddagen drog vi vidare mot Segersta Equestrian för att se på Mads dressyrträningar. Där hann vi med fyra ekipage från LA nivå till Medelsvår A. Vi kan nog båda hålla med om att vi kände igen upplägget sedan morgonens träning och det kanske inte är så konstig då Mads och några av de andra duktiga ryttarna på Segersta ingår i Swedish Equestrian Challenge och tränar för Patrik Kittel som i sin tur tränar för Sjeff Janssen. 

Ja, helt enkelt så fick vi nästan en överdos av detta och nu är det fullproppat i hjärnkontoret för idag. Dessutom är loggboken fullproppad så nu kan vi lämna in den till våra mentorer och sen är det bara att invänta sågning eller godkännande. Fast först ska någon stackare tyda det som skrivits på alla dessa sidor i minusgrader, mörker, smuts och med kalla fingrar. Tror kanske att de gör bäst i att kalla in en paleograf eller något liknande...

Nu ska jag rensa hjärnan och blir därför eremit för en kväll!

Hej! Sirro var som ni vet min sköthäst på ridskolan under flera år. Han var alltid lite för tjock, hade en ostyrig man som aldrig ville ligga riktigt som den skulle, han var aningen för trög, hoppade bara lagom höga hinder och var lite sur att sköta om. Med andra ord var han helt perfekt och felfri om någon skulle ha frågat mig.

Jag kammade och slätade ut hans man. Jag blötte den och flätade den sedan. Efter några dagar släppte jag ur flätorna med hopp om att manen skulle ha lagt sig på en sida. Minuterna efter stod halva manen rakt upp och resten delade sig och föll tillbaka på varsin sida av halsen.

Jag antar att stallpersonalen försökte hålla nere på hans matransoner så att sadelgjorden skulle nå runt hans mage. Men han var en riktig utbrytarkung och ofta när man kom till stallet på mogonen hade han smitit ur sin halsrem och knatat runt och tuggat i sig allt som gick att svälja. Ibland stod han uppe på fodergången där det fanns hö som väntade på att utfodras och andra gånger var han så mätt att han bara lagt sig någonstans i stallgången för att jäsa och sova.

Han tyckte att arbete skulle utföras i lagom tempo enligt honom och han var inte så intresserad av fart och fläkt. Själv tyckte jag också på den tiden att ridning skulle upplevas i makligt tempo så vi var ett perfekt par. Vi tävlade en del också och kunde glädja oss i veckor åt en hopprunda med bara två stopp på hinder.

Jag borstade Sirro noga varje dag. Ryktade och nästan nötte ut hans päls. Så  slog jag ut skraporna på golvet bakom hans spilta. Till slut brukade han tycka att det var nog och han lade öronen bakåt och sattte ändan för ingången. Då gick jag till sadelkammaren och hämtade hans träns och så satte jag mig i fönstret bakom spiltorna och putsade en lång stund istället. Så fick jag vara nära och han fick vara ifred.

Igår var det den åttonde april. Sirros födelsedag, den fyrtioandra i raden om man skulle ha räknat dagen då han föddes. Han finns såklart inte i livet men väl i minnet. Den perfekta sköthästen och en underbar ponny :)

Hej! Vi brukade lasta in ridskolans hästar och åka på hopptävlingar vid Lurbos gamla ridhus. Janne packade lastbilden full och de hästar som inte fick plats kördes av snälla pappor med dragkrok på bilen. Pappa kopplade trailern för sin gamla gröna Volvo och parkerade på stallplanen. 

Hästarna leddes ut i turordning och klev snällt på. Här skulle det bli äventyr! Vi hade putsat och fejat och smort. 

Väl framme skulle hästarna veterinärbesiktigas. Det skedde bakom det lilla stallet som stod mitt på planen på gamla Lurbo backe. Veterinären var klädd i fin blå overall och gummistövlar. Han klämde och kände och så fick vi springa några vändor för att visa att allt var okej. 

Framridning var det i den lilla ridskolehagen som låg ovanför parkeringen. Det var lite gräs och lera och stenar och träd i en trekanstsformad hage i nedåtlut. Men ingen klagade för dubbla ridhus eller stora utebanor var inget vi kände till då och hagen fungerade bara fint! Ett litet framhoppningshinder stod uppställt på en stig vid staketet och vi hoppade några gånger åt varje håll.

Så blev det vår tur och vi släpptes in genom dörren på långsidan. Först var det mörkt men snart vande sig ögonen och en bana med färgglada bommar stod uppställd därinne. Vi hann trava och galoppera en liten snutt innan startsignalen ljöd och vi satte fart mot första hindret. 

Läktaren var full av klubbkamrater som inte sparade på rösterna. 

Några bommar svajade men det blev 0 fel i mål och prisutdelning! Den prisutdelningen var en syn, för alla ekipage som ridit felfritt fick komma in till häst och det var inte några. Alla hästarna galopperade på rad till publikens jubel! 

Filmen ser du nedanför. Ursäkta den dåliga kvalitén men den är gammal och håller nätt och jämt ihop.  :)

Nostalgi nr 2

Hej! När Gabbi,jag och några fler arbetskamrater på ridskolan skulle gå upp och göra Hästskötarexamen på Strömsholm i början på 90-talet så tyckte vi förstås att det var väldigt viktigt att vara väl pålästa innan. Hästskötarexamen är ett yrkesprov och något som man är tuvngen att ha i sin meritlista om man vill läsa vidare inom området häst. Förutom alla de olika praktiska proven som att rida, visa häst vid hand, longera och ställa i ordning en häst inför tävling så var det flera olika skriftliga prov som skulle genomföras. 

Jag ska inte säga att vi var noga pålästa utan hellre att vi läste som tokar. Varenda bok och varenda rad pluggades och sedan turades vi om att göra prov åt varandra och så kollade vi våra kunskaper. Vi gick in på molekyler i stort sett. Men så kan jag inte heller minnas att någon av oss hade något problem med just den skriftliga biten. 

Det känns bra att vara påläst när det väl gäller. dessutom har jag haft stor nytta av de flesta av kunskaperna från den tiden. 

Här om dagen fick jag en Hästskötarexamen-flashback när jag satt och snickrade på en Power point presentation till klubbens eget teorimaterial. Ämnet var "Från tugga till träck". Namnet var givet för just detta avsnitt var något läste vi mycket noga inför examen och jag kunde det som ett rinnande vatten. 

Visste ni att hästen kan producera upp till 60 liter saliv på ett enda dygn? Hästens tunntarm är ungefär 30 meter lång och där tas en mängd viktiga ämnen upp som mineraler och vitaminer. I hästens blindtarm sker nedbrytningen av gräset genom en jäsningsprocess. Hästens blindtam är en meter lång och rymmer tjugo liter foder och vätska. Jäsningsprocessen fortsätter i tjocktarmen och allt som allt tar detta mellan arton och tjugofyra timmar.

Totalt tar det mellan trettiofem och femtio timmar från det hästen tagit en tugga gräs eller hö tills dess det kommer ut som träck. De där sakerna kan ni väcka mig och fråga mitt i natten. 

Eftersom vi var så nogsamma inför examen så tränade vi också tillsammans inför de praktiska proven och jag kommer ihåg att vi satt i stallet med stoppur och tog tid på varandra när vi lindade ben och flätade manar. En av uppgifterna var nämligen att binda upp hästen, lägga på täcke, linda alla fyra benen samt fläta och knoppa manen inom en viss tid. Jag tror det var tio minuter men det kan ha varit tjugo också. Det var så lägen sedan. Men kort om tid var det. Mitt rekord på att fläta och knoppa en hel man låg i alla fall på under fem minuter. 

På examensdagen blev vi indelade i olika grupper och fick sedan gå runt på de olika stationerna. Själva momentet ovan fick jag göra på Jens Fredricssons Isac som var en riktigt bestämd för att inte säga ilsken herre som inte  var någon man bara sprang in till i boxen. Men så fort han satt fast i grimskaftet så kändes det lungare och jag kunde genomföra allt inom maxtiden. Det var båda nervöst och darrigt. Sedan fick vi lägga upp hö i flera olika påsar efter mängdangivelser. Därefter vägdes påsarna och jag klarade det provet också. 

Vi gjorde ridprov, longeringsprov och visade häst vid hand. Visning av häst vid hand kände jag mig säker på eftersom jag visat en del vid premiering och kvalitétstävlan förrut. Jag gjorde iordning och flätade hästen jag blivit tilldelad. Vi skulle också lära oss stamtavlan i ett visst antal led, jag tror det kan ha varit ungefär tre generationer, och jag repeterade namnen intensivt. Så ledde jag ut hästen på stallplanen och blev uppropad. 

Jag lyckades rabbla stamtavlan och tyckte att själva visningen i uppställning, skritt och trav kändes super. Detta tills examinatorn gjorde mig uppmärksam på att ett  halmstrå fastnat i svansen på min häst. Detta måste ha hänt efter att jag vände hästen i spiltan... Jag fick en G istället för ett G+ och jag grämer mig fortfarande för att plusset föll bort. Idag är jag fullständigt allergisk mot halm i hästsvansar så något gott förde det i vilket fall med sig. 

Vi var totalt utpumpade när vi åkte hemåt efter examensdagen men det kändes väl värt all möäda när vi fick våra Hästskötardiplom i handen. 

Just hästskötarexamen tycker jag är något som tjejerna och killarna som håller till mycket i stallet ska sträva efter att göra när de nått rätt ålder. Det är bra kunskaper och som sagt något man måste ha i sin meritlista om man vill läsa vidare inom området.